Sorg och glädje, märklig dag...
Fick ett meddelande imorse, att Tommy somnat in efter flera års verklig kamp mot cancern. Blev oerhört ledsen.
Träffade min vän för fyra år sedan på en kristen hojträf f som Network MC, en kristen hojklubb i Örebro ordnade och som han bl.a. drog igång. Sedan har vi haft kontakt.
Sist sade han; "det spelar ingen roll hur sällan vi talas vid, för samtalet tar vid där det slutade..". Just nu är samtalet här på jorden avslutat. Hans tro och kamp inspirerade mig och jag lovade honom att jag i min framtida prästgärning skall ta med hans energi och att kämpa för de som ingen ser.
Vi är bägge outsiders från början, det är kanske därav vi fann varandra direkt. Tommy satte avtryck där han kom och det fanns säkert de som retade sig på hans sätt och väg, men vi fann varandra. I svagheten finns styrkan.
I ett sms skrev han (vilket jag fick berätta sade han) för ett par veckor sedan, då han hade fått oddsen vid det nya cancerbeskedet på 1% att överleva.
"Det spelar ingen roll hur det går. Jag har ju Jesus".
Tala om levande tro, som bär genom det svåraste. Inga dogmer på låtsas, ingen spelad helighet. Jesus i centrum.
Tommy, jag är helt övertygad att du redan idag går bredvid Jesus och ser oss.
Kom ihåg Kompis, jag saknar dig redan och du sade själv att det spelar ingen roll hur länge sedan det var vi talades vid, så börjar samtalet om direkt. Nu får du vakta mig och min prästgärning, så snackas vi vidare när jag förhoppningsvis kommer till himmelriket.
Tack för våra samtal.
Hörru, fick godkänt på mitt examensarbete idag. Har nu en teol. kand. efter 4,5 års studier. Nu väntar bara praxisterminen, men den börjar inte förrän till våren, så nu är det studieledigt. Sedan är det prästvigning nästa sommar.
Då kommer du också vara med Tommy. I mitt hjärta.
Kämpen från vidderna, som du skrev om dig själv i dett sms. Hoppas du har det bra där. På vidderna. Och du har säkert en ball mc där uppe i himlen och då är den absolut mest och bäst polerad, eller hur...
Take Care Tommy.
Din Kompis Mikael.
Snygga människor tjänar mer pengar...
Var förbi Sigtuna, min gamla hemstad. Otroliga villor numera, som mindre slott. Fantastiska bilar utanför varje hacienda.
Möttes av brunbrända snygga människor i coola kläder mest hela tiden.
Kan man tro att det finns ett samband mellan att vara snygg och att bli rik? Anställer man hellre en snygging är en ful akademiker? Och finns det någon vetenskaplig forskning gällande utseende och ekonomi? Vore kul att läsa, eller...
Jag vet det är en märklig tanke, men när man varit i Gränby centrum och i Sturegallerian så slås man av tanken. I alla fall jag. Kanske säger mer om mig än verkligheten. Men jag har gjort en högst ovetenskaplig undersökning där vänner svarade att de delar mina farhågor.
Och så skall vi alla vara lika värda.... Möjligtvis inför Gud, för uttrycket lyder i Bibeln; "Vad hjälper det att vinna hela världen om man mister sig själv".
Tänker på pianisten Liberace devis (som jag faktiskt träffat när jag var dj på Hamburger Börs): "När jag får dåliga recensioner gråter jag hela vägen till banken i min limousine".
Lasse Åbergs devis: "Bättre rik och frisk, än sjuk och fattig".
Nåja. Är jag bitter. Int´ja´inte...
Å andra sidan har jag det bra. Har en tro, någonstans att bo, visserligen inte så mycket pengar, å andra siden heller inga lån. Behöver därav inte hålla uppe en lånad yta (hoppas jag).
Är bara inför Gud, en fattig syndare. Men hon älskar mig. Så det så...
Utkast: Olika. Dagarna ...
Olika.
Dagarna kan verkligen växla gällande innehåll. Som igår.
Började morgonen med att analysera den uppsats jag skall opponera på nästa vecka. Därefter till den lokala kyrkan, för att se konfirmationen av årets kull.
Snabbt hem och klädbyte, på med skinnbyxorna, grenslade hojen och.....
Man måste ladda batteriet...Så länge sedan var det jag åkte, tack vare eller pga. studierna, att batteriet hade laddat ur.
Men det löste sig, så en skön färd in till Uppsala och Harleyträffen i hamnen, där det var hojåkare från hela Uppland. Korv. hojar, bikers, band med 60-tals musik och härligt mingel.
Samvetet gjorde sig påmint. Studierna kan man inte rymma ifrån. Så hem igen efter en kort stund i underbara Uppsala, tillbaks till datan.
Kvällen avnjöts framför TV´n med att se finalen av schlagerfestivalen. Mångar bra låtar för att vara schlagerfestival. Perellis låt är ingen hit för 2008, känns passé. Nåväl, kul med blandningen av olika stilar i finalen, det är det som är det roliga. Inte vem som vinner.
Däefter gav jag mig in i ett religionslexikon.
Många ingredienser under en dag. En bara dag. Melker sade: denna dag, ett liv...
Vad var det jag sa....
Har talat om tillståndet under flera år.
Flera har tvivlat och jag har som vanligt trott, och litat på mitt inre, som inte var bekräftat av vetenskapen (ibland tror en del, att kan de inte bekräfta eller bevisa att något är det fel om inte forskningen uttalar sig... Märkligt. Litar de inte på sitt inre?).
Nu kan vetenskapen bevisa det jag har sagt. Det sitter i generna.
"Har du förundrats över hur andra kan tacka nej till både bulle till kaffet och chokladbiten på eftermiddagen? Allt medan du själv trillar dit gång på gång.
Olikheten behöver inte bottna i dålig karaktär. Forskare på universitetet i Toronto har nämligen upptäckt en genetisk skillnad som helt enkelt gör vissa mer godissugna än andra skriver New York Times". Läs mer här...
Har för övrigt varit hos doktorn igen. Börjar man bli gammal och skröplig? Eller är det så att jag lyssnar på min kropp bättre nu, och inte "kör över" mig själv? Provtagningar igen, hostar nätterna igenom. Puh..
Det kan vara så att jag har astma. Fick en inhalator. Spännande, nu fick man mer erfarenhet av brustenhet. Och så är jag tacksam, vakande ju upp idag igen, med möjligheter.
Läser på uppsatsen jag skall opponera på nästa vecka: om vetekornets lag. Att dö bort från sig själv, för att växa. Värt att tänka på i dessa narcissistika tider. Jag konsumerar, alltså finns jag (en omskrivning av Descartes; jag tänker, alltså finns jag).
En vecka kvar på ens studier om allt går bra nästa vecka och man blir godkänd. Puh igen... Därefter blir det möjlighet att bara vara, utan att göra.
Himmelriket är nära...
På minuten... en svensk tradition.
"Är detta inte typiskt svenskt?".
"Jo, men alla måste vara på plats!"
"Kan ni inte släppa in ändå?"
"Nej!"
Vi alla stod bakom ett rep och väntade de 120 sekunder innan klockan slog PRICK 0900.
Nu kan Sverige öppna sina punktliga bibliotek. På exakt utsatt tid.
Undrar vad hela personalen skulle göra i 120 sekunder om de släppt in oss två minuter tidigare imorse på Uppsala Stadsbibliotek?
Vad förväntade de sig? Att man likt en Christer Garpenborg sprintar till en hylla, rycker ut en bok, som man självklart vet var den står, kastar sig sedan framåt mot utlåningsdisken, där man för övrigt expedierar sig själv genom sträckkoder. Detta på två minuter...
Frågan infinner sig då vad skulle man med personalen till? Skulle de iakta?
Var det så att de hade haft ett morgonmöte och samlat på sig all information om alla böcker som finns där, för att sedan gå ut och svara på de frågor som man förväntade sig. Och detta skulle äga rum omedelbart vid öppningen?
Hade man inte tänkt på att klienterna (vad kallas vi låntagare för numera?) kollar i databurkarna vad de vill ha?
Förstår ingenting. Punklighet, framför mänsklighet. Eller...
Kanske var jag omtöcknad av sprutan jag fick i arla morgonstund i axeln mot smärta på sjukhuset.
Kanske var jag bedövad och inte förstod att man har fel utomlands där man är intresserade av sina kunder, före sina regler och verksamheter.
Ibland är det bra snurrigt, tycker åtminstone jag.
Möten äter tid...
Tiden bara går och går...
Ibland upplevs det som tiden står stilla, framförallt när allt är och känns trist.
Andra dagar undrar jag hur tiden formligen verkat ha flugit fram. Det sistnämnda händer när man är "uppslukad" av någonting.
För den som vill leva ett långt liv borde detta isåfall innebära att man bara skall göra tråkiga saker, eftersom livet då upplevs som långt. Eller...
Om olika möten...
Idag var det mentorsmöte. Att bli ifrågasatt är bra och nyttigt. Dessutom utvecklande.
För en del kan detta kännas läskigt. Har man inte tillit till den som bedömer, blir det svårt. Man får också komma ihåg att det är en subjektiv bedömning från den Andre, tagna ur dennes "ryggsäck" av erfarenheter och kunskaper. Alla arbetsplatser borde ha ett liknande forum, såsom vi prästkandidater har på Johannelunds teologiska högskola.
Efter detta första möte besökte jag en annan gemenskap, där man delar med sig av sin erfarenheter och sitt mående. Ingen bedömer en, utom en själv genom ens eget delande, som inte får kommenteras. Det är delandet och "tömningen" ur egen "ryggsäck" som är det enda viktiga. Här lär man sig av andras delningar.
Kan konstatera att ilska försvinner om det lyfts upp ur människan, genom att människan talar om det besvärliga. För beroendepersoner är det livsfarligt med att vara arg och ilsk, då ett sådant tillstånd kan innebära att vedebörande "tar sig ett återfall".
Träffade på stan en biker som valt att bli drogfri. Att lämna sin hemort och sin invanda bekantskapskrets var förutsättning för ett tillfrisknande. Tänk själv, att behöva lämna allt för att bli frisk.
"Följ mig", säger Jesus. Lämna allt. Framförallt det som hindrar oss människor från gemenskap, vår egoism.
Mötena idag var sprungna ur målet att växa. Som ett vetekorn, vilket är uppsatsens namn jag skall opponera på. Jag misstror slumpen.
Våga väx!
Var inte rädd, står det i Bibeln 266 gånger. En för varje dag, och lite till...
Nåden är stor.
Stenar i handen...
Vi alla är beredda att kasta stenar på den Andre, någon gång under våra liv.
I appendixet till mitt examensarbete uttalar sig några nutida teologer om dom, synd, skuld, skam och förlåtelse och hänvisar indirekt till perikopen i Johannesevangeliet.
Dessa nutida teologers slutsats om vår samtids brustenhet strålar samman i den gemensamma definitionen att skuld och, framförallt, skam begränsar människor. Många behöver därför nås av budskapet om befrielse för att kunna bli hela igen.
Av den orsaken behövs ett nytt sätt att tala om synden så att dagens människa, som av olika orsaker satt sig själv i centrum, åter kan komma i rätt ställning till Gud genom att få ett skuldmedvetande, för att därefter kunna nås av den villkorslösa nåden förmedlat genom tron på Jesus.
Därigenom kan människan acceptera sig som hon är genom Guds blick.
Teologernas slutsats är att Gud är adekvat för dagens kluvna människa och att Jesus är hoppet, och den ende som kan förlåta, rädda och hela, så man kan börja om igen.
Himmelriket är därmed nära...
En dag i taget...
Imorgon skall mitt examensarbete vara inlämnat. Med korrekta fotnötter och formuleringar.
Har slitit oerhört med uppsatsen. Började arbetet i januari och har på heltid, förutom under sjukskrivningen, bearbetat den. Ett oerhört tack A-K för granskning och tips av orden. Och för skratten.
Berättelsen om Jesus, äktenskapsbryterskan och anklagarna lever jag med dygnet runt. Dom, synd, skuld, skam, förlåtelse och upprättelse, allt samlat i Johannesevangeliet 7:53 - 8:11. Några rader och arbetet blir på närmare 70 sidor.
Mina tankar går idag till min kompis Tommy och hans kamp för livet på Örebro Sjukhus. Cancern har angripit honom nu tre gånger, men han vägrar att ge upp. Vilken kämpe, Don Tommy från vidderna, som han benämner sig själv.
Vi fann varandra i utanförskapets korridor av livet. Hjärtan som slog i samma takt. Tankar som förstod varandra.
Två sidor av livet under en dag. Man kan bara leva en dag i taget. Just idag är det som räknas, inget annat.
Må Gud vara vid din sida Tommy!
Din vän Mikael.
Är du ett glömt barn...
Man kan inte förändra, det man inte erkänner.
Många går till sina kontor i fina kläder, försöker fungera i samhället. En del fastnar i ensamhet i sina hem, ibland i ett risk- eller missbruk. Många är minderåriga, många är nu vuxna barn till miss - och riskbrukare.
Det som förenar ovan är:
I Sverige lever minst 150 000 - 200 000 barn i hem där endera av eller båda föräldrarna är missbrukare. Många av dessa barn tvingas tidigt ta ett stort vuxenansvar och blir berövade en del av sin barndom. De lär sig att inte prata om problemet, vare sig i familjen eller utanför den och får därmed en tung börda.
Att be om hjälp kan vara första steget till att få hjälp. Läs vidare...
Är du ett glömt barn?
Jag föreläser om detta. Läs mer på min hemsida.
En dag med trasighet som förenar...
Hamnade på organisationen HELA MÄNNISKANs rådslag i Stockholm igår. Devisen är "social omsorg på kristen grund".
Intressant. Människor med goda intentioner som gör ett fantastiskt arbete.
Frågan som dröjer sig kvar hos mig är. Vad är syftet med deras arbete? Att ge husrum, att skänka hopp, att väcka viljan att tillfriskna hos de utsatta eller är det att skänka tröst, som exempel.
Vem är utsatt? Man talar om klienter...
Som hemlös, tandlös missbrukare - kan man känna sig som en klient? Är inte risken med ett sådant språkbruk att man klappar på huvudet med ett ovanifrån perspektiv, ett synsnsätt som tillåter en avgränsning, med ett "dem och vi-tänkande". Murar som hindrar förening i det som ytterst förenar oss alla, dig och mig, brustenheten. Alla bär på detta.
Ingen är perfekt, Inte ens, du, kompis.
Middag hemma igår kväll. Många var samlade runt bordet.
Till synes var det framgångens ansikte som nog utifrån en betraktares ögon kunde ses.
Men vi alla där visste, att det som förenade oss var just brustenheten.
Många av oss hade för en tid sedan varit där. I botten.
Någon sträckte ut sin hand, vi tog emot den, greppade och följde Vägen.
Jesus Kristus sade: "Följ mig...".
Vikten av exakta ord och korrekta fotnötter...
Den akademiska diciplinen kräver korrekt form för att erkännas.
Man kan som prästkandidat undra varför formalian är så viktig, eftersom det tar så mycket tid i anspråk, i framställan av en uppsats. Det är inte många som kommer att fråga efter denna kompetens när man är vigd präst. Och väldigt få kommer att syssla med avhandlingar. Och ingen kommer att vilja se mitt examensarbete.... Fast det viktiga är att visa att jag kan (jag vet).
I Brommapojkarna hade man som mål, att i deras flera hundra pojklag vaska fram en elitspelare per år. Ungefär så känns det inom universitetsvärlden. En professor bland flera hundra teologistuderande...
BP gjorde om. Målet var att alla skulle ha kul, elitsatsningen var inte det viktiga.
Ungerfär som kyrkan skall vara.
För alla, kul, meningsfull och med en trevlig gemenskap. Detta under coachens beskydd och ledning, dvs. Jesus. Han dömde korrekt, så spelet bör bli rättvist.
Passa bollen kompis. Alla får vara med...
Varför blir man trött på slutvarvet...
Examensarbetet läser jag nu igenom rad för rad, ord för ord. Har fått hjälp att se över texten, men jag gör jobbet och skriver om den, igen och igen.... Det är ett märkligt underbart bönesvar med hjälp att läsa den och få råd. Tack A-K! Sitter från morgon till kväll varje dag. Många sidor blir det...
Börjar krokna, men vet att det är nu som agnarna skils från vetet, det är nu överväxeln skall läggas in. Ser snart målflaggan. Får jag godkänt på mitt arbete väntar ett halvårs studievila. Kommande vår är det praxistermin, där man lär sig de kyrkliga handlingarna. I höst skall jag läsa in mig då det jag redan lärt mig, så det fastnar på djupet. Och besöka olika kyrkor.
Men innan dess ledigt i sommar, fr.o.m. juni.
Tänk vad mycket jag lärt mig och läst. Och skrivit. Puh... Känns både som en evighet sedan jag började och som igår...
Appropå det. Är med på Johannelunds teologiska högskolas nya reklamfil (i både början och på slutet) som finns på deras hemsida. Se den, så får du vet mer om den skola jag gått (har också gått på Uppsala universitet). Tryck här för att se den!
Roger Pontare, bönesvar och rusande tid...
Började med möte med bl.a. chefen för Uppsala Stadsmission, för att höra om deras verksamhet. Konstaterades att kyrkorna blivit alltför mycket en medelålders institution. Man är duktiga, men måste bli bättre då nöden är stor för ett stort antal människor i vårt land, i olika åldrar. Våga se dem. De finns över allt.
