Viktig osynlig del i ett prästuppdrag.....
Så börjar det gå mot slutet av min sista praktik gällande min prästutbildning. Denna gång i Gottsunda församling, som omfattar Gottsunda, Sunnersta och Ulleråker områdena. De skiljer sig markant från varandra. I Sunnersta finns fina dyra villor med en rel. homogen grupp samt nybyggt i Ulleråker, medans det i Gottsunda finns över 80 nationer boende.
Sjukhuskyrkan, Ulleråker
Har under denna period fått gå med handledare på bl.a.Ulleråker, där sjukhuskyrkan betjänar hospice, långvård samt psykvård. Alla innebär svåra möten i livets utkanter.
Att invänta döden och summera sitt liv i sin backspegel och verkligen förstå att det är dags att gå vidare, är inte lätt, men kan vara befriande, har jag fått inse. Man kan tala om döden, ofta rakt på sak, med de som befinner i slutskedet av sina liv. Kan vara skönt att tala med en präst, någon som lyssnar och som behåller orden hos sig och som vågar ta upp allt, om man vill det. Även det som var och är svårt, och det som vart fel. Här fanns märkligt och underbart nog också glädje, även när man ville gå vidare. Detta var en fin upplevelse.
Inom den slutna psykvården dit man kan bli dömd och att få besöka denna värld gav nya insikter. Det är människor det handlar om, som behöver hjälp, som är sjuka och inte klarar sig själva, men som många gånger ser friska ut på utsidan. Att måste få brottas med sitt inre, detta gåendes i en korridor, år ut och in, är svårt att se. Det handlar ju om människor. Som du och jag, men där det plötsligt brustit en dag. Glöm inte det.
Tror att möten här som präst kan vara livs viktigt för både prästen och den intagne, även fast det kan bli lite förvirrat.
Är det inte här Jesus skulle gå, tänker jag mig. Det är här, dit få vill gå, dit få vill vara, som en präst gör nytta. Också.
Många ser inte allt en prästs arbete, undrar om de som går ur Svenska Kyrkan verkligen har insett detta....
Tänker på alla de jag mött denna praktik. De som jobbar i dessa miljöer. Vilka underbara männsikor, som dag efter dag, år efter år jobbar på och möter svåra situationer i livets utkanter med dess bräcklighet. De är gudomliga. Och samhället belönar dem inte och värdesätter dem inte, förrän de själva hamnar här. De är änglar, tror jag.
Försök vara en ängel för någon du med. Våga gör skillnad på det sättet du kan idag. Skriv eller säg något som påverkar någon annan eller gör något. Använd livet för det Goda.
Sjukhuskyrkan, Ulleråker
Har under denna period fått gå med handledare på bl.a.Ulleråker, där sjukhuskyrkan betjänar hospice, långvård samt psykvård. Alla innebär svåra möten i livets utkanter.
Att invänta döden och summera sitt liv i sin backspegel och verkligen förstå att det är dags att gå vidare, är inte lätt, men kan vara befriande, har jag fått inse. Man kan tala om döden, ofta rakt på sak, med de som befinner i slutskedet av sina liv. Kan vara skönt att tala med en präst, någon som lyssnar och som behåller orden hos sig och som vågar ta upp allt, om man vill det. Även det som var och är svårt, och det som vart fel. Här fanns märkligt och underbart nog också glädje, även när man ville gå vidare. Detta var en fin upplevelse.
Inom den slutna psykvården dit man kan bli dömd och att få besöka denna värld gav nya insikter. Det är människor det handlar om, som behöver hjälp, som är sjuka och inte klarar sig själva, men som många gånger ser friska ut på utsidan. Att måste få brottas med sitt inre, detta gåendes i en korridor, år ut och in, är svårt att se. Det handlar ju om människor. Som du och jag, men där det plötsligt brustit en dag. Glöm inte det.
Tror att möten här som präst kan vara livs viktigt för både prästen och den intagne, även fast det kan bli lite förvirrat.
Är det inte här Jesus skulle gå, tänker jag mig. Det är här, dit få vill gå, dit få vill vara, som en präst gör nytta. Också.
Många ser inte allt en prästs arbete, undrar om de som går ur Svenska Kyrkan verkligen har insett detta....
Tänker på alla de jag mött denna praktik. De som jobbar i dessa miljöer. Vilka underbara männsikor, som dag efter dag, år efter år jobbar på och möter svåra situationer i livets utkanter med dess bräcklighet. De är gudomliga. Och samhället belönar dem inte och värdesätter dem inte, förrän de själva hamnar här. De är änglar, tror jag.
Försök vara en ängel för någon du med. Våga gör skillnad på det sättet du kan idag. Skriv eller säg något som påverkar någon annan eller gör något. Använd livet för det Goda.
Kommentarer
Trackback