Andlig vägbeskrivning - olika faser!
Andlig vägbeskrivning!
Här nedan har jag en kort beskrivning gällande en människas Guds relation och väg!
- STEG 1
- SAKNADEN – Gud anas!
Ledan vi ytlighet gör att hon attraheras av det seriösa. Hon har en längtan inom sig. Frågor som: Är detta allt?, Var livet inte något mer? Kan livet bara vara en slumpmässig process styrd av enkla orsakslagar? Allt känns fattigt utanför den privata bubbla som man skapat åt sig själv. Man möter skönheten, i natur bl.a. Allt det vackra utanför sig själv, är en doft från det saknade paradiset.
Denna saknad är ur ett kristet perspektiv ett uttryck för Guds sökande. Många vågar i detta steg inte kalla sin upplevelse för religiös, utan man talar om ”sökande efter andlighet” efter ”ett inre rum”. Ordet Gud väjer man sig för.
Detta är inte inbillning. Någon vill mig något genom att jag erfar detta. Man skall här börja läsa Bibeln, bruka Ordet, dvs. tillämpa Bibelns budskap på henne själv, säger traditionen.
Avgörelsen: Människan måste själv ta ett första eget steg – börja lära känna Jesus och följa honom – följa Vägen!
- STEG 2
- FÖRSMAKEN – Gud lever!
Till sin förvåning, upptäcker människan att det finns en personlig Gud, den som Jesus och kyrkan talar om. Han upplevs inte bara i naturen, samvetet, utan genom sin församling, sitt Ord och sina sakrament.
Jag misstror slumpen, dvs. man ser äntligen ett mönster i tillvarons händelser, ex. genom möten som ”råkar” inträffa, böcker etc., så blir man varse att Gud lever och leder genom påtagliga upplevelser.
Man upplever i detta steg frid, även starka känslor dominerar. Guds närhet är självklar och man vill aktivt förändra sitt liv. Detta är gudsnjutningens tid mer än gudsfruktans. Man älskar gåvorna, mer givaren, tryggheten mer än efterföljelsen.
Efter ett tag kan känslorna sina. Här bör man då överlåta sig åt Kristus. Risken är här att man litar mer på känslorna än tilltron till Hans löften och Guds barmhärtighet.
- STEG 3
3.UPPGÖRELSEN – Gud kräver
Man börjar lägga märke till de krav Gud ställer. Man börjar bli aktiv, förändra kyrkan, samhället och sig själv framförallt. Känslorna har ersatts av samvetets period. Man försöker ändra sig själv och andra. Detta med stränga förpliktelser. Man börjar urskilja nya sidor hos Gud. Man vill göra saker för Gud.
Man börjar känna skuld, skam och för vissa människor misstro. Moralism är det som leder, man har ännu inte kommit till insikten om nåden. Man erfar att man själv har en ovilja till det goda.
- STEG 4
4.NÅDEN – Gud skänker
Kunskapen om nåden, dvs. att förlåtelsen är total – Guds outsägliga och fulla accepterande – kan inte komma från människans inre. Man börja lägga märke till korset. Man kommer till Kristus med sin egen svaghet och otro, då man märker att man inte gör det som Gud önskar. Med denna förtvivlan möter man Gud som skänker genom Anden frid och glädje. Allt detta ges av nåd, dvs. utan människans förtjänst och detta gratis. På detta sätt sticks det hål på människans narcissistiska fantasi. Segern över ondskan sker inte genom makt, utan tvärtom genom maktlöshet.
Först efter ett tag förstår människan att detta skett på korset det som Jesus gjorde för oss gäller just henne. Det man själv inte klarar av, det har Gud redan gjort för henne. Människan är ohämmat accepterad!
Här kan tomhet och Guds frånvaro kännas, detta genom ånger, som man bör gå till en själavårdare för att kunna gå vidare efter att erkänt sina felsteg. Här finns trots allt en tros-visshet.
- STEG 5
5. NATTEN – Gud döljer sig
I denna intellektuella natt, där den tankemässiga förmågan om Gud verkar han vara utplånad. Man tvivlar inte på Gud, men han verkar vara frånvarande. Den radikala tystnaden är en del av Guds sätt att göra sig än mer klar och ofrånkomlig. Man måste göra sig av med sina egna känslor, tankar och sin egen moraliska förträfflighet. Detta för att älska Gud mer än sig själv.
Så länge människan är bunden av behovet av njutningar kan hon inte ge sig hän åt den Sanne Guden och vara helt fri och lugn i sin tillit. Det är bara tron som möjliggör människan att komma fram till Gud. Tron är källan som låter allt gott strömma in i själen. Tron är en följd av ”icke-vetande” eller dunkelhet. Genom förnuftet anar man Skaparen. Det är fasthållandet vid Guds löften som leder till förändring, snarare än över de fel man begår eller klagan över mörkret. Det lättar om man under denna period har en pålitlig vän för vilken man kan yppa sina innersta hemligheter.
- STEG 6
6. LJUSET – Gud bländar
Här upplevs Gud som ett fascinerande och oandligt mysterium. Här talar de rosenianska fäderna om att människan under natten, det föregående stadiet, tvingas mot den nakna tron och att hon här upptäcker styrkan i ”torr-tron”.
Det andliga livet är nu detsamma som det vanliga livet. Ett råd är att tala lågt om va du varit med om och försök inte förklara vad du har varit med om.
Ignorera ditt eget inre liv. Ge istället: av din tid, din kunskap och ditt intresse, enkelt och okonstlat till andra i din närhet. Det är genom att ge, som man får.
- STEG 7
7. VANDRINGEN – Gud följer
Den saknad man hade under tidigare finns kvar, även under Vandringens tid, men nu har den en överton av stor tillit. Här följer en förundran över andra människors inre. Gästfriheten är en sann väg till Gud, hävdade fornkyrkan. Vandringen är en kärlek till livet och upplevs som ett lån, som skall återlämnas.
Den vandrande går med en stark inre integritet. Vägen är utstakad, man vet sitt mål och hon vandrar i förtröstan.
Ett gott råd här att bed och arbeta. Skapa dig så fort som möjligt en lugn rytm, avskärma allt yttre larm och gå in i den ”inre kammaren”.
Gud är ingen förklaringsprincip utan den älskade Vännen, han som var och är och som skall komma.
-
Källa: Owe Wikström, Det bländade mörkret, Libris, Örebro: 1994