Harleyn mullrade genom Uppland...
Dags att kasta upp fötterna på fotpinnarna och lägga in högsta växeln.
Sommaren är här, så jag äntrade min "stålhingst" och svängde in på motorvägen, klonkade upp till det femte steget på växlelådan på Harleyn och färdades mullrandes genom Uppland på sen eftermiddagen.
Cool hoj från Norrtälje i lördags.
Började i solsken som övergick i mörka moln och ett regn som låg oroväckande nära E4:an medan jag färdades mot Gävle. Strax innan målet öppnades sig himlen, men skinnbyxorna släppte inte genom det blöta.
In på Handelskompaniet och köpte ett par nya svart handskar och nya glasögon inför årets hojsäsong. Grenslade hingsten igen och for över Furuvik via Älvkarleby när så himlen öppnade sig på vid gavel och mörkret lade sig som en mörk himmel över tillvaron när jag färdades genom landskapet med regnet piskandes i ansiket.
Livet i dess yttersta spets. Det är så de känns, en obeskrivlig känsla att färdas i över 100 km med vindar, ett typiskt Harleymuller på små vägar mellan ödehus och röda landsortshus på kurviga vägar.
Lika kul som det är att cruisa på soliga vägar, lika kass kan det vara när det är kallt, mörkt och blött. Likväl längtar man tillbaks till hojen, vägen och mötena på fiken. Doften av bensin, läder och mullret. Livet när det är som bäst.
Tommy; du var med mig i tanken. Hoppas du bevakar mig, Rest in peace.
Sommaren är här, så jag äntrade min "stålhingst" och svängde in på motorvägen, klonkade upp till det femte steget på växlelådan på Harleyn och färdades mullrandes genom Uppland på sen eftermiddagen.
Cool hoj från Norrtälje i lördags.
Började i solsken som övergick i mörka moln och ett regn som låg oroväckande nära E4:an medan jag färdades mot Gävle. Strax innan målet öppnades sig himlen, men skinnbyxorna släppte inte genom det blöta.
In på Handelskompaniet och köpte ett par nya svart handskar och nya glasögon inför årets hojsäsong. Grenslade hingsten igen och for över Furuvik via Älvkarleby när så himlen öppnade sig på vid gavel och mörkret lade sig som en mörk himmel över tillvaron när jag färdades genom landskapet med regnet piskandes i ansiket.
Livet i dess yttersta spets. Det är så de känns, en obeskrivlig känsla att färdas i över 100 km med vindar, ett typiskt Harleymuller på små vägar mellan ödehus och röda landsortshus på kurviga vägar.
Lika kul som det är att cruisa på soliga vägar, lika kass kan det vara när det är kallt, mörkt och blött. Likväl längtar man tillbaks till hojen, vägen och mötena på fiken. Doften av bensin, läder och mullret. Livet när det är som bäst.
Tommy; du var med mig i tanken. Hoppas du bevakar mig, Rest in peace.
Kommentarer
Trackback