SVD idag om nattvarden och druvjuice....
Men... fortfarande säger en del präster alkoholfritt, då det faktiskt inte är det oftast, utan druvjuice är det enda totalt säkra, således absolut alkoholfritt. Men de har inte förstått och trots att många biskopar fått min uppsats, likaså präster, men det kan vara så att man inte har lust att ta tag i denna fråga. Verkar det som, eller....
Så här skriver SVD idag.
"En gnutta alkohol i nattvards-vinet räckte för att nyktre alkoholisten Bo Holmström skulle få ett återfall. Nu tar han bara nattvarden om kalken innehåller druvjuice. Men många församlingar erbjuder bara vin." Läs mer här....
Biskopen nedan som förmodligen inte lider av skam, och kanske inte bär på sjukdomen alkoholism (dvs. beroendepersonlighet) kan ju ha svårt att förstå den sjuke, eftersom det bara är den sjuke som vet hur den sjuke mår. Framförallt gäller detta utanförskapet och det egna inre utpekandet, att man inte duger.
Han uttalar sig enl. följande i en annan artikel i SVD idag.
" - Varje kyrkoherde bestämmer själv över innehållet i nattvardskalken av tradition och av respekt för lokala förhållanden. På en del ställen har en fromhetsrörelse utvecklats där man inte kan tänka sig annat än alkoholhaltigt vin vid nattvardsmässan. Kyrkan ska inte utmana i onödan. Vi har alla olika erfarenheter och olika bagage med oss.
Varför går man inte över till ett alkoholfritt alternativ helt och hållet, med tanke på barn, ungdomar och de med alkoholproblem?
- Det är en tradition i hela kyrkan att ha vin. Många menar att nattvarden, liksom vinet, står för fest och glädje. Jag själv tycker att det är meningsfullt att fira nattvarden med både vin och ett alkoholfritt alternativ. Det visar på mångfald och acceptans. Svenska kyrkan är en enhet, men vi rymmer stor åsiktsfrihet. Vi är alla olika och gör olika saker, trots att vi hör ihop. Det som binder oss samman är vår tro på Jesus Kristus.
Kan inte en separat alkoholfri kalk peka ut dem med alkoholproblem?
- I Linköping har vi mycket barnfamiljer och flera nykterister som regelbundet deltar i högmässan i kyrkan. Det brukar vara fyra-fem stationer under nattvarden och en är alltid alkoholfri. Själv har jag barnbarn. Ibland får jag gå till nattvarden med någon av dem. När vi går tillsammans till det alkoholfria alternativet har jag aldrig haft en tanke på att jag skulle bli utpekad."
Vad tycker du?
Jag köper inte att man nödvändigtvis skulle bli utpekad om man gick till stationen utan alkohol, jag tror det är många som kan tänka sig att gå dit ändå (med ändå menar jag: även fast man inte har problem med alkohol).
Det är rätt svårt för mig att se varifrån auktoriteten att helt skippa vanligt vin i nattvarden kommer ifrån. Inte minst eftersom det går att erbjuda alternativ samtidigt, i alla fall på många håll.
Hej David!
Tack för dina åsikter.
Prästen Lars-Åke Lundberg, som har mycket stora erfarenheter, kanske störst i Svenska Kyrkan av beroendepersonligheter genom sin roll som präst i bl.a. fängelser och på behandlingshem, anser att en kalk, då med druvjuice borde räcka. Så att det inte blir ett hörn med nykta alkisar och så normalstörda i det andra hörnet. Naturligtvis lite överdrivet, men konsenus är att de som bär på ett utanförskap känner sig på ett helt annat sätt, än de som nu utalar sig och som inte bär på detta tillstånd, men som märkligt nog oftast uttalar sig. "Det är ju bara den sjuke som vet hur den sjuke mår", verkar man inte ta på allvar utan man verkar gömma sig bakom teologiska resonemang, som kan uppfattas som floskler.
Bli ordet görare, inte bara dess hörare...
Ecce homo - se människan. Vakna.
Ursäkta men av vem fick Holmström sitt återfall?
För mig är det oerhört viktigt med terminologin. Återfall är inget man får (avhändar sig allt eget ansvar, så länge jag är nykter är det jag som bestämmer, med alkohol är det alkoholen, listig falsk och stark)
det är något som man planerar långt och länge inom sig själv. Ofta får man beskrivet hur ett återfall plötsligt kommer över alkoholisten och att han eller hon plötsligt "bara satt där med ett glas i hand". Pyttsan! Det är en sedan länge planerad handling precis som handlingen när Holmberg tar nattvarden, väl medveten om att det är vin i kalken.
Jag hade diskussionen med "min" präst i "min" församling efter en nattvard där jag avböjt vinet och blott fört oblaten över om sakramentet var "giltigt". Han vet vem jag är och svarade att nattvarden självklart var giltig för mig och på det sätt jag förhöll mig.
För övrigt är jag inte så bekymrad över vad andra gör i sitt förhållande med alkohol, eller hur många sorter det finns på systemet, eller hur mycket andra dricker.
Andra får dricka vad och hur de vill, det är deras ensak. Ber de om hjälp, är det min skyldighet att hjälpa.
Ja, det är naturligtvis överdrivet, men du använder det ändå, trots att själva poängen jag lyfter fram är att så inte är fallet. Lyssnar du?
Och du inser väl att du omyndigförklarar människor att diskutera teologi innan de själva varit utsatta på alla de sätt en människa kan vara utsatt på? Det innebär att vi inte kan bedriva teologi längre. Så blir det absurt att resonera. Men självklart spelar erfarenheten roll, det håller jag med om.