Idag en färd utan mål...

Bilen färdades på den raka nakna E4:an mot Gävle.

Målet var okänt, även för mig som chaufför, när vi bestämde oss för ett äventyr. Utan mål, men med mening. Diskussionen var det centrala, mötet - ansikte mot ansikte, utan krav. Även målet för det verbala umgänget var öppet. Fanns varken syfte eller mål. Vi lät dagen och livet fylla oss.


Är det inte märkligt att vi människor så sällan släpper taget, att bara vara.

Vi kan läsa böcker om detta eller om att leva "slow". Dock innebär invanda vanor och inre krav för de flesta av oss i varierad mängd att vara nyttiga, även med vår lediga tid. Läsa en för samtiden intressant bok, se en populär film, se EM-fotboll, besöka ett visst utfluýktsmål. Just nu har en hel del valt att bli pilgrimer och färdas mot mål som Santiago de Compostela. Alla sinnen skall fyllas. Eller så går målet mot shoppingtemplet i närheten.


När får man vara människa.

Skita i alla måsten, strunta i vad andra tycker och låta bilen eller stegen ta en mot okänt mål. Möta okända människor på främmande platser. Styr inte diskussionen. Släpp taget - lyssna in - bara är - i nuet - med alla sinnen, men med nollställd hjärna.

Lukta, andas in luften in ända ner till magen, se dig om. Möt livet! Var vi hamnade? Var det viktigt att veta. Tror inte det. I alla fall inte för oss.




Ske Din vilja, inte min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback