På turné till Gud...
Den 21 oktober 2007, kl. 1100,
dvs. idag var den gudstjänst jag vill accentuera, denna den 20:e söndagen efter trefaldighet för att berätta om hur en söndag i en prästkandidats liv kan te sig.
Ankomst
Åkte på turné för att möta Gud i en kyrka långt från min dörr. Denna gång var jag i Giresta kyrka, Örsundsbro, mitt emellan Uppsala och Enköping, mitt ute på landet, 3 km. från samhället.
Kyrkorummet
Kyrkan är fantastiskt vacker, känns ombonad, liten men känns ändå stor på ett märkligt sätt. Blommor och många tända ljus sprider frid och omtänksamhet.
Det stora korset som Jesus hänger på, längst fram vid altaret är i fokus i kyrkorummet (staty) och målade änglar på väggen vid sidan om tillber och inramar bilden av ett Kristuscentrerat kyrkorum. En del gamla föremål såsom en dopfunt förstärker den medeltida känslan. Predikostolen är enkel, men vacker med Bibelcitat.
Altardelen är inramad av pelare, så de är viktigt att predika långt fram i detta kyrkorum. Altarringen inramar också denna del och den tar upp en ansenlig yta, vilket är viktigt att tänka på och kan begränsa många deltagare vid ex. konserter och konfirmation.
Närheten i denna inte alltför stora kyrka inbjuder till konserter, vilket den också används till, vilket jag förstår. Dock begränsar nämnda pelare att vissa platser inte kan se altaret, vilket är viktigt att tänka på. Sålunda en av de kyrkor som de firas gudstjänst av alla de tusen denna dag runt omkring i vårt land.
Liturgen/gudstjänstledaren
Prästen Sigrid, som predikade och delade ut nattvardsgåvorna, hade ett självklart öppnande kroppsspråk som spred glädje och kärlek, lite ovanligt, men väldigt befriande.
Eftersom det var alkohol i nattvarden och jag då inte kan delta fullt ut i nattvarden och inte orkar eller vill manifestera mitt utanförskap och dra till mig andras blickar genom att lägga handen på höger axel, så avstod jag från nattvarden, vilket alltid känns fruktansvärt jobbigt och exkommunicerande då man är välkomnad till en måltidsgemenskap, men som man som jag inte kan delta fullt ut i. Tycker detta är väldigt, väldigt jobbigt! Detta tar bort mycket av min gudstjänstupplevelse.
Spännande att de här prövar en ny gudstjänstform i vissa delar (sedan i höstas), då de både är ljuständning, nattvard varje söndag eller möjlighet till egen bön samtidigt vid altarringen. Samtidigt spelas enklare taizéliknande sånger och musik, vilket känns varmt.
Musiken denna söndag, är en blandning av psalmer, som jag känner är svåra att sjunga och som nog har en svårighet att beröra pga. dess ålderdomlighet, emellertid blandas detta med gitarrspel av den utmärkte kyrkomusikern Mikael.
Efteråt kommer många äldre fram till denne och påtalar att detta var så fint och annorlunda. Mikael anser att orgeln har gjort sitt, berättar han för mig när kyrkokaffet efteråt serveras, och dit alla hälsades välkomna (sker längst fram i kyrkolokalen och ett speciellt rum) och där de flesta deltar av de 17 besökare som deltar i dagens gudstjänst.
Musiken från gitarr och formen, förutom psalmerna, tilltar mig.
Predikanten
Prästen känns äkta och utstrålar glädje. Hon predikar från predikstolen, som inte sitter så högt upp, utan känns som en naturlig plats för Ordets framförande.
Hon predikar Ordet rent och klart, där både lag och evangelium framkommer tydligt och alla dagens texter berörs naturligt och knyts samman på ett träffsäkert sätt.
Börjar i dagens evangelietext om Rut och slutar i ett existentiellt perspektiv av vad detta betyder för var och en av oss där idag.
Utmärkt och fungerande där det tas upp bl.a: hur lever vi våra liv, att man inte skall vara ett offer, hur Gud är, vem Jesus är och att vi tillsammans som kristna skall hjälpa varandra, detta genom gästfrihet och att vi skall både tillbe Gud och lita på Honom då Han är trofast, även om våra liv kan ta sig nya oväntade vändningar.
Avslutningsvis så bjuds alla in till denna gemenskap i nattvarden, dock känns det som jag då missas här. En alldeles utmärkt predikan och sättet det framfördes på var mycket bra och där glädjen från prästen verkligen spred sig ända till kyrkbänkarnas sista rader. Gud är trofast är det som fastnar hos mig denna dag. Efter stärkande kyrk kaffe vändes bilen mot hemort för summering. Och Gud är med mig även då.