Vila, skola, svaghet och möjligheter...
Söndag. Sabbat. Vilodag.
Puh...
Var på 50-års fest i Sundbyskolan i Spånga, Stockholm igår kväll. Tänk platsen spelar mindre roll, med levande ljus kan vilken lokal som helst göras mysig, vet jag sedan ett liv på sunkiga nattklubbar. Ingen vill se dem i dagsljus, jag lovar.
Trevliga samtal fördes om allt mellan himmel och jord. Öppnar man upp kommer så mycket som folk undrar och tänker på, vilket märktes. Från glädje till döden.
Det var någon som inte gillade präster där. Men hur skall du då möta Mikael sade en god vän? Ja, men han är inte som vanliga präster? Man kan undra om vedebörande har träffat alla präster...
Givetvis bär vi alla på bilder och förväntningar, bl.a. om hur präster är. Även jag. Men man måste våga tala om dessa bilder. Läste i dagens UNT att kyrkan skall och måste börja tala om sina interna problem, vilket är svårt, föredömligt, men vi får inte glömma att vi har Någon, dvs. Jesus, som bär oss genom allt och som vet hur vi har det i alla livets lägen.
Även om man jobbar inom kyrkan så blir det problem, vi är ju människor med brustenhet och tillkortakommanden, men vi måste våga möta varandras olikheter ansikte mot ansikte. Och det kan vara svårt, men vi måste våga lite på att Någon är med oss.
Ett samtal som jag hamnade i igår handlade om drycksvanor och när jag då talade om Sanningen om mig, vilket inte är särskilt svårt, att jag är nykter beroendepersonlighet eller alkis om du hellre vill kalla mig det, jag har inte svårt för någon av beteckningarna, så öppnar detta alltid upp den Andres svaghet.
Många dricker för mycket, få vågar tala om det, flaskan täpper till det inre hålet kortvarigt. Fint vin är fint att dricka, men det kan bli ett problem om glasen blir för många och för ofta.
Hur klarar du att inte dricka och längtar du inte efter det? Nej. Idag lever jag i direktsändning hela tiden. Behöver inte gömma mina eller fly mina olika känslolägen, dessutom har jag sinnesro. Ett inre lugn, ett meningsfullt liv och jag vet att jag är älskad för den jag ÄR, inte för det jag GÖR.
Många tror de måste producera för att duga, att leverera är ordet för dagen.
Vi har möjligheter, att våga leva fullt ut, men för det måste vi släppa kontrollen totalt.
Glöm Kompis, att tro att du lever med kontroll. Livet är en gåva och kan tas från dig på ett ögonblick. Det gavs också som en gåva, liksom nåden att du är förlåten (tack och lov) om du vänder dig till Jesus och det endast du behöver göra är att tro på honom (och det är ju ingen stor uppoffring, men svårt för många i ett sekulariserat samhälle). Många bär på skam, skuld som begränsar deras relationer och möjligheter, men genom förlåtelsen kan man gå vidare.
Tack Jesus för att du fått mig att växa som människa.
Idag skäms jag inte för vem jag är och för vad jag gjort. Du tror på mig, jag tror på Dig. Jag är älskad för att jag är just jag, med fel, brister, svagheter och ibland förgörande styrkor. Och framför allt har jag har mycket kärlek inom mig, som vill ut. Precis som hos dig.
Kom ihåg, du är verkligen värdefull.
Puh...
Var på 50-års fest i Sundbyskolan i Spånga, Stockholm igår kväll. Tänk platsen spelar mindre roll, med levande ljus kan vilken lokal som helst göras mysig, vet jag sedan ett liv på sunkiga nattklubbar. Ingen vill se dem i dagsljus, jag lovar.
Trevliga samtal fördes om allt mellan himmel och jord. Öppnar man upp kommer så mycket som folk undrar och tänker på, vilket märktes. Från glädje till döden.
Det var någon som inte gillade präster där. Men hur skall du då möta Mikael sade en god vän? Ja, men han är inte som vanliga präster? Man kan undra om vedebörande har träffat alla präster...
Givetvis bär vi alla på bilder och förväntningar, bl.a. om hur präster är. Även jag. Men man måste våga tala om dessa bilder. Läste i dagens UNT att kyrkan skall och måste börja tala om sina interna problem, vilket är svårt, föredömligt, men vi får inte glömma att vi har Någon, dvs. Jesus, som bär oss genom allt och som vet hur vi har det i alla livets lägen.
Även om man jobbar inom kyrkan så blir det problem, vi är ju människor med brustenhet och tillkortakommanden, men vi måste våga möta varandras olikheter ansikte mot ansikte. Och det kan vara svårt, men vi måste våga lite på att Någon är med oss.
Ett samtal som jag hamnade i igår handlade om drycksvanor och när jag då talade om Sanningen om mig, vilket inte är särskilt svårt, att jag är nykter beroendepersonlighet eller alkis om du hellre vill kalla mig det, jag har inte svårt för någon av beteckningarna, så öppnar detta alltid upp den Andres svaghet.
Många dricker för mycket, få vågar tala om det, flaskan täpper till det inre hålet kortvarigt. Fint vin är fint att dricka, men det kan bli ett problem om glasen blir för många och för ofta.
Hur klarar du att inte dricka och längtar du inte efter det? Nej. Idag lever jag i direktsändning hela tiden. Behöver inte gömma mina eller fly mina olika känslolägen, dessutom har jag sinnesro. Ett inre lugn, ett meningsfullt liv och jag vet att jag är älskad för den jag ÄR, inte för det jag GÖR.
Många tror de måste producera för att duga, att leverera är ordet för dagen.
Vi har möjligheter, att våga leva fullt ut, men för det måste vi släppa kontrollen totalt.
Glöm Kompis, att tro att du lever med kontroll. Livet är en gåva och kan tas från dig på ett ögonblick. Det gavs också som en gåva, liksom nåden att du är förlåten (tack och lov) om du vänder dig till Jesus och det endast du behöver göra är att tro på honom (och det är ju ingen stor uppoffring, men svårt för många i ett sekulariserat samhälle). Många bär på skam, skuld som begränsar deras relationer och möjligheter, men genom förlåtelsen kan man gå vidare.
Tack Jesus för att du fått mig att växa som människa.
Idag skäms jag inte för vem jag är och för vad jag gjort. Du tror på mig, jag tror på Dig. Jag är älskad för att jag är just jag, med fel, brister, svagheter och ibland förgörande styrkor. Och framför allt har jag har mycket kärlek inom mig, som vill ut. Precis som hos dig.
Kom ihåg, du är verkligen värdefull.
Kommentarer
Trackback