Gud längtar efter att bli din BÄSTE vän...
Han såg sliten ut, tjock, kläderna var nötta och urtvättade och tatueringarna i det här fallet skvallrade alltsammans sammantaget, om ett hårt liv.
Rörigt... Har du fastnat bakom ditt "galler" i din vardag. Var är din frihet...
Bakom honom frågade hans kamrat: "Skall vi hem till Dig? Har du något hemma.....?"
"Självklart", svarade han. "Vi åker alla till mig, jag sätter på kaffe". "Har du något mer": sade kamraten. "Visst, jag har smörgåsar, har även kalkonpålägg".
Hörde detta när jag igår kl. 2200 gick ur Staffans Kyrkan efter Sinnesrogudtjänsten i Gävle. Här fanns det många både unga, gamla, män och kvinnor som denna kväll deltagit med att lyssna och själv medverkat för att få ro in i själen. De visste, att detta var livs viktigt. De var flera hundra.
Rakade huvuden, tatueringar och kramar som frikostigt delades ut, detta i en kyrka, men även många "normalstörda" deltog.
Det var nog så här Jesus hade tänkt sig, att hans budskap skulle förvandla människan, hos de som har insett, man inte i alla fall förstått, det handlar ju om att tro, inte veta. Många behöver honom. På riktigt. Som till slut vågat vänt om, för att gå i Jesu fotspår. Vägen var slut eller meningslös att gå på.
Visst vet du vad jag talar om...
Han själv gick bland de minst ansedda. Men Guds rike är omvänt, de sista skall bli de första. I vår värld är det viktigt om man har en titel, fina saker, en herrgård och ett snyggt yttre...
De som har nått sin botten, vet att det inte längre finns något att dölja. Botten kan se så olika ut. Jag själv var "lyckad" utåt sett när jag kapitulerade. Men inte på insidan, där var det kaos, åtminstone rörigt. Och ofta var allt bara för stunden....
När förböns lapparna lästes upp, rann mina tårar. Det var naket, en sådan längtan, att Gud skulle hjälpa. Att Gud finns, var självklart, men att man behövde en närhet, hans kraft och vägledning var det man längtade efter. Budskapen började ofta med det litet naiva, men underbara: "Hej Gud"... och slutade ofta med: "ske din vilja...". Kapitulation.....
Detta var så långt från Livets Ords gudstjänster: allvarligare, naknare. Detta är på riktigt. Jesus säger: "Jag har inte kommit till de friska, utan till de sjuka". Men alla är nog sjuka, har jag insett, det tar bara olika lång tid att inse det.
Man gick inte hit för att visa upp sig, utan för att dela varandras bördor. "Hur är det nu", är en kommentar av en Broder eller Syster. Och man står kvar och lyssnar. Man har själv varit där, så man vet vad det handlar om. Historien kan se olika ut, men känslan är densamma. Himmelriket är nära.....
Senare idag kommer jag att skriva kap. 10: "Gud längtar efter att bli din Bäste vän!".
Lev i bön, så länge. I varje andetag finns han där för dig. Handtaget sitter på din insida. Det är bara du som kan öppna.... Vad har du att förlora? Dig själv....
Rörigt... Har du fastnat bakom ditt "galler" i din vardag. Var är din frihet...
Bakom honom frågade hans kamrat: "Skall vi hem till Dig? Har du något hemma.....?"
"Självklart", svarade han. "Vi åker alla till mig, jag sätter på kaffe". "Har du något mer": sade kamraten. "Visst, jag har smörgåsar, har även kalkonpålägg".
Hörde detta när jag igår kl. 2200 gick ur Staffans Kyrkan efter Sinnesrogudtjänsten i Gävle. Här fanns det många både unga, gamla, män och kvinnor som denna kväll deltagit med att lyssna och själv medverkat för att få ro in i själen. De visste, att detta var livs viktigt. De var flera hundra.
Rakade huvuden, tatueringar och kramar som frikostigt delades ut, detta i en kyrka, men även många "normalstörda" deltog.
Det var nog så här Jesus hade tänkt sig, att hans budskap skulle förvandla människan, hos de som har insett, man inte i alla fall förstått, det handlar ju om att tro, inte veta. Många behöver honom. På riktigt. Som till slut vågat vänt om, för att gå i Jesu fotspår. Vägen var slut eller meningslös att gå på.
Visst vet du vad jag talar om...
Han själv gick bland de minst ansedda. Men Guds rike är omvänt, de sista skall bli de första. I vår värld är det viktigt om man har en titel, fina saker, en herrgård och ett snyggt yttre...
De som har nått sin botten, vet att det inte längre finns något att dölja. Botten kan se så olika ut. Jag själv var "lyckad" utåt sett när jag kapitulerade. Men inte på insidan, där var det kaos, åtminstone rörigt. Och ofta var allt bara för stunden....
När förböns lapparna lästes upp, rann mina tårar. Det var naket, en sådan längtan, att Gud skulle hjälpa. Att Gud finns, var självklart, men att man behövde en närhet, hans kraft och vägledning var det man längtade efter. Budskapen började ofta med det litet naiva, men underbara: "Hej Gud"... och slutade ofta med: "ske din vilja...". Kapitulation.....
Detta var så långt från Livets Ords gudstjänster: allvarligare, naknare. Detta är på riktigt. Jesus säger: "Jag har inte kommit till de friska, utan till de sjuka". Men alla är nog sjuka, har jag insett, det tar bara olika lång tid att inse det.
Man gick inte hit för att visa upp sig, utan för att dela varandras bördor. "Hur är det nu", är en kommentar av en Broder eller Syster. Och man står kvar och lyssnar. Man har själv varit där, så man vet vad det handlar om. Historien kan se olika ut, men känslan är densamma. Himmelriket är nära.....
Senare idag kommer jag att skriva kap. 10: "Gud längtar efter att bli din Bäste vän!".
Lev i bön, så länge. I varje andetag finns han där för dig. Handtaget sitter på din insida. Det är bara du som kan öppna.... Vad har du att förlora? Dig själv....
Kommentarer
Trackback