Kärnan i tillbedjan eller vågar du kapitulera...
Idag har vi kommit till kap. 10: "Tillbedjans kärna"!För en modern människa innebär kapitulation = misslyckande!
Vi alla skall lyckas själva, ibland till vilket pris som helst.
Aldrig har självmorden bland 14-25 år varit högre och antidepressiva läkemedel skrivs ut enormt mycket mer, istället för att "se människan" (ecce homo). Även aborterna har ökat mycket mer än i våra grannländer, tror det är ca. 36.000 varje år här. Vad tycker du om dessa saker? Är det ett bevis på att vi klarar allt själva, eller..........
Vi får aldrig ge upp. Förrän vi inte orkar mer.
Ge upp innan, och få kraft och mening. Det finns tre hinder:
- Rädsla
- Stolthet
- Vilsenhet
Vi vill och försöker styra våra liv själva, men när vi inte klarar detta får vi konsekvenser som t.ex. irritation, vrede och bitterhet.
Att kapitulera innebär inte att sluta tänka logiskt, har jag kommit underfund med. Läste bl.a. Stefan Gustavssons mycket klara och intressanta bok "Kristen på goda grunder", som jag verkligen kan rekommendera. Låna den eller köp den, finns också som pocket.
CS Lewis, den kände professorn som blev kristen (och skrev bl.a. Narnia-böckerna) sade:
"Ju mer vi låter Gud ta över, desto mer blir vi oss själva - för han har skapat oss".
Det är så skönt att släppa taget, andas, sänka axlarna och slippa ha allt ansvar själv. Du vet vad jag talar om. Vi krigar mot att släppa vårt ego och vår själviskhet. Hur går det för Dig?
Förstår du detta. I ditt hjärta eller i huvudet?
Eller i bägge ännu.
Är det ensamt på plan och har du hittat ditt mål?
När jag kapitulerade och släppte mig själv som det viktigaste varumärket i mitt liv (har ju tjänat pengar på mitt namn och dess arbete, så det var svårt. Tro mig.) fann jag ro. Och ikväll får jag påfyllning av Sinnesron, tillsammans med flera hundra i Gävle som har kapitulerat. Kom dit du också.
Folk reser långväga, för här finns något som många vill ha. Hur är det med dig?
Är allt ok? Ärligt.....
Godmorgon så här på lördags morgonen. Här nere lyser solen från en klarblå himmel och maken har tagit bilen till golfbanan.
Själv sitter jag här vid datorn och läser din blogg. Har läst dagens blogg flera gånger.
Det är nog så(iallafall för mig) att man aldrig får aldrig ge upp. Man ska kämpa vidare och klara sig själv, ha kontroll på vad som häder och sker. Att släppa allt de är svårt. Kanske handlar det om rädsla för att inte veta vad som händer om man släpper på konrollen. Tex. Min pappa gick bort för tre år sedan. Vilket jag självklart vet att han gjort, men jag vill inte aceptera det, vill inte, för jag vet då inte hur jag skulle reagera. Om det sedan är av rädsla eller kontroll, det vet jag inte.
Kanske försöker man skydda sig själv genom att kontrolera saker som sker eller ska hända och på så vis lyckas man förtränga och isället koncentrera sig på annat.
Känner att detta blev rörigt.....Förstår du hur jag menar?