Bad om hjälp. Märkligt bönesvar. Nu får jag kanske hjälp med att se över mitt språk i min uppsats. Detta av en som var för mig okänd, ända tills idag. Fick detta erbjudande via mail, efter min predikan vid Allhelgonakyrkan i lördags. Ett mirakel sannerligen... Tack Gud och tack AK.
Planerar ett event efter sommaren med Roger Pontare i Skåne. Han är trevlig att tala med, ser fram mot detta "gig".
Hamnade i telefon hela dagen, Tiden försvann... Och jag som skulle kontrollera min uppsats sida upp och sida ner. Det kommer en ny dag, hoppas och tror jag. Nåden är stor.
En kort tur med mc´n, denna gång med integralhjälm. Allvarligt talat, det är som att åka bil då. Öppen hjälm och man känner vindbruset, dofterna och vinden. Men det är farligare om man krockar.
Livet är farligt. Man kan dö. Och det gör man....
Tack och lov för att man tror på ett evigt liv.
Back to bloggande.
Så sjöng Lena Ph, vilket jag delar, då min axel gör sig påmimd.
Skall dagligen skriva igen, men håller på med mitt examensarbete, vilket tar tid. Dessutom får jag inte skriva så mycket pga. axeln, som inte läker bra, tyvärr.
Var igår f.m. och talade på TYFRI MCs motorcykelgudstjänst som ägde rum utanför Allhelgonakyrkan i Stockholm.
Många trevliga och givande möten denna underbart soliga dag. Träffade en gammal vän från det tidiga 1980-talet ,Ingrid, vilket var roligt. Tänk vad tiden går... Känns som igår.
Bra musik och en fängslande (hi..) delning av fängelseprästen Mats från Svartsjöanstalten.
(Bilden är på Lasse Franklin, TYFRI MC)
Har Ni saknat mitt skrivande, eller skall jag lägga ner denna blogg???? Skriv gärna så jag vet.
Numera håller jag också på med en egen hemsida: www.bedrup.blogg (som är under konstruktion, men som ligger ute redan nu).
Är det någon som har bra tips på bra hojfik i Mälardalen som jag kan lägga in här, så kommentera här, så lägger jag ut dem.
Kör lugnt i värmen!
I svagheten finns styrkan...
Huvudsak att allt är fint utåt sett...
Håller på med mitt examensarbete, men är man dyslektiker så är det svårt med språk och stavning. Detta är viktiga ingredienser för en akademisk uppsats, vilket jag kan förstå, men...
Vi lever i ett samhälle där ytan är viktig.
Skönt med den kristna tron som öppnar upp för att vara människa med fel, brister och ibland förgörande styrkor. Och som vägleder mot bättre val, men som ändå godtar oss med fel och brister. Förlåtelsen och insikten att man är älskad gör det möjligt för en att gå vidare utan kappsäck, men detta förutsätter ju att man lättar på sin ryggsäck.
Bikten, antingen via en präst eller en medmänniska (eller motmänniska, dvs. en som inte håller med en, ingen mes således) bör "marknadsföras" bättre. Ingen orkar gå och försöka spela "perfekt".
Gör som Jesus bli människa (även om han var felfri, men han var den enda som var Gud, det slipper du och jag, men när vi försöker bli det, isolerar det oss från andra).
- Idag åt jag en bulle, fast jag inte skulle och hade bestämt mig att inte göra det. Det var dagens bikt från mig.
- Vad är din?
På rätt väg?
En dag i taget...
Rädsla.
En obehaglig kraft som förminskar våra möjligheter, krymper oss och ibland tvingar den oss kvar eller in mot felaktiga val. Å andra sidan kan den ge signaler inåt, att valmöjligheten är fel eller farlig.
Vem skall man lita på? Gud håller dig i handen, så känn in i magen eller hjärtat, där vet du vad som är rätt. Gud talar till dig. Träna på att våga lyssna. Förminska inte ditt liv å andra sidan se upp för högmod. Alltid diken på var sida.
Bibelns budskap håller, se upp så du inte kör av Vägen bara. Antingen kan man bokstavstolka och då missar man helheten i Bibelns budskap, man kan också fastna i det andra diket, att allt blir urvattnat.
Det är inte lätt att förstå Livets Bok, men den är så öppen att den hela tiden ger möjlighet för var och en att tolka in den i sitt eget liv, precis där man just nu är. Märkligt och faktiskt underbart.
Skall tala bl.a om detta den 24 augusti på kvällen på Svalkans Café, Ulriksdal i Stockholm, under rubriken "Borde kristendomen dammas av?".
Många har svårt att känna igen sig i Bibeln, framförallt när de inte öppnar den...
Är du på rätt Väg?