Biskopsvalet i Västerås Stift och surt sa räven, eller....

OK. Jag är inte uppväxt i kyrkans korridorer.

Idag är jag inte nådig, även om det är just nåden jag vill ha fram.

Allla branscher och företeelser har sina dolda koder, men å andra sidan förändras de alltid över tid.
Inget är tradition från början.

image372
Kanske inte förstår dessa koder när det gäller valet till ny biskop för Västerås Stift och varför dessa outtalade koder finns.

Man jag har stor erfarenhet av de marknadsmässiga tilvägagångsätten när man tillsätter ledare.

De skall synas, de skall våga förändra och de skall kunna inspirera och kunna läsa marknaden.


Christina Schenning, som kom 1:a på biskopskandidats listan, har inför utfrågningen den 12 dec. i Västerås bjudit in och frågat om synen på samhället och vad Svenska Kyrkan gör och skulle behöva förbättra eller utveckla eller se vad de redan är bra på.

image373
Då har hon nu från flera kyrkliga företrädare fått kritik.
Så skall man inte göra, detta sätt är inte brukligt.....
Från min begränsade horisont, låter detta faktiskt absurt!!!

Om jag skulle tillsätta en chef/VD för mitt företag, skulle jag vilja att denne hade gjort en omfattande analys av mitt föetag och dess marknad, se vilka behov och resurser som finns och vad som behöver utvecklas. Eller hur...

I Kyrkans tidning ondgör sig dels några av de andra kandidaterna, dels andra företrädare inom kyrkan att detta inte är brukligt. Läs den här...

Inte brukligt.....

50.000 människor
och mer än så gick ur Svenska Kyrkan förra året.
Om alla Enköpings invånare gick ur Svenska Kyrkan skulle det uppmärksammas, för det är nästan så många som gått ur. En hel stad.

Är detta brukligt.....

Skrota brukligt. Traditioner är viktiga, men de måste våga ifrågasättas, för de är inte heliga i detta avseende. Åtminstone kan jag inte se vikten av detta, då det behövs nytänkande för att i framtiden vara en part att räkna med.

Vill man inte ha en biskop som är nyfiken, och som inte först och främst vill se över prästtillgångarna för att säkra prästers löner, som några av de andra kandidaterna ansåg var något av de viktigaste för en ny biskop...

image374
Är det inte en vision, sprungen ur evangeliet om Kristus, ur en teologi om en älskande Gud som kommit till oss för att hjälpa en sargad värld som behövs.

Schenning tar upp vision, en öppen kyrka och vikten av det andliga samtalet
- för det är bara ur det allt kan förändras och förbättras, i mötet ansikte mot ansikte.

Jag tror å det bestämdaste att man behöver en biskop som vågar se samhället, som vågar möta svåra frågor, som vågar ta reda på saker utanför kyrkans väggar för att göra skillnad.

Vet man det kan man ställa in kompassen på Vägen, sedan inspirera sina med- och motarbetare för att gå ut i världen och genom det andliga samtalet förbättra människors, individers liv.

Jag tycker alla kandidater skulle ha varsin egen hemsida, dit man kunde ställa frågor och att var och en av dessa där kunde presentera sig själva, sina visioner, sin teologi m.m. Vore inte det en kyrka i tiden.

Visst, man skall leva i världen, men inte av den, men Gud vill att vi skall utvecklas. Ingenstans har jag läst att vi skall vara kvar där vi just nu är.

Men man har ännu inte förstått vikten av internet till fullo.
Har läst lite i avhandlingar av forskarna Mia Lövheim (Religiös identiet på internet bla. för unga..) och Anders Sjöborg om internet (Bibeln på internet som verktyg..) och religion. Bägge pekar bl.a. på detta kostnadseffektiva och alldeles utmärkta verktyg för möte och mission samt undervisning, men kyrkan har inte förstått dess fulla potential. Alldeles uppenbart.

Ingenstans har jag funnit bra hemsidor i kyrkan, som ger klar info och undervisning och som känns fräscha.

Detta märks och kanske rädslan för förändring avspeglas i kritiken mot Schennings nya och öppna sätt.
Kyrkan behöver nytänkande, inte traditioner som inte klargör kandidaters fulla potential rättvist.

Kritiken kan upplevas som: surt sa räven...... Man kanske är rädd för nytänkande? Vad tror du?

Läste även tidningen Budbärarens kritik mot Schenning, vilken faktisk utlämnat vissa relevanta fakta.
Man är uppenbart oroad över hennes agerande för snart ett halvt årtionde sedan, där hon vågade gå och agera i en tidigare konflikt som hon fick överta. Är det inte ledare som vågar agera, som inte smusslar undan schimer under mattan och låtsas som det regnar ute, som behövs. Åtminstone behövs de i denna världen.

Tydligen hade denna EFS-församling inte någon längre bärighet, då de nu har lagts ner. Dessvärre. Läste ingen självrannsakan hur det kunde hända i artikeln, detta kan och borde vara på plats, man blir ju mer trovärdig då....

Men, surt sa räven...

Bättre att skylla på andra verkar många göra idag gällande kristna schismer inom många samfund.
Detta är absolut inte bra för framtiden och det kristna livet. Ett öppet samtal är bättre än pajkastning.
Som kristen borde mångfald och enhet vara en bra strävan, tycker åtminstone jag.

Har faktiskt aldrig upplevt så mycket dold kritik i mitt 30-åriga arbetsliv som det finns inom de kristna väggarna, som de får år jag varit del av kyrkan.

Om detta borde man börja tala om. Man kan inte förändra, det man inte erkänner.
I affärslivet har man varken råd eller intresse av pajkastning, i stort sett. Man skall leverera.
Mobbning förekommer mer i kyrkan än någon annanstans, skriver Kyrkans Tidning i senaste numret.

Att leverera har man inte behövt i så stor omfattning inom kristenheten, det ligger i sakens natur, men det finns behov att tillgodose, och dessa kan man strunta i att se, utan istället köra på som vanligt i gamla upptrampade fotspår och pinka in sitt territorium.

Men det finns också många, många som gör bra saker också, det måste klart uppmärksammas också!!!

VI HAR INTE RÅD MED PAJKASTNINGEN. Världen behöver försoning och kärlek, action och inte gnabb. Har jag fel....

Den biskop man vill ha verkar vara någon som aldrig gjort fel, får jag ett viss intryck av, eller....

image375
Har man inte förstått att ingen av oss är perfekt, det är därför Gud kom till oss.

Förlåtelse verkar inte vara det avgörande kriteriet hos en del kristna falanger, vilket märks i mediadebatten, som för mig är mycket märklig.

Borde man inte istället sikta på det som håller oss samman, stjärna och kärnan - Jesus, samt att själva göra en egen självreflektion över sina misslyckanden för att bli trovärdiga.

Självrannsakan behöver vi alla. Även biskopskandidater, de har alla säkert gjort mycket fel. Dvs. om de har vågat åstadkomma något.

Bikten: att inför någon annan torgföra sina egna synder, är ett utmärkt verktyg för växande, vilket är 12-stegs rörelsens grund för tillfrisknande. Man kanske inte gör det så ofta inom kyrkan som inom ex. AA (Anonyma alkoholister). (Lägger därför in alla dessa 12-steg på slutet i detta inlägg, se längst ner).

Jan Carlzon sade som nytillträdd SAS chef:


  • Man kan inte spara sig ur en kris, man måste ge en vision och satsa.
  • Och om man inte gör något, så gör man inget fel. Men gör man något, så får man saker uträttat. Och gör man då fel, kan man alltid, ställa saker tillrätta. På det sättet får man något alltid gjort.

Är det inte en sådan biskop som behövs. En som vill något, som vågar lyssna in och som vågar synas.

Många biskopar är åtminstone för mig anonyma (de är säkert duktiga, men de syns inte). Och jag är ändå prästkandidat.

Läs här sex frågor, som Kyrkans Tidning ställt till biskopskandidaterna.
Vem verkar intressantast tycker du?


Himmelriket är nära... Låt oss våga sträcka ut handen, låt oss våga göra skillnad.
För det behövs nya vägar.

50.000 utträden.
De behövs vision och mission.

Vi alla behöver Gud, världen är brusten. Låt oss fokusera på det nödvändigaste.
Folk är hemlösa, folk super, barn lider, våldet manifesterar.

Sluta tjafsa, utan lyssna in samtiden och låt Kyrkan fullt ut bli ett adekvat verktyg för bättre liv och en mötesplats för brustenhet och upprättelse.
Om man vågar.

Vem kommer du att rösta på?



De tolv Stegen

(Ta bort alkohol och ersätt med vad som tynger dig, som ex. synd, mat, socker, för mycket arbete, porr etc.)

 

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi förlorat kontrollen över våra liv.

  1. Vi kom till tro på att en kraft, starkare än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
  2. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom.
  3. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
  4. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
  5. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
  6. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
  7. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
  8. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
  9. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast om vi hade fel.
  10. Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom -
    varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.

12. När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback