Mikael Bedrups Goda Tankar!

Melkers ord från Saltkråkan.
Denna dag - ett liv.

Har haft det - en rofylld sådan.


Gick och fikade på ett sådant där gammalt insuttet riktigt kafé och konditori inne i Uppsala på Svartbäcksgatan tidigt imorse.

Det är något sakralt över att sitta på ett fik.

Min dotter och jag tog varsin studentbulle.
Oj, oj, så stor, en hel måltid, hälften av en pizzas storlek. Degen låg sedan och jäste i magen hela dagen. Puh...

Gjorde sedan en del julklappsärenden. Vad kan jag givetvis inte säga här.

Träffade på prästrektryteraren, som av en slump. Men vi bägge stämde in i Ove Wikströms: Jag misstror slumpen. Återigen fika, men utan bulle, dock smörgås, på rofyllda Gospelhörnans café (så passande plats för oss).

Samtal om bl.a. alkohol i dagens samhälle.

• Är förresten med i tidningen idag, se länk här - där del av artikeln är med. Blev intervjuad när jag föreläste i Örebro.

Vandrade sedan genom fina och promenadvänliga Uppsala för att ta en titt på nya stora pärlan - Uppsala Konsert & Kongress. Möts i detta strama arkitektoniska palats av att innanför dörrarna låg en härjad man och sov.

Många vandrade förbi. Ingen gjorde något - förrän efter ett bra tag.
Tänk. Han kunde ligga och dö där, medans folk bara tittade.

Vi närmar oss jul - så jag säger skål till er alla - titta inte för djupt och för länge i glaset - då kanske någon inte bryr sig om dig till slut. Bevisligen.

Författaren Kurt Vonnegut (bl.a. skrev han Slakthus 5), avslutade varje kapitel i nämnda tragiska bok med det lakoniska konstaterandet.

• Så kan det gå. Hå hå ja ja...