Absolut ensam, men tack och lov självförverkligad, eller...
Jul, välsignade jul!..................
Nyss hemkommen från Uppsala Domkyrka denna juldag år 2006, där gemenskapen soldiderades i högmässan med underbar musik och en avväpnande predikan av ärkebiskop Anders Weijryd om julens egentliga budskap, som han ansåg numera i stora delar är skickligt kidnappad av marknadskrafternas nya budskap om att köpa glädje. Istället för att få den gratis via relationen med Gud, som steg ner till oss och t.o.m blev ett litet barn, och som behövde oss för sin och vår omsorg.
Vågar vi möta Jesus och våra medmänniskor????? Vad tycker du?
Var och en av oss måste fylla julen med värde, som var och en har ansvar för vad det skall vara. Är det att köpa sig fri från sitt dåliga samvete för att man struntat i de omkring en och jobbat för sin egen vinning under hela året?
Vårt tids största problem tar Helle Klein upp pricksäkert idag i sin ledare. Läs den, om ensamheten som är så utbredd, mer än du någonsin anar. Mer än du kan tänka i din vildaste aning. Mer!!!!!!!
Du skall älska din nästa, som dig själv!
I sekulariseringens egotankar om självförverkligande, är det dags att ockå se första delen av detta uttryck. Även den andra delen, för den delen med. För att älska andra, måste man vara tillfreds med sig sig själv, sina gåvor och brustenhet. Men det blir ensamt, och man får inget igen om man inte ger av sig själv, i detta ligger att våga visa sina svagheter, så man kan få bli buren av andra och själv få bära andra. Ingen människa orkar vara en egen ö i längden, vi är inte skapade för att vara det.
Men att tiga gör en ensam. Det finns 1,5 miljoner som inte har kontakt med sin familj i Sverige och 200.000 som inte har några vänner.
Owe Wikström skriver som Helle Klein också citerar och lägger ut:
”Att ifrågasätta självförverkligandet som samtidens viktigaste norm är sannolikt som att svära i kyrkan. Och ändå; oron tilltar, ensamheten ökar, många människor tycks inte ens vara närvarande i sina egna liv, deras blickar flackar”, skriver religionspsykologen Owe Wikström i boken ”Sonjas godhet”.
Wikström resonerar om hur idén om ansvaret för varandra, ömsesidigheten, tonats ned till förmån för självfixeringen, individualismen. Kommersialiseringen har också lett till att värden som största möjliga vinst och snabba klipp trängt ut värden som omsorg och solidaritet.
Låt Gud komma in i ditt liv - läs Bibeln. Du är inte ensam. Det finns någon som bär - genom allt.
Nyss hemkommen från Uppsala Domkyrka denna juldag år 2006, där gemenskapen soldiderades i högmässan med underbar musik och en avväpnande predikan av ärkebiskop Anders Weijryd om julens egentliga budskap, som han ansåg numera i stora delar är skickligt kidnappad av marknadskrafternas nya budskap om att köpa glädje. Istället för att få den gratis via relationen med Gud, som steg ner till oss och t.o.m blev ett litet barn, och som behövde oss för sin och vår omsorg.
Vågar vi möta Jesus och våra medmänniskor????? Vad tycker du?
Var och en av oss måste fylla julen med värde, som var och en har ansvar för vad det skall vara. Är det att köpa sig fri från sitt dåliga samvete för att man struntat i de omkring en och jobbat för sin egen vinning under hela året?
Vårt tids största problem tar Helle Klein upp pricksäkert idag i sin ledare. Läs den, om ensamheten som är så utbredd, mer än du någonsin anar. Mer än du kan tänka i din vildaste aning. Mer!!!!!!!
Du skall älska din nästa, som dig själv!
I sekulariseringens egotankar om självförverkligande, är det dags att ockå se första delen av detta uttryck. Även den andra delen, för den delen med. För att älska andra, måste man vara tillfreds med sig sig själv, sina gåvor och brustenhet. Men det blir ensamt, och man får inget igen om man inte ger av sig själv, i detta ligger att våga visa sina svagheter, så man kan få bli buren av andra och själv få bära andra. Ingen människa orkar vara en egen ö i längden, vi är inte skapade för att vara det.
Men att tiga gör en ensam. Det finns 1,5 miljoner som inte har kontakt med sin familj i Sverige och 200.000 som inte har några vänner.
Owe Wikström skriver som Helle Klein också citerar och lägger ut:
”Att ifrågasätta självförverkligandet som samtidens viktigaste norm är sannolikt som att svära i kyrkan. Och ändå; oron tilltar, ensamheten ökar, många människor tycks inte ens vara närvarande i sina egna liv, deras blickar flackar”, skriver religionspsykologen Owe Wikström i boken ”Sonjas godhet”.
Wikström resonerar om hur idén om ansvaret för varandra, ömsesidigheten, tonats ned till förmån för självfixeringen, individualismen. Kommersialiseringen har också lett till att värden som största möjliga vinst och snabba klipp trängt ut värden som omsorg och solidaritet.
Låt Gud komma in i ditt liv - läs Bibeln. Du är inte ensam. Det finns någon som bär - genom allt.
Kommentarer
Trackback