Akademiledamoten Peter Englund och min farbror Björn Nilsson...

Onekligen har jag en spännande släkt, men inte så lätt att förstå, minst sagt...

En gång på Café Linné inne Uppsala, sprang jag på
akademiledamoten Peter Englund. Ingen av oss kände varandra, men jag frågade honom om hans relation till min farbror Björn Nilsson, numera avliden, kulturgiganten vid Expressen, då jag visste att de känt varandra.

"Björn, eller Nalle, som han kallades, inspirerade mig att på allvar börja skriva" tror jag han sade. "Tänk, jag har tänkt att skriva om honom". Märkligt.

Än märkligt är att jag knappt kände min farbor, trots att min pappa hade en sporadisk relation till honom. Mötte honon några gånger som barn och på en krogrunda, (där jag för övrigt på samma runda sprang på Ted Gärdestad och Janne Schaffer, som är/var bekanta). Självklart mötte jag min farbror i vimlet eftersom också "Nalle" brottades med alkoholen. En naturlig scen för min släkt genom tid och rummel, tycks det.

Två mäktiga män, min far och brodern "Nalle, i mediavärlden, men deras fält var olika.
"Nalle" valde konsten och sedan religionen, konverterade några år innan sin död till katolicismen. Har träffat en nunna som kände honom, dessutom har jag haft några mailväxlingar med deras kusin, den legendariske Per Beskow, som slog min pappa med en hammare i huvudet när de var barn och min far var på besök hos Pers föräldrar. Det kanske förklarar vissa saker, hi.hi...

Tänk hur det kan bli.
Och mitt fält tangerar, inte min fars, utan hans brors, "Nalles", med de existensiella frågorna.

Idag läste jag om Peter Englund och att han tydligen är en s.k. bekännande kristen. Hur resonerar en av vår tids skarpa hjärnor om tro och vetenskap. Har han resonerat sig fram till sin tro. Läs mer ur artikeln i tidningen Dagen...

Skarpa hjärnor, religion och alkohol, en förening där Gud tycks i de avgrundslösa djupen beröra och ge kraft för en väg uppåt och framåt, mot ett fungerande liv igen. Vår egen skarphet räcker inte. 

Jesus säger; "jag är vägen, sanningen och livet". Tänk att det skall ta så lång tid att på allvar förstå vad som är det centrala, när allt ligger där framför ens näsa, dock kanske i en omodern förpackning som inte lockat. Men Guds doften med dess äkthet kan inte fångas, utan sprids. Helige Ande kom.

Kommentarer
Postat av: Kusin Torbjörn Hedberg

Tänk! Nalle tänker jag en hel del på. Jag brukar inte ångra saker, men att jag inte tog mer kontakt med honom när han levde - det ångrar jag. Träffade honom inte heller så många gånger men saknar honom ändå.

2008-11-02 @ 00:14:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback