Idag en färd utan mål...

Bilen färdades på den raka nakna E4:an mot Gävle.

Målet var okänt, även för mig som chaufför, när vi bestämde oss för ett äventyr. Utan mål, men med mening. Diskussionen var det centrala, mötet - ansikte mot ansikte, utan krav. Även målet för det verbala umgänget var öppet. Fanns varken syfte eller mål. Vi lät dagen och livet fylla oss.


Är det inte märkligt att vi människor så sällan släpper taget, att bara vara.

Vi kan läsa böcker om detta eller om att leva "slow". Dock innebär invanda vanor och inre krav för de flesta av oss i varierad mängd att vara nyttiga, även med vår lediga tid. Läsa en för samtiden intressant bok, se en populär film, se EM-fotboll, besöka ett visst utfluýktsmål. Just nu har en hel del valt att bli pilgrimer och färdas mot mål som Santiago de Compostela. Alla sinnen skall fyllas. Eller så går målet mot shoppingtemplet i närheten.


När får man vara människa.

Skita i alla måsten, strunta i vad andra tycker och låta bilen eller stegen ta en mot okänt mål. Möta okända människor på främmande platser. Styr inte diskussionen. Släpp taget - lyssna in - bara är - i nuet - med alla sinnen, men med nollställd hjärna.

Lukta, andas in luften in ända ner till magen, se dig om. Möt livet! Var vi hamnade? Var det viktigt att veta. Tror inte det. I alla fall inte för oss.




Ske Din vilja, inte min.

Allt är ok, jag mår bra, sade människan medan världen rasade...

Jag mår alldeles underbart. Har inga problem...

Kläderna var i oordning, minst sagt. Osade sprit lång väg, gammal invand fylla.

Allt hade rasat, allt hade försvunnit. Vedebörande hade inget kvar längre, förutom en hel del pengar. Vänner, familj, bostad - allt hade försvunnit pga. alkohååålet skulle fyllas.

"Men jag har inga problem!" "Allt är ok"; sade människan till mig med dimmig blick.

"Vill du bli frisk?"

"Nej, jag har inga problem"!

Så kan det gå en dag i en människas liv. Den personliga botten ser olika ut, och infinner den sig inte, så dör man alltid i sjukdomen alkoholism.



"Så kan det gå, hå ja ja", skrev Kurt Vonnegut i boken Slakthus 5 efter varje sorgligt kapitel.

En dag i mitt liv. Vilka ögon ser du omgivningen med?

Dr. Bob, alkisar, glömda artister och usel teknik...

Fick inte min mailfunktion att fungera under flera veckor.

Tala om handikappad.

Kunde varken ta emot eller skicka mail. Puh...

Har försökt åtgärda problemet under flera dagar. Nu blev  jag igår tvungen att  åka till Stockholm för att försöka få hjälp och ordning på detta mitt under min ledighet. Lite frustrerande. Saker man tar för givet är inte alltid givna, såsom teknik, hälsa etc. Men äntligen fungerar den nu igen!!!

Var på onsdagträffen vid Venngarns Slott för en massa mc-åkare igår. Trevligt. Blev inbjuden till en hojklubb med s.k. tuffa grabbar. Kul.

Livet rullar på i maklig takt annars. Körde bort en massa skräp iförrgår och höll på med ved hela den dagen innan hojturen. Tänk det finns alltid en massa att göra när man bor i hus. Kul.


Nu skall jag be mig ut i solen och fortsätta läsa om "Dr. Bob och de andra föregångarna", en bok om hur AA startades och vilka problem de hade.

Började med ett par alkisar, nu omfattar 12-stegs programmet många miljoner världen över.

Ser än tydligare vikten av överlåtelse till Gud som de första AA medlemmarna krävde av alla.

Träffade för en liten tid sedan på en aktiv alkohol beroende som borde behöva hjälp...

Tänk att förnekelsen är så stor att man inte vill eller vågar tillfriskna, och att man istället hellre super ihjäl sig, tappar sin familj med sina barn, sitt jobb och sin ekonomi.

Tala om enorma krafter.

Besattheten och vanan är livsfarlig. Kom ihåg att man alltid dör i sjukdomen som man inte kan bli frisk ifrån, däremot kan man tillfriskna ifrån den. Om man tar hjälp. Och om kunnandet finns där. Och den tuffa kärleken.

Snart får jag nog dagar att bara vara. Vilket är viktigt.



I sommar har jag en idé att jag tänkte ägna mig åt att skriva om de glömda artisterna. Vad hände med dem när scenljuset slocknade?

Har du förslag på artister och låtar som gjorde intryck på dig?

Folk arga på de som inte drack på midsommarafton...

Åtta stycken. 8!

Har träffat åtta personer som var på olika fester på Midsommarafton. Oberoende av varandra gav de alla samma vittnesbörd. Folk blev arga, irriterade på dem.

Några hade bara ingen lust att dricka, några andra var nyktra alkoholister.

Om man inte dricker alkohol så är man besvärlig.


En hel del som har haft alkoholproblematik vågar inte säga att de är nyktra alkisar eftersom man då måste försvara sig.

Dels måste man förklara varför man anser sig vara missbrukare (de flesta gånger är man inte en beroendepersonlighet i andras ögon, eftersom man inte suttit på "bänken" och dels för att de andra också kanske dricker för mycket vid vissa tillfällen), dels måste man tassa på tå för att inte lägga skuld på andra.

Och det sistnämnda är det man gör, om än omedvetet.

Det är här problemet är. Folk blir förbannade då man genom att leva ett gott liv, dvs. i direktsändning, så skickar man omedvetet signaler att de andra lