Evigheten och gör du det du är kallad för?....
Han sade bl.a:
- Ibland predikas det så mycket vilka vi är i Kristus att vi glömmer bort vad vi ska göra genom Kristus. Varje dag av våra liv är skriven i Guds bok. Här har vi har en fri vilja, men Gud begär räkenskap för det som har varit. Har vi vandrat efter de dagar som Gud bestämt?
- Du kommer inte att dömas enligt det du gjorde utan snarare enligt det du var kallad att göra
John poängterade hur viktigt det är att ta vara på den kallelse som Gud har gett oss och gav tre nycklar till hur du ska finna din kallelse.
1. Sök Gud på allvar.
Ofta har vi vår egen bild av hur vi ska tjäna Gud. Vi behöver söka Gud med öppet hjärta. Vart av ett av Guds barn som söker honom ivrigt kommer han ge glimtar av deras kallelse.
2. Du måste vara planterad i en lokal församling
När du är planterad i den lokala församlingen kommer du växa i din kallelse.
3. Du får inte vara insnärjd
Många har inte uppfyllt sina kallelser för att de fastnat i olika saker så som fel relationer, i arbete, nöjen och annat.
- Vi behöver varandra för att fullborda Guds verk, för det handlar om att bygga ett och samma hus, avslutade John.
Läs mer av detta som ovan är hämtat från hemsidan från Livets ord...
Det var präster där från alla typer av kyrkor och samfund där, liksom medlemmar från alla typer av kristna kyrkor. Och många. Man är där duktig på logistik, teknik och kommunikation.
Dagens talare pratde om evigheten, något som man nog inte talar allför tydligt om i många kyrkor. Men som kristen är det viktigt hur man lever, för det spelar roll för evigheten av vad du gör av dina nästa 24 timmar.
Följ Guds ord och vilja som du får i Bibeln, så att du lär dig Guds avsikter för just ditt liv. Ta dig tid att lyssna in din kallelse och sedan. Till verket.
Kärlek är inte en passiv handling, tvärtom den kallar till förbättring av vår jord och dina och mina relationer.
Gud är kärlek.
Skrämmande vittnesmål har jag fått ta del av och var är civilkuraget...
Hörde i veckan en pastor som startat en församling i Los Angeles, Dream Center, som tydligen delar ut mat och kläder och stödjer 40 000 människor varje vecka. De flesta är s.k. svaga i samhället, många beroendepersonligheter och många "glömda barn" som börjat dricka och knarka, och som ingen vill se. Församlingens arbete har inneburit att brottsligheten där gått ner med 73% sade pastorn. 73%....
Träffade en del personer som efter pastorns inlägg ansåg att så här skulle kyrkorna arbeta i Sverige...
Det finns många samfund och församlingar som gör detta idag över hela landet, men det är inget man varken eller vill "marknadsföra". I Stockholm finns många goda krafter såsom i S.t:a Klara, Stockholms Stadsmission etc. Även andra storstäders goda krafter finns i arbetet för de "svaga".
Kommer man till landsortsförsamlingar anar jag att det kan vara svårt och även att det finns en viss tafatthet och kanske även en brist på mod.
Bor ju själv på landet och här finns problem med miss- och riskbruk, men det finns en rädsla att våga gripa in att vara medmänniska genom att vara en motmänniska, och som hjälper sin nästa och inte möjligör fortsatt farlig väg. Genom att bara notera att man ser det farliga, det skadliga, så kan det vara en bra indikation för beroendepersonligheten och dennes omgivning, så att de ser att det finns hjälp att tillgå och så att de själva förstår att det lever skadligt och så att även de medberoende kan få stöd i sin syn på miss- och riskbrukaren.
Det är lätt att säga att "så här skall vi göra", när man själv inte vågar se sin egen omgivning.
Sätt på er Guds glasögon!!!
Skämmande kommentarer har jag fått gällande min intervju i Rapport, många vill ha hjälp. även när de nu är vuxna glömda barn.
Har nu fått ta del av självupplevda skräckhistorier som överträffar det allra svåraste som tänkas kan, av Glömda Barn.
Barn som blivit utstatta för våld, incest och våldtäkter, och som blivit övergivna inte bara av sina dysfunktionella föräldrar och familjer, vilka har missbrukat och där det även kan ha funnits psykiska problem och sjukdomar, utan även av myndigheterna som också satt dem i barnhem och nekat dem gå i skolan, trots att det är allmän skolplikt. Rättsövergrepp i det grövsta. Jag grät när jag har läst de fakta som jag har fått.
Var är civilkuraget? När dessa barn försökt få upprättelse har advokater nekat att hjälpa dem, då det är kommuner som gjort fel, eftersom det tydligen är svårt att vinna över kommuner i domstol, då de skyller på en massa omständigheter och ingen där vill eller vågar påta sig ansvaret.
Det finns inga problem om man inte erkänner dem...
Vill du stödja dessa barn.....
Livsviktiga boktips om de glömda barnen och om miss- samt riskbruk...
Foto från Rapport
Gällande dysfunktionella familjer och "glömda barn" är det inte helt lätt att hitta litteratur som speglar dessa familjeförhållanden.
Eftersom det finns ca 400 000 glömda barn och över 1 miljoner alkoholister och ungefär 2 miljoner som har ett riskbruk anser jag att nedan böcker är livsviktiga för ALLA att läsa.
Missbruk i form av arbets-, spel, porr-, socker och matmissbruk etc. är andra droger som också berörs eftersom alla är sprungna ur samma sjukdom, beroende.
LIVSVIKTIGA BOKTIPS:
•· Lindeborg, Åsa (2007), Mig äger ingen, Bokförlaget Atlas: Stockholm.
Boken handlar om alkoholens makt och en dotters vånda. Läs denna prisbelönade bok!
•· Janouch, Katerina (2004), Anhörig, Piratförlaget, Norhaven Paperback A/S: Danmark.
Om hur det är att vara medberoende och småbarnsförälder och kampen för att inse maktlösheten inför alkoholen och kokainet.
•· Alakoski, Susanna (2006), Svinalängorna, Albert Bonniers Förlag, Norhaven Paperback A/S: Danmark.
Boken ger en svart bild av barns utsatthet i en alkoholistfamilj och är vinnare av Augustpriset 2006.
•· Erkelius, Lina (2003), Kanske imorgon, Albert Bonniers Förlag, MediaPrint: Uddevalla
Boken handlar bl.a. om en gift tvåbarnsmor kontrollbehov för att lugna det inre kaoset och lusten av att fly från allt, där alkoholen blir lösningen tills självbedrägeriet avslöjas inför henne.
•· Hellsten, Tommy (1995), Barn av livet, Församlingsförbundets Förlag AB/Bokförlaget Cordia AB: Örebro
Om de glömda barnen, för de som mist kontakten med sitt barn inom sig, det djupfrysta barnet. Boken vänder sig till de barn som inte fått vara barn, och som vuxna börjat söka efter sin barndom och ger insikter och visar på möjligheter till förändring och utveckling.
•· Hellsten, Tommy (1992/1999), Flodhästen i vardagsrummet, Bokförlaget Cordia: Smedjebacken.
Berör medberoende, vilket är en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon inte kan integrera den i sin personlighet, utan anpassar sig till den. Belyser de glömda barnens situation och om vad de gör med sina upplevelser som ingen talar om och hur blir man vuxen om man som barn ständigt tvingas till anpassning i en utsatt miljö med ex. alkoholism, arbetsmissbruk, incest eller där ex. våld förekommer.
•· Miller, Keith J, (2004), Steg in i livet, Bokförlaget Libris: Örebro.
Beskriver med konkreta råd genom de tolv stegen, som är hämtade från AA, Anonyma Alkoholister, ett program för inre helande och dessa tolv steg har för miljontals människor inneburit att de kunnat hitta sitt verkliga jag och därigenom kommit tillrätta med sina liv. Boken vänder sig till alla och beskriver en andlig väg till växande som människa.
Många har reagerat...
De glömda barnen är fler än du anar. I hela Uppsala bor det ca. 180 000 människor, så dubbelt så många samt lite till, så många barn är osedda. Förfärligt många är vi.
Inga reaktioner från kyrkan i pressen som jag sett.
Var på gudstjänst imorse. Där var det två gudstjänstvärdar, en kyrkvaktmästare, en organist samt en präst. I församlingen var det jag och en till. Temat var idag; "Jesus som säger - säger låt barnen komma till mig...", En passande text angående de glömda barnen.
Det var högmässa, således nattvard, här med alkohol i kalken. När så denna del i mässan kom, så gick jag. Som glömt barn vill jag inte längre bli exkluderad. Halva församlingen gick alltså. En var kvar.
Förra söndagen vägrade prästen pga. samvetsbetänkligheter att erbjuda druvjuice, trots att man i den kyrkan erbjud två alternativ, en kalk med vin och en med druvjuice, således fick jag inte ta del av kalken och då heller inte nattvarden då.
Prästen idag följde inte sitt samvete och bröt mot reglerna och erbjöd mig druvjuice, eftersom man i den kyrkan jag var idag enbart erbjuder alkohol i kalken.
Halva församlingen, dvs. den andra som besökte mässan idag, tyckte det var förfärligt att man inte kunde erbjuda druvjuice.
Tror man skall inkludera människorna, såsom Jesus gjorde. Han vände sig till samhällets svaga, även till de som inte räknades som tillräkneliga såsom barnen. Jag som glömt barn fick idag gå ut ur kyrkan och kunde inte få delta i gemenskapen i nattvarden. Idag heller...
"Låt barnen komma till mig", ekade i mitt huvud när jag satt på bänken och tittade på kyrkan efteråt och inväntade att mässan skulle avslutas. Utan mig. Tyvärr. Och det gör ont. Förf'ärligt ont. Aldrig någonstans verkar man vilja se oss. Erkänner man inte att vi glömda barn är ett problem så finns vi inte. Men det gör vi.
Med inre ekande hål genom ett helt liv.
De glömda barnen och Rapport idag igen om Mikael Bedrups barndom
Många blev tydligen berörda av intervjun med mig i TV igår, därav blev det ett ytterligare reportage i Rapport idag 20080725, kl 1930.
Var femte barn är uppväxt i ett alkoholisthem, men få vågar tala om hur det har det, hur det har haft det. Skammen är stor.
Jag har valt att tala ut för att hjälpa andra vuxna och små barn.
Se reportaget den andra kvällen i rad i Rapport kl 1930 20080725.
Se här hela den längre intervjun med Mikael Bedrup i Rapport om hur det är att vara ett glömt barn.
400 000 barn - vill du hjälpa mig!!!!!!!!!!??????????
Maila mig om du kan tänka dig på något sätt stödja ett framtida nätverk för alla de 400 000 glömda barn som växer upp i Sverige.
Ett glömt barn är man när föräldrar, omgivning såsom vänner grannar, skola och dessutom forskningen har övergivit en och då en eller bägge föräldrarna har ett miss- eller riskbruk, i huvudsak gällande alkohol, men även andra former såsom arbetsmissbruk, narkotika etc. inbegrips här.
Det är dags att göra något. Har du hjärtat på rätta stället och lite mod, så maila mig ditt namn med din e-mailadress.
Hur ett sådant nätverk kan se ut vet jag inte just nu, men ATT det behövs är jag övertygad om.
Tänker på vad Jesus sade: "Låt barnen komma till mig". Oavsett om du räknar dig som kristen eller har någon annan tro eller ingen tro alls, är det nu dags att manifestera vår mänsklighet och visa på hoppet och kärleken.
Min mailadress: mailto:[email protected]
Mer info om mig: www.bedrup.com
Mikael Bedrup - ett glömt barn
-Min pappa var periodare
 | Publicerad 24 juli 2008 - 18:20 Uppdaterad 24 juli 2008 - 21:58 |
(Nedan text är hämtad från Rapport, SVT. Se reportaget här...)
Omkring 400.000 barn i Sverige lever med en förälder med ett riskabelt alkoholbruk, enligt en bedömning från Folkhälsoinstitutet. Barnen lever i en otrygg värld och får sällan stöd.
Det krävs breda insatser för att nå dessa barn och skolan och förskolan har ett stort ansvar, enligt Sven Bremberg på folkhälsoinstitutet.
-Barnen behöver begripa sig på sina egna känslor bättre så att de kan hantera besvärliga situationer, både för sig själva och för att kunna knyta an till andra människor utanför familjen. Det är ofta det som hjälper.
" Min pappa söp"
Rapport har träffat Mikael Bedrup, son till tv-personligheten Bengt Bedrup.
-Min pappa söp. Min pappa var periodare. Han försvann ut på krogen och var borta i flera dar många gånger och då var det en otrygghet hemma, när mamma försökte söka rätt på pappa.
Det har nu gått många år sedan dess men trots det har Mikael Bedrup bara två gånger fått svara på hur han kände sig under de perioder då pappan var borta.
-Jag lovade mig själv när jag var barn att jag aldrig skulle bli som pappa.
Svårt att knyta an
-Jag hade svårt med känslor, svårt med relationer, svårt att knyta an till folk och känna tillit.
Trots att Mikael Bedrup blev en framgångsrik man som vuxen så beskriver han hur han inom sig bar på ett stort tomrum som han inte visste hur han skulle täppa till.
-Jag fyllde det med arbete, relationer och slutligen alkohol, berättar Mikael Bedrup. Min dotter blev en av de starkaste vändpunkterna, när hon sa "pappa blir så konstig när han dricker" så var det mina ord till min pappa.
Bengt Bedrup avled 2005 och hade då tagit tag i sitt missbruk och blivit alkoholupplysare.
Källa: Rapport
Jag är med i Rapport kl. 2130 torsdagen den 24 juli...
Med anledning av den rapporten tar Rapport i TV, Sveriges Radio TV, upp detta och där skall jag vara med i ett inslag på 3 minuter idag för att som GLÖMT BARN ge fokus på denna fråga som förstör framtiden för så många barn. Se rapport här!!!!
Man är glömt barn då ingen ser en. Varken familj, omgivning, vänner, skola eller forskningen.
Barn i dessa familjer kan ta sig fyra oilka roller förenklat beskivet; Hjälten, Clownen, Tapetblomman och den sista som innebär en utagerande roll, Rebellen.
Man kan inte förändra något man inte erkänner.
Uppmaning! Låt oss tillsammans bilda en frisk organisation som stödjer dessa barn och utbildar lärare, präster etc. FINNS DET NÅGON KREATIV FINANSMAN MED HJÄRTAT PÅ RÄTTA STÄLLET som vill hjälpa mig med ett bygge av ett nätverk för dessa barn. Satsa på barnen, det är vår framtid. Kontakta mig för dig som vill stödja detta livsviktiga arbete.
Kontakta mig: [email protected]
Mer info: www.bedrup.com
Att göra Guds vilja...
Så målande mitt i prick av hur det är att vara människa. Ibland har man satt upp mål och så missar man dem, gör fel eller annat istället. Så även jag. Ingen av oss är perfekt, man är människa med fel, brister, förgörande styrkor och en hel del positiva gåvor.
Föresatte mig i början av sommaren att börja träna och sluta med onyttig kost och framförallt socker. Inte helt lätt.
Visste du att det är längre avtändning på socker än heroin? Skrämmande. Förstår att marknaden inte vill att det kommer ut, då man dopar de flesta livsmedel och godis med detta. Hjärnan blir beroende, även om många inte förstår så blir de nästan omärkligt förstörda.
Har under 2 månader tränat på gymmet, det har således blivit 24 gånger, gått en del och idag har jag börjat cykla. Har bestämt mig. En ny frisk livsstil. Man skall helga kroppen, säger Bibeln. Och jag med, även om jag misslyckas ibland, Socker suget har nästan försvunnit, men det är svårt och har tagit tid.
Gör man fel kan man börja om imorgon. Nåden är stor och devisen "en dag i taget" gör ens problem hanterbara, bara en dag i taget, såsom jag behandlat min alkoholism. Och det är några dagar sedan jag tog det sista glaset förhoppningsvis. Det är faktiskt även flera år..
Gud vill inte att jag skall vara full, tjock och dum.
Så nu är jag nykter, kämpar med min vikt och böcker läser jag.
Helt ok var Paulo Coehlos "Alkemisten" som jag läste färdigt igår. Har beställt några böcker som jag hoppas kommer imorgon, bl.a en av Desmund Tutu.
En ny dag imorgon, med nya möjligheter. Ber om kraft och insikt att följa Guds vilja med just mitt liv även imorgon.
Glad sommar förresten.
En präst vägrade mig nattvard idag...
Det är något speciellt över denna dag, oavsett om man har lång ledighet. Det vilar ett lugn över dag, en kravlöshet.
Så tog vi oss till Lena kyrka utanför Uppsala idag för gudstjänst och högmässa, som det stod i tidningen.
Träffade på vänner vilket alltid är roligt. Denna underbara lilla kyrka som Gustav III ansåg var en av landets vackraste, lyste på sitt alldeles bästa humör.
Psalmerna var för mig lite tunga idag, men prästen Åke Eldberg brukar predika bra.
Predikan skedde från predikstolen, högt ovanför oss alla få besökare. Kändes åtminstone för mig och mitt sällskap som ett markerat avstånd och det är svårt då att få ögonkontakt med den som talar, fast det kanske var meningen, vad vet jag, och så får man ont i nacken att se upp hela tiden.
Men...
Man har efter många turer bestämt att man ALLTID skall ha två kalkar, en med alkohol och en med druvjuice i Lena kyrka. Detta har kyrkoherden bestämt, som också är ytterst ansvarig och detta beslut skall gälla alla präster, även gästpräster.
Men..
Högt ovanför våra huvuden (återigen tas beslut ovan ens huvud) sade prästen att han minsann inte tänkte dela ut alkoholfritt vin, trots beslutet, då det stred mot hans samvete. Och han fortsatte och sade att han inte brukar vara där pga. detta, men nu var tvungen till att handha predikan och sålunda fick de av oss som åkt dit ingen nattvard i form av druvjuice.
Tänk jag kunde åkt in till Stockholm istället idag, för i Uppsala finns det nog ingenstans jag kan åka för nattvarden. Märkligt tycker i alla fall jag.
Vad hade hänt om jag tog av nattvarden idag? Och då hade startat upp ett återfall av min alkoholism? Vems samvete hade det drabbat. Prästens? Man kan ha olika teologiska synsätt, men min syn är att Gud vill gemenskap,
Jag steg ut från kyrkan när nattvarden skulle delas ut och gick ut i det fria.
Där lyste solen på mig. "Jesus hade nog också gått sin väg", sade mitt sällskap när hon återigen såg min ledsna uppsyn. Återigen visade sig mitt utanförskap. Jag var inte värdig att inkluderas i en teologi, där traditionen verkade gå före människan enligt dagens präst.
Och klaga har man inget på tror jag, har gjort det tidigare utan feed-back, men den här prästen får tydligen göra som han vill. Det är ju inte så man har lust att gå dit igen. Och för några veckor sedan hoppade en kyrkvärd av bl.a. pga. samme präst. Han är lite speciell sade en kollega till denne präst. Sannerligen är vi inte det alla, men som präst bör man nog försöka se människan, men han är bra på att predika. I alla fall högt ovanför våra huvuden...
Vore kul att få dela nattvarden någon gång, det är uppbyggligt sade Luther. Och det behöver jag, uppbygglighet i min tro, ny kraft från Gud och gemenskap med kristna vänner, frågan är hur länge man orkar vänta...
Vad skriver då Svenska Kyrkan självt om nattvardsutdelandet bl.a.
I min uppsats om Svenska Kyrkan borde erbjuda druvjuice i nattvarden var slutsatsen bl.a följande (vill ni ha den i sin helhet så maila mig):
SLUTSATS:
Min uppsats undersökningen har visat på frågans komplexitet genom kyrkans historia världsvitt och även för den Svenska Kyrkan i vårt land. Det verkar inte finnas något stort forskningsmaterial gällande frågeställningen, vilket både öppnar upp för vidare forskning och har dels inneburit en svårighet gällande undersökningen då det funnits begränsat material att tillgå.
Frågeställningen i ljuset av att alkoholberoendet är så stort samt att AA:s samlade kompetens säger att en alkoholist försvar från att ta sig ett återfall måste komma från "en högre makt", innebär en möjlighet för Svenska Kyrkan att missionera sitt budskap samt att visa på sin diakonala omsorg och detta till en ansenligt stor målgrupp i samhället.
De frågor jag ställde har jag fått svar på och man kan då peka på dessa som omfattar den Svenska Kyrkan.
Min utredning pekar på: Nattvardens syfte är att erbjuda varje människa evigt liv genom Jesus offer, det är därför vi fått nattvarden som en påminnelse om detta. Den är en gemenskapsmåltid där Gud berör människor och i nattvardsfirandet visas kyrkans kallelse till gemenskap med alla människor och Gud.
Enl. SKB skall man inte utdela nattvarden under endast en form, dessutom så fördöms de som låter bli bägge gestalterna (brödet och vinet) vid nattvardens utdelande. Konkordieformeln hävdar att i nattvarden skall det utdelas under bröd och vin samt erhållas med munnen av alla.
Luther hänvisar till evangelisterna som alla i instiftelseorden om kalken påtalar: "Dricken härav alla". Ingenstans påtalas om att man inte skall dricka, och att det räcker enbart med brödet. Alla som är med i nattvarden förväntas att ta del av bägge gestalterna. Luther påpekar här att det är föreningen mellan ätandet och drickandet tillsammans med instiftelseorden som är det väsentliga i detta sakrament. Man måste hålla Kristi befallning som omfattar hela sakramentshandlingen, där det också ingår att man tar både bröd och vin. Därför påtalar Konkordieformeln att om man inte håller Kristi instiftelse, som han förordnat den, förekommer inget sakrament.
Man skall inte undanhålla sakramentets erhållande under den ena gestalten och fara grymt fram mot rättskaffens människor, sägs det. Kyrkan skall inte försvara förbudet att meddela lekmännen kalken, då kyrkan inte kan ta sig friheten att av Kristi instiftelser göra ting, med vilket man kan handla egenmäktigt.
Vinträdet är inte ett träd i egentlig mening, det som den bär är druvklasar, inte vin. Gamla testamentets alla texter tar avstånd från jajin, jäst vin och manar till att bara dricka tirosch, ojäst vin, vilket indikerar en ojäst juice . I LXX är det hebreiska ordet översatt som oinos, såsom för jajin, uppenbarligen inte en omdömesgill myndig distinktion, alltså feltolkad. I Mishna kom det hebreiska ordet att översättas med juice, must, vin. Sålunda kan man se att beteckningen vin har en bred definition, och inte behöver innebära att det är alkohol i vinet som många idag anser, utan det man eftersträvar är det ojästa vinet, en ojäst juice.
Ingenstans har jag funnit någon definition av vin, ex. ang. dess alkoholhalt, inte heller om man kan använda någon annan dryck i nattvarden i SKB. Vidare anförs det att man bör förkasta tillbedjan av brödets och vinets yttre synliga element i det heliga sakramentet. Kyrkomötets utredning stödjer påståendet om vinet, tirosch, som traditionellt har översatts med "must", men även de säger att det har genomgått betydelseförskjutningar under århundradenas lopp. I NT-tid tycks tirosch och dess grekiska motsvarighet, gleukos, istället ha fått betydelsen "färskt vin", säger de. Sålunda är det som skall gälla är ett vin som är ett ojäst vin, en druvjuice, vilket min undersökning kommer fram till.
Innan man förändrar val av vinet (alkoholhaltigt eller inte, dvs. druvjuice) i nattvarden bör man ha omsorgsfulla samtal där både anställda, förtroendevalda, frivilliga medarbetare och övriga församlingsbor deltar, och det är i sista hand kyrkoherden som fattar beslutet. När beslutet är fattat är det viktigt att det genomförs konsekvent, de olika prästerna i samma församling får t.ex. inte följa olika praxis och även gästande präster och grupper måste anpassa sig till vad som gäller i församlingen.
En alkoholist kan inte med någon säkerhet förutsäga längd eller mängd för sitt drickande och klarar inte heller att helt avstå från drogintaget, så även en liten mängd alkohol innebär en stor risk för återfall och start av missbruk säger läkare, den samlade erfarenheten och även kyrkans utredning, som delar denna insikt. Att inte ge barn och ungdomar alkoholhaltigt vin, då det kan öppna upp för senare missbruk är viktigt anser kyrkomötet. Av ovan resonemang kan man dra slutsatsen att det är viktigt att erbjuda druvjuice i nattvarden.
Svenska Kyrkan anser att man kan rekommendera följande alternativ till nattvardsvin:
•1) Alkoholhaltigt vin, med möjligheten till vin med låg alkoholhalt.
•2) Vin blandat med vatten.
•3) Nattvardsvin, ej alkoholhaltig dryck, "dryck som kommer från vinträd", sålunda druvjuice.
Kyrkomötets utredning klargör vidare att sammanställningen "bröd och vin" saknas i NT och att det inte heller framgår klart vilken dryck Jesus använde, eftersom det inte framgår klart i NT att Herrens måltid firades med vin.
Svenska Kyrkan anser vidare att man i Herrens måltid bör markera sitt medvetande om alkoholproblematiken i dagens samhälle, eftersom denna har stor symbolisk betydelse och kan vara en kraft som motverkar nöden. Det finns inget hinder mot att övergå till annan dryck än vin, vilket framgått ur Jesus instiftelse, då Jesu löften inte är knutna till brödet och bägaren, inte till någon särskild sorts bröd eller någon särskild sorts dryck, säger kyrkans utredning klart.
Sålunda kan jag besvara min huvudfråga. Borde Svenska Kyrkan erbjuda druvjuice i nattvarden inom Svenska Kyrkan, med ett klart ja.
En resa runt Sverige...
Tänk om man skall åka en liten tur på motorcykeln... Vart? Låt magkänslan styra.
Tog motorvägen upp förbi Gävle och några mil innan Söderhamn åt jag lunch på Tönnebro Värdshus, eller rättare sagt blev mer eller mindre rånad. 93:- fär en fläskschnitzel med lite potatis och några salladsblad som låg förskrämda på tallriken och en stor bytta bearneisesås (som jag lämnade). Salt och dyrt. Rån!
Plötsligt ringde det från New York på telefon, märkligt, och ett samtal som handlade om missbruk som nästan lett till döden utspelade sig under 1 timme på en parkeringsplats iklädd svettiga skinnkläder. Kändes absurt att diskutera hur någon försökte ta livet av sig genom alkoholmissbruk och hur någon brydde sig om detta på andra sidan jorden. Kommuniktion är märkligt. Ungefär som bön, fast den räcker över längre avstånd som jag ser det. Kärleken visade sig genom världen i detta märkliga telefonsamtal. Det finns många som bryr sig. Och många medberoende och möjliggörare.
Rak är vägen till Hudiksvall och genom mc´ns radio lyssande jag till Sommar i i P1 och dagens kåsör Dolph Lundgren som talade om sin roll som boxare i en Rocky film, vilken kom att påverka hans framtid. Hans osvenska framtoning gjorde säker någon irriterad. Kanske en självspegling av ens egna val som hindras pga. rädslor. Dolph tog chansen genom målmedvetet arbete och lyckades med det han förutsatte sig.
Effektivare var numera vägen från det glada Hudik till Ljudal, men ack så tråkigare, än förr genom sin nya dragning och vägbreddning. Så kom regnet under flera timmar och slutade inte förrän jag kom hem. En färd som var underbar över tidernas väg förändrades och jag hade inte möjlighet att se mig om, på sidorna, allt fokus blev framåt, såsom mina år genom studierna på Universitetet. Det runtomkring fick skalas av för att lyckas, men igår genom att se framför mig med en lägre hastighet så att man inte gjorde sig illa. Precis som livet där man ibland måste stanna upp och fokusera för att sedan komma framåt.
Åkte förbi Ockelbokyrka klockan 1730 och precis när jag åker förbi stiger min bekante kollega Sam Douhan, pastorsadjunkt ut från kyrkan och får se mig. Jag misstror slumpen. Visste att jag skulle träffa någon, men han tvivlade nog på min utsaga... Ett fint samtal och han talade om glädjen som nyvigd präst. Härligt att höra. Gjorde en av mina praktiker där, den absoluta bästa, framförallt tack vare Stefan Nilsson, kyrkoherden, som räknas som en av Uppsala Stifts bästa präster och jag vet varför.
Det som skulle vara en härlig färd den sista biten av den 80-mila vägen blev mest en plåga för både rygg och sinne pga. regnet. Vägvalet fick bli att från Sandviken så åkte jag via Gävle sedan E4:an hem. Också som livet, allt blir inte som själv planerar. Och det är ok om man släpper kontrollen.
Låt Din vilja ske, inte min.
Vilket tempo bör man ha. Egentligen?
Att vara efterfrågad, ibland till den graden att man tappar bort sig själv. I det andra diket är tempot så lågt att man parkerat sina gåvor i ett garage långt ifrån en själv.
Sommar med ledighet innebär tid för reflektion av just ens egen fart och fokus. En inventering där syfte och målanalys kan klarläggas som det skulle heta om ens liv var ett företag. Och så har många lagt upp sina liv, som ett företag. Man glömmer bort att ett företag kan bestå för lång tid, vida längre än en människas liv (ex. Stora som är långt över 700 år).
Det man gör är att man lånar ut en del av sin levnadstid till ett företag som i gengäld ger en pengar så man kan gå dit, äta när man är där och som också kan finansiera den tid man är ledig, vilken är av väsentlig mindre del än när man jobbar.
Något kan ta överhanden, antingen kan man jobba ihjäl sig eller att man inte investerar sin tid i det som är bra för en själv, genom att bara gå och drälla större delen av ens vakna tid.
Jämvikt. Sommarens ledighet innebär tid för kontemplation och reflektion. Dels att bara vara och dels ges förhoppningsvis en möjlighet att pröva på saker som man inte brukar göra, besöka en plats som man varit nyfiken på, besöka människor som vanligtvis inte hinner möta, läsa böcker som man varit intresserad av, som exempel.
När det inre hålet inte fylls av vardagliga sysslor kan känslor komma upp som inte har en chans att bli synliga i vardagslunken under årets andra dagar så här under sommaren. Sortera och ifrågasätt dem. Har som hjälp nästan läst färdigt Paulo Coelhos "Pilgrimsresan" från 1987.
Författaren gav sig ut på en vandring, således både en yttre och inre resa med en vägledare som varierar tempot i färden mot Santigo de Compostela. Coelhos livsfilosofi mejlas ut under vägen och många övningar ges här som kan vara bra för nutidsmänniskan.
I det enkla finns sanningen om allt konstateras. Men farten kan hindra oss att upptäcka allt det vackra som finns i livet.
Livet är inte ett projekt utan skall upplevas i direktsändning, Här och nu. Och nu. Och nu....
Vår tid här på jorden är inte evig. Har du tänkt på det? På allvar. Gör det som är viktigt och nödvändigt, som Jesus uppmanar Marta när han talat till Maria. Ibland blir vi "human doing" istället för "human beeing".
Vem är du?
Skammen förlamar och syns ofta inte...
Tjock, skytig, materiellt överflöd, tyst och krymper sig själv eller kaxig. Många uttryckssätt där skammen kan komma till uttryck.
Efter att ha läst färdigt hela Stieg Larsson serien igår, läste jag idag Karin Alvtegens bok "Skam". Väver samman olika öden där skammen visar sitt ansikte som förlamar människan.
Så här beskrivs den på www.adlibris.se: "SKAM är en spännande och omskakande berättelse om rädslans makt, sträng religiös uppfostran och förbjuden sexualitet. Och om skammen i att aldrig ha känt sig älskad. Karin Alvtegens fjärde kritikerrosade roman röstades fram till årets bok 2005 av Månadens Boks läsare."
Mycket händer i mitt liv just nu. På insidan. Rikningen? Vet inte? Inte ens målet eller syftet, bara att saker händer. Och det är inte alltid angenämt. Ifrågasättandet är dock en förutsättning för växt. Men det finns ju växtVÄRK. Känner jag.
När man vågar stanna upp det är då allt händer, saker hinner ikapp. Har du bromsat ditt liv?
Varifrån och varhän...
Dagar av självald ensamhet. Ingen flykt, fast möjlighet gavs. Till botten. Det är där det händer, det är där det vänder. "I botten av oss själva", sjunger Uno Svenningson på Fredas cd, så sant för det är där Sanningen om oss själva finns. Om vi vågar, om vi vänder ner dit och om vi hittar vad vi söker.
Saker kom till oss när vi behöver det på något alldeles märkligt oförklarigt sätt. Som jag ser det är Gud inblandad, kan inte förklara det på något annat sätt.
Björn Ulveaus i dagens P1 och programmet "Sommar" fick i sitt sökande frågorna till sig efter ett besök hos en hypnositör: varifrån och varthän. Inte ovanligt, vi alla hamnar nog där. Lyssna på hans program, det var riktigt bra, finns på webben. Framåt hela tiden, vilket kan förklara hans svårighet i sin vandring i minnenas korridorer att där hitta något. Är man inte där fullt ut, med alla sinnen, utan på väg framåt hela tiden kan det förklara svårigheten att komma ihåg saker man varit med om.
Analysen var att dålig självkänsla kan medföra att man istället är på väg, man är inte trygg att vara i nuet fullt ut. Kanske rädd för vad som hända skall, kanske för att säkra kommande händelser så man redan här och nu kan kontrollera dem, vilket blir bekostnad på att man inte är i nuet fullt ut. Ulveaus dysfunktionella bakgrund med bråk i föräldrahemmet kan ha bidragit till ett livsval att försöka kontrollera framtida händelser.
Det lilla barnet är rädd och vill kontrollera vad som händer härnäst i föräldrabråket. Utsatt, livrädd och det enda som duger för att någon skall se en är att prestera, att duga, att vara duktig, så man blir sedd. Många har fått sådan uppväxt och skaffat verktyg som innebär att duga är lika med att "leverera". Häri svårigheten att våga bara vara i nuet. Framåt, styra samtalet, mötena, framtiden.
Oron sitter i känslan. Och känslor är tidsresenärer, men inte minnen, som jag skrev om igår. Oron innebär att man har svårt att släppa kontrollen, att lämna över, att allt som ses är det enda som finns, för det kan man kontrollera, inte det man inte ser, såsom andra, andras känslor. Ett sådant beteende isolerar indviden på sikt. När så ensamheten börja förlama, utanförskapet, så finns bara två vägar, flykt eller kapitulation och då låta ens högre makt hjälpa en, för själv orkar eller kan man inte längre, eftersom man i dessa ögonblick tappar kontrollen över sitt liv och då behöver man Gud, har många insett. Men till ett avgörande skede är det långt, för alla som är uppväxta i dysfunktionella miljöer. Jag vet.
I en tidningsartikel sade Ulveaus för några år sedan att han stått framför en Jesusstaty i en kyrka och frågat sig själv varför han inte kunde komma till tro på Kristus. Nu efter programmet tror jag att jag förstår varför. Modigt av Björn att tala om sin dåliga självkänsla i radio. Ger hopp till andra. Att en dysfunktionell barndom möjliggör framgång förstår jag, blir man "duktig" lyckas man. Man kan försaka det allra värdefullaste, att tappa sig själv, allt för att bli sedd. "Vad hjälper det att vinna hela världen, om man mister sig själv", står det i Bibeln så vist. Det fanns säkert många duktiga vuxna frusna barn även när Bibeln skrevs.
Släpp taget, bara var. Jesus bär mig och dig och Ulveus. Men man är bara människa, ibland är det svårt. Framförallt om man är uppväxt i familjer som inte sett en, om man är ett "glömt barn", och där föräldrarna själva haft för dåliga "verktyg" att se sina barn.
Många är uppväxta i en dysfunktionell familj, som gett utanförskap, som ibland gör sig påmint och som förlamar och krymper människan. Ont, det gör ont i stunder när känslorna kommer på besök från barndomen...
Nästan krampaktigt håller man tag om löftet, har inget annat val, man måste försöka leva här och nu, våga öppna ögonen och alla sina sinnen så man kan möta sig själv och andra. På riktigt. Inte ett spelat yttre, utan det lilla "frusna barnet" måste man träffa och förlåta. Det lilla barnet gjorde så gott det kunde. Leva fullt ut är omöjligt för många, ett inre hålrum finns kvar och som ibland ekar. Hur skall man bli hel? För det krävs att man känner sig 100% älskad och ibland även mer, den vuxne måste bli bekräftad för att veta att hon duger. Svårt för omgivningen att förstå och jobbigt att kanske hela tiden skänka kärlek. Hoppet för dem är att om man ger kärlek får man kärlek tillbaks och på så sätt blir rundgången positiv, istället för tvärtom.
Till och med dina hårtstån är räknade, står det i Bibeln. Gud älskar och ser mig och dig i minsta detalj, till och med varje hårstrå, det är litet, så man får lita på Löftet. Gud är kärlek, har jag skrivet som skärmsläckarord på min data. Så när jag för en skull släpper taget och inte producerar, inte levererar, då dyker Orden upp. Mitt framför mig som en påminnelse om det största. Tro, hopp och kärlek och störst av allt är kärleken skriver Paulus. Man måste lita, man har inget annat val.
Duger som man är. Suger på orden och försöker föra ner dem från huvudet, ner till hjärtat. Världens längsta halvmeter.
Märkligt. Plötsligt sluts cirkeln som påbörjades igår. Om känslor som gett sig ut på en resa. Så har man avverkat en inre resa, fast man varit hemma. Känns som tusen mil.
Världens längsta resa är resan inåt, sägs det. Jag vet.
En ökenvandring idag in mot centrum...
En dags färd, en pilgrimsvandring både andligt och fysiskt har ägt rum idag. Nu är det även mörkt på utsidan.
Talade att närma mig centrum imorse på bloggen. Genom det svåra, det onda, det ångetsladdade - allt smärtsamt som funnits så länge och som varit begravet för att rädslan inte tillåtit att täcket skulle försvinna. Är man inte medveten om att det finns något som skyddar mot utveckling, mot lidande är det omöjligt att gå vidare i tillväxt.
Så bryts allt, konsekvenser i en oväntad stund möjliggör att det psykiskt livsfarliga friläggs. Är det dags?
Finns det Någon som orkar bära en, när man själv är livrädd, skräckslagen? Jesus är min frälsarkrans vet jag. Även när räddningen och bryggan verkar avlägsen i horistonten så finns Han där mitt i mörkret, bär upp underifrån alldeles omärkbart.
Inväntade stranden och så tror jag att jag har den i sikte. Också det plötsligt oväntat. Självklart är det Guds Ord som bär mig, hade så när just idag inte känt att så skall det vara, "kom till mig Ni som är tyngda av bördor"...
En armlängds avstånd - helvete eller himmelrike.
Tanken behöver påfyllning, Gud känner mig, men känner jag Jesus tillräckligt mitt i natten, Inser det livsnödvändiga att för en relation skall fungera behövs kontakt, man behöver på djupet lära känna varandra. Imorgon ger jag mig ut på bibelvandring, Mot centrum.
Mörkret fyller mig med känslor. Jesus bär mig genom allt. Du omsluter mig på alla sidor.
I Herren Jesus namn. Inväntar Friden.
Utanförskap och en tung dag...
Olika dagar.
De dagar då allt är ok eller riktigt bra är underbara, men för att de skall upplevas krävs det motsatta, dagar som för en själv inte känns bra.
Hörde igår av en känd forskare att känslor är tidsresenärer. Minnen kan blekna, men en tidigare upplevd känsla kan göra sig påmind med samma intensitet många år senare.
Idag är absolut ingen bra dag.
Olika skäl ligger bakom detta och en stark utanförkänsla har gjort sig kraftigt påmind. Numera vet jag att det går över, kan vara kvar i en svår känsla utan att behöva fly, men det gör ändå så fruktansvärt ont. Varje cell signalerar att något är fel, varje tanke och det är i dessa stunder som man bör luta sig tillbaks, vila, inte fly och tänka på dagar som kommer. De som upplevs som bättre.
Sanningen är ju att alla dagar kan innebära möjligheter om man förvaltar dem väl, mötena och sina gåvor och resurser. Men syvende och sist är det känslan som styr oss.
Och vi lever i en tid där olika quick-fix lösningar möjliggör att vi kan köra över dåliga känslor så att vi direkt kan köra över vår olustkänsla, putta ner den längst ner i vår mentala ryggsäck.
Problemet är att om man inte går genom stormen utan hela tiden försöker undvika den så lär man sig ingenting. Allt blir bara omvägar - irrvägar. Men mitt där inne i stormens mittpunkt, stormens öga, är det lugnt.
Det är mot centrum jag strävar, där det finns frid, sinnesro. Inväntar nu en bra känsla.
Idag är det tungt och det gör ont. Men jag vet att det kommer bättre stunder, därför är en dag som denna viktig. Så att jag kan jämföra.
Tunga boys...
Vad har hänt? Jo, har krängt mig igenom min andra deckare i mitt liv och som många redan läst också, "Snabba cash" av Jens Lapidus. Ok. Men enligt mig inte alls i samma höga division som Stieg Larssons tre böcker. Tuffa grabbar beskrivs. En annan värld.
Har ju jobbat inom krog-Stockholm under många år under 1970-80-talet, men klimatet har hårdnat på alla sätt sedan dess. Träffade många kul människor under den tiden på ställen som Alexandra, Café Opera, Berns, Upstairs, New Generation, Tramps, Börsen, AD, Slitz, Riche och andra kul ställen.
Undrar vad som hände med alla man kände? På den tiden gled man förbi alla köer, kände alla i dörrarna eller hade VIP-kort. Träffade mina kamrater som också var stjärndisckjockeys på den tiden förra sommaren. Kul.
Nu lever man ett annat liv.
Så kan det gå. Hå ja ja...
Känna inåt, agera sedan utåt, inte tvärtom...
Sanningen. Ett svårt ord i vår tid där allt är relativt. Peter LeMarc snuddade i sitt sommarprogram att det är svårt att förhålla sig till det äkta, om ingen visat var gränserna går. Det är inte snällhet om man låter gränserna vara odefinerade.
Lyssnade idag inåt. Var på stan för att låna en bok, men plötsligt började världen att bli suddig. Allt i vidvinkeln började snurra. Som en fylla på något sätt. Och det gick inte över, så jag fortsatte medan alltomkring smalnade av, allt blev avkärmat. Synen även i mitten blev otydlig efter ett par minuter. Tog fram glasögonen, men det hjälpte inte. Suddigt och snurrigt. Satte mig på en stol i en affär. De omkring mig var bortresta så jag ville inte oroa. Inte ringa.
Tänk vad tankarna kan gå fort. Kände ju att jag höll på att svimma. Anledningen? Hade jag druckit för lite, hade jag ätit för lite, stress, för lugnt... Skulle jag tuppa av vore det bäst att meddela de mina var jag var.
Tog mig till McDonalds och fick i mig en bananshake. Långsamt kom allt tillbaks. Lyssnade inåt. Tog mig sakta hemåt. Valmöjligheterna var många denna dag i ensamhet. Se Rospiggarna i Hallstahammar. mc-träff vid Ulva Kvarn, en egen mc-utflykt...
Har valt att inte lära mig matlagning i någon större omfattning så det blev stekt falukorv och pasta. Läste inne vid köksbordet, trots att vädret var ok ute. Valet? Satte mig på terrassen och fortsatte med mitt mitt umgänge med Blomqvist, Lisbeth Salander och de andra. Du vet väl vad jag talar om?
Livet är givet utan garanti. Allt kan tas ifrån en snabbt, vilket dagens incident var ett bevis på. Carpe diem.
I min självvalda ensamhet på balkongen gick tankarna till de mina som var på Skansen och allsången idag. Funderade över varför jag idag valde lugnet istället för folksamling någonstans. Kan det ha att göra med sinnesron. Ett tillstånd som skänker harmoni. Att bara vara. Njuta, utan större inslag av happenings.
Det yttre är inte det centrala. Utan att känna inåt.
"Jag är med dig i alla dagar", rösten inifrån fyller mig med värme. Och lugn.
Melker sade: "Denna dag ett liv".
- Tack!
Utkast: Har umgåtts ...
Du vet direkt vad det handlar om. Eller inte. Om du inte vet och vill ha mer info. gör som Blomqvist när han vill ha info. av Lisbeth, maila mig, dvs. kommentera nedan så berättar jag mer. Nyfiken, eller...
Träningen går bra, 4 dagar i veckan och i huvudsak på gymmet. Har blivit starkare, märker det. Maten fungerar, trots middagar borta och hemma med gäster. Men.... tog en onödig efterätt igår. Men i huvudsak fungerar det åt rätt håll. Diskussionerna när jag träffat middagsgästerna har bl.a. handlat om hur man mörkar för andra och sig själv när man gör fel. Det som kyrkan benämner synd. Läs Ulf Ekmans blogg om synd 20080706. Intressant.FRA-lagen har öppnat mångas ögon, att STOREBROR ser dig. Många blir rädda och upprörda. Är det för att många har fuffens för sig? Ser märkliga hemsidor? Vad tror du? Tänkte på att om folk skulle se Gud på samma sätt som pojkarnas aktiviteter på Radioanstalten på Ekerö?
Att Gud ser allt du gör? Skulle det göra skillnad på hur du lever ditt liv? Är det därför många har svårt att tro på Gud? Tänk... om man måste stå till svars för sitt liv? Vad tycker du om ett sådant resonemang, skulle det förändra ditt sätt att leva om du tvingades stå till svars för hur du förvaltar ditt liv, dina timmar, dina relationer? Läs Leif GW Persson blogg om FRA från 20080707.
Det regnar ut, sitter i min fula men enda bekväma stol, som har varit platsen för genomläsning av många teologiska böcker och plats för skrivande av många tentor och uppsatser. Förr behövde man ett rum för ett kontor, numera duger en caféplats, en stol på biblioteket eller var man helst behagar sätta sig med sin bärbara data. Tala om mobilitet.
Har inga direkta planer på aktiviteter kommande vecka, utom måhända ett besök i skärgården. Längtar efter måsskrik, ljudet av kluckande vågor och att sitta och dingla med benen från en brygga. Trodde jag skulle göra det när jag blev äldre från en alldeles speciell brygga på Vätö, men det förhindrades av några som hellre längtade efter ett fett bankkonto. Så kan det gå när Mammon visar sitt fula ansikte, hå ja ja... Tänker tyvärr då att vi alla kanske skall stå till svars för våra handlingar, även de som skadat en. Härligt att inse att de man skadar i sina relationer och de som skadat en själv kan man göra upp och be om förlåtelse. Vill de inte ta emot, så är det inte längre ens egen ensak, man kan och bör gå vidare. Låt ingen bygga bo i huvudet, de betalar ju ingen hyra för det. Inom judendomen finns det en dag på året som heter Försoningsdagen, en sådan borde införas i vår land och bli en allmän helgdag. Vad tycker du?
Nåden är gränslös. Gud älskar just dig. Oavsett vad du gjort eller vill göra. Om detta handlade dagens Sommar i P1 med prästen Olle Carlsson. Programmet började med bikt om hans egna tillkortakommanden. Tala om allmän bikt med flera miljoner lyssnare. I Bibeln står det - i svagheten finns styrkan. Som nykter alkoholist vet han att vägen till frihet är att försöka vara ärlig - i allt. Inte konstigt att Allhelgonakyrkan är fullsatt sedan 10 år. Nu träder han tillbaks som ledare för denna unika kyrka som Gud valt att växa i antal besökare. Han har haft många motståndare i Svenska Kyrkan berättade han om. För mig märkligt. Å andra sidan beskvis den onda makten i Bibeln bl.a. i form av Anklagaren. Man själv måste se upp när man själv Anklagar någon. Ingen är perfekt, framförallt inte jag.
För mig är Gud kärlek. I dag släpper jag taget och låter Livet styra mig framåt. Ske Din vilja, inte min. Amen.
Återfall, träning och power meet...
Tog en hamburgare och en milkshake idag...!!!
Hoppade pommesfrites, men det var ändå ingen bra mat. Visst, det var sent på dagen bla., bla..... Tyvärr, det var skitmat, ett återfall. Finns inget att skylla på. Visst, kunde skylla på och ta upp att stålarna börjar sina, bilen har gått sönder och är nu lagad igen, hojarna bör göras service på, jag är lite för fet, bla, bla.... men jag VET vad jag skall göra när jag blir stressad. Be om hjälp till min högre makt, dvs. Jesus och gå på ett möte inom 12-stegs rörelsen. Allt är bättre än att äta dåligt!!!!
Har kommit igång med träningen. Kör på gymmet 4 gånger per vecka och går samt springer. Så det pekar åt rätt håll, behöver inte slå på mig för hårt. Nya tag. Fick en fin kommentar igår, läs den om svårigheten att äta och om socker. Tack!!!
Igår tog jag hojen till Västerås och Power Meet (förra året var det 13 000 bilar...). Gick bland de 600 handlarna och alla tusen bilarna. En underbar resa dit och hem, även om det blev grusväg i många mil pga. vägarbete (bad då till Gud om tålaomod, men fick ingen repa på hojen). Lägger in bilder här nere från dagen och färden.
Idag har jag tränat, flyttat grus och varit på möte i Gemenskapen. Bra saker för mig. Även blivit klippt.
Mötte en 19-åring som gick på ett av sina första möten inom 12-stegs rörelsen. BRA!!! Tänk så vist att inse att man inte klarar alkohol vid så ung ålder, dessvärre kan man få konsekvenser även i unga år (köra på fyllan, ligga få aids, våld etc).
Nu skall jag läsa Bibeln ett tag och be om sinnesro. Till frukost blev det fullkornsgröt, lunchen (se bikten) och middag blir det vegatariskt. Livet flyter på. Ber bara om bättre ekonomi. Förr hade jag blivit galen, men idag kan jag inte göra något åt det, utan att inte göra av med onödiga stålar och det blir inte bättre att oroa sig över. Gud brukar hjälpa mig. Bara jag BER om hjälp.
Tack förresten för att du läser min blogg, tycker du att du saknar något? Kommentera gärna. Var inte blyg, du vet ordspråket, "blyga pojkar får inte kyssa vackara flickor". Nu är det sommar ute och Gud har skapat skönhet, såg mycket skönhet på stan idag (hi, hi..).
Hur går det?
Man bör inte förlita sig enbart på vetenskapen, för i så fall skulle det vara sol här idag...
Började igår att blogga om min kamp mot att förbättra min hälsa gällande vikt. Hur gick det då igår? Jo tack. Har man bestämt sig går det bra. Det gäller att omprogrammera sina tankar, ställa in sig på att lyckas eller visualisera sig som idrottsmän brukar säga.
Tyvärr var det fyra hårda smörgåsar sent på kvällen. Lovade ju att vara ärlig. även här. Men jag var så förbaskat hungrig. Således bör jag lära mig att ha ett mellanmål tidigare idag. Meningen är att man skall lära sig av misstagen och det hjälper ju inte att jag gnäller över felstegen. Nu är det en ny dag med nya möjligheter. Inget socker eller onödigt blev det igår (förtutom två hårda mackor för mycket), så det är på det hela taget ok.
Frukost idag: Gröt och en fullkornmacka med lite smör.
Läser på dagarna en del. Skulle vilja åka mc, men stålarna i kassan sinar, så jag får vara restrektiv med mitt åkande, vilket är bra för miljön onekligen. Inget ont som har något gott med sig.
Dr. Bob och de andra föregångarna är den bok som jag nu befinner mig inne i. Handlar om den första tiden inom AA. Numera säger man att AA är ett andligt program och inte ett religiöst, men de första åren använde man sig av Jakobsbrevet och framförallt läsning av Bergspredikan (Matteusevangeliet kap. 5-7) samt böner vid träffarna. Den Heliga skrift spelade en mycket stor roll för Gemenskapen och dess bildande. Vilket jag också trott. Detta borde kyrkorna studera mera för att se om man kunde applicera något från AAs tidiga tid in i sin egna verksamhet.
Några bibelord för dagen: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria" (Joh 8:31-32).
Mitt utlägg av ovan: Fria? Är det inte så att allt som inte är sant, fångar en och krymper alla möten. Blicken sänks. Sanningen? Hörde någon som sade: man känner igen sanningen när man hör den. Är inte det träffande.
Men trots detta så undviker var och en av oss sanningen ibland. Ingen är perfekt. Men vågar man berätta som det är, så blir allt så mycket enklare.
En anhörig sade till mig: Berätta som det är, så är det enklare att komma ihåg vad du har sagt. Jag levde efter detta, men insåg att inte heller vedebörande var särskilt perfekt och det är inte det som är det centrala har jag idag förstått, utan att man har viljan, att försöka vara så ärlig som man kan. För livet blir så mycket enklare då. Inget krymper en och ens "ryggsäck" blir så mycket lättare om man inte fyller den med onödigt. Som t.ex onödigt mycket mat... och ljug.
En dag i taget, ett kilo i taget...
Ok. Kamp igen. Fast nu på ett nytt sätt.
Är man beroendepersonlighet och inte lever i tillfrisknande så är risken att allt är aningen på eller av. Antingen tränar man eller inte osv.
Tänker blogga i sommar om min kamp, mitt nya liv gällande mat och bättre hälsa. "Sanningen skall göra oss fria", står det i den Heliga Skrift. Så man bör leva som man skall lära... För fram allt till ljuset, därför passar bloggens avslöjande ansikte mitt nya självvalda levnadssätt.
Målet! En dag i taget, ett hekto i taget. Förändringen skall ske långsamt, inte allt på en gång. Började springa och gå idag och det 25 minuter till att börja med. Lyssnade inåt när jag blev för trött och tog det lugnt. Mitt andliga liv som jag lärt mig sedan över 5 år hjälper mig att se och tänka långsiktigt.
Just nu på "Oprah" sägs det att den vanligaste dödsorsakningen är rökning, nästa är fetma i Amerika. Bara i USA finns det 72 miljoner feta amerikaner...
Man äter och dricker på känslan. För att döva det inre hålet. Fylla det. Men det är en negativ lösning som kräver dels ett nytt aktivt och hälsosamt sätt, men eftersom det är på känslorna jag tagit mina nattmackor, så är det först och främst ett andligt problem och inte ett fysiskt.
Således behöver man en "högre makt" som kan gripa in och hjälpa mig när jag själv inte orkar eller kan. Min högre makt definierar jag numera som Jesus Kristus och som bevisligen hjälpt mig att klara av att vara nykter sedan mer än 5,5 år. Kampen går vidare nu. Denna gång gäller det att förändra maten och min inställning och relation till den.
Jag väger 81.5 kg nu, min idealvikt är 70 kg.
Äter förhållandevis lite godis, men tar gärna lite för mycket mat. Och så nattmackorna, som dels är onödiga och dels inte är nyttiga. Kommer att redovisa vad jag äter i fortsättningen. Börjar idag.
Frukost: Gröt och en fullkorns macka med sallad och lite smör.
Lunch: Linser och böner med olivolja och citron.
Vikten är egentligen bara ett symptom på något annat. Drogen är till för att dölja smärtan.
- Ber om kommentarer här för jag behöver andras hjälp för att lyckas. Vi är inte födda för att klara allt själva!