Mikael Bedrups Goda Tankar!

Ibland kan man undra om man tänkt färdigt om vad som är viktigast?



Jag är inte uppväxt inom kyrkan, utan kommer sent in i livet in i denna tradition. Har kanske därför andra glasögon än ex. många av mina yngre teologiskt studerande kamrater.

Ibland undrar jag var många på allvar har sina hjärtan, i diskussionen eller hos sina nästa. I Bibeln förkunnas och förklaras att det är viktigt att tänka och ha med sitt hjärta, ett uttryck som inte är så modernt, men borde bli det. Idag är det intelligensen och vetenskapen som skall fylla alla inre hål och ge svar.

Är så förundrad. Diskussioner som når folk utanför kyrkan är främst omd diskussionerna om kvinnliga präster och samkönat äktenskap. När jag träffar och samtalar med många som inte finner det intressant att besöka kyrkornas verksamheter, så säger vädigt många att kyrkan verkar mest föra just dessa två debatter. Är det detta vi är kända för, undrar jag då oroligt? Lägger man energi på rätt sälle?

Som om dessa frågor var det viktigaste för vår planet just nu. Även om de kan vara viktiga för bägge dikena av åsikter, så håller jag med om att det nödvändigaste inte är att lägga så mycket energi på dessa, då man bara i Sverige ser att folk har stora inre hål, som de färsöker fylla med bl.a fylla, shopping, dåliga relationer, arbete utöver det nödvändiga och där ensamheten förlamar så många. Vi håller också på att förstöra vår miljö.

Istället för att lägga så mycket energi på kvinnliga prästfrågan, som dessutom är beslutat för över 50 år sedan i Svenska Kyrkan (vad tror man att man skall uppnå? Riva upp beslutet? Förstår inte. Vill man inte bejaka kvinnor som präster så finns det andra kyrkosamfund att verka till. What´s the problem?). Samkönat äktenskap är för en hel del i kyrkan, främst präster verkar det som, en problematisk teologisk fråga, men för de som inte finner teologi som det viktigaste i livet, kan denna fråga då upplevas som om man lägger energi mera på spetsfundigheter än för de som idag lider i vårt Sverige.

Hur skulle den församling jag vill jobba i se ut, är en tanke jag lekt med på senare tid.
Hade en diskussion med en kamrat som är präst och som inte tolkar Bibeln som jag, då han har en mycket friare tolkning än mig och mest verkar se Bibeln som en religiös urkund bland många, vilket är för mig lite märkligt.

Dock tror jag det skulle vara intressant med att det fanns präster med olika Bibeltolkningar inom en församling. Varför? Jo, därför det skulle berika både församling och en själv. Men det skulle krävas mycket mod och tålamod om man vågade befinna sig i ett sådant sammanhang. Man skulle ständigt bli tvungen att få ifrågasätta sin egen teologi och gudsbild. Jobbigt, men förmodligen utvecklande.

Förutsättningen skulle vara ett ständigt forum för samtal bland anställda, församling och lekmän.

Vad man skulle kunna uppnå är att var och ens skulle kanske våga föra fram sin gudsbild där man är nu och man skulle kunna växa som ett senapskorn i sin tro i ett sådant sammanhang kan jag tro.

I ett sådant sammanhang skulle man bli tvingad att ständigt utreda vad som är det viktigaste och vad som är syftet och målsättningen med ens egen energi och församlingens.

Var skall vi lägga fokus, vad är viktigast idag.

Många lider. Och en hel del diskuterar. Precis som på Jesu tid.

Snacka går ju, men....