Möten äter tid...
Tiden bara går och går...
Ibland upplevs det som tiden står stilla, framförallt när allt är och känns trist.
Andra dagar undrar jag hur tiden formligen verkat ha flugit fram. Det sistnämnda händer när man är "uppslukad" av någonting.
För den som vill leva ett långt liv borde detta isåfall innebära att man bara skall göra tråkiga saker, eftersom livet då upplevs som långt. Eller...
Om olika möten...
Idag var det mentorsmöte. Att bli ifrågasatt är bra och nyttigt. Dessutom utvecklande.
För en del kan detta kännas läskigt. Har man inte tillit till den som bedömer, blir det svårt. Man får också komma ihåg att det är en subjektiv bedömning från den Andre, tagna ur dennes "ryggsäck" av erfarenheter och kunskaper. Alla arbetsplatser borde ha ett liknande forum, såsom vi prästkandidater har på Johannelunds teologiska högskola.
Efter detta första möte besökte jag en annan gemenskap, där man delar med sig av sin erfarenheter och sitt mående. Ingen bedömer en, utom en själv genom ens eget delande, som inte får kommenteras. Det är delandet och "tömningen" ur egen "ryggsäck" som är det enda viktiga. Här lär man sig av andras delningar.
Kan konstatera att ilska försvinner om det lyfts upp ur människan, genom att människan talar om det besvärliga. För beroendepersoner är det livsfarligt med att vara arg och ilsk, då ett sådant tillstånd kan innebära att vedebörande "tar sig ett återfall".
Träffade på stan en biker som valt att bli drogfri. Att lämna sin hemort och sin invanda bekantskapskrets var förutsättning för ett tillfrisknande. Tänk själv, att behöva lämna allt för att bli frisk.
"Följ mig", säger Jesus. Lämna allt. Framförallt det som hindrar oss människor från gemenskap, vår egoism.
Mötena idag var sprungna ur målet att växa. Som ett vetekorn, vilket är uppsatsens namn jag skall opponera på. Jag misstror slumpen.
Våga väx!
Var inte rädd, står det i Bibeln 266 gånger. En för varje dag, och lite till...
Nåden är stor.