Jakten på nazister...

Idag har jag under flera timmar via en virtuell tour via internet sett Auschwitz och Birkenau. NI MÅSTE BARA BESÖKA DEN. Gå in här och välj hur Ni vill se!

Hur kan ondska vara så utstuderad. Det övergår allt förstånd och alla beskrivbara ord.

Idag kan dess fula tryne visa sig i form av likgiltighet (precis som för de som inte ingrep under nazisterna).


Såg igår den utmärkta franska dokumentären om jakten på nazisterna.


image517

Bilder från judeutrotningen som var de grymmaste jag sett. Och jag har sett mycket.

Hur de sedan efter kriget försökte leva vidare visades, dels lyckades många smita till olika delar av världen, dels fanns det en hel del som var kvar i Tyskland och som själva ansåg att de bara följt order, således var de inte skyldiga.

Men tack vare bl.a.Simon Rosenthal, (och hans center) överlevande jude som ägnade sitt liv att hitta nazister och att få dem dömda, så kunde överlevande gå vidare. Sanningen måste upp till ytan.

Numera kan dessa brott inte preskiberas, tack och lov. Ingen skall kunna gå säker.

Efterkrigstyskland orkade inte ta itu med sin skuld. Man ville glömma. Men tack vara orädda människor som aldrig gav sig kom sanningen upp till ytan, vilket tv-programmet visade.

Fler orädda behövs idag.
Åtminstone jag tycker att de är alldeles för få, fler borde synas, så de kan ge inspiration för andra.

När prästen välsignade de avrättade under efterkrigstiden gav det en otäck bi-smak.

Alla gör vi fel, Jesus har dött för våra synder skull. Men vi måste bikta oss, så att våra synder blir förlåtna. Inte glömma, såsom nazisterna och deras medberoende omgivning försökte.

Har du biktat dig? Eller tycker du att du är felfri? Gör en lista på det du har gjort fel. Gå sedan till en präst är mitt tips.

Bara genom att erkänna, kan man förändra och få en inre frihet.
Hat och rädsla kväver. Att förlåta även när andra gjort fel mot dig är viktigt för dig. Men det är inte samma sak som att glömma. 

Vissa saker får vi aldrig glömma...

Kommentarer
Postat av: Åsa

Hej.

Våra tre stora söner har alla varit och besökt dessas läger med sina klasser i nian. Det är en resa som alla nior på skolan gör. De har alla varit tagna av vad de sett och hört under resan. Men de säger också att det varit bra att ha sett det, även om det varit jobbigt.

Jag hoppas verkligen att du snart får hjälp med ditt onda i axlarna. Ingen mår bra av att ha ont.

Åsa

2008-03-05 @ 17:34:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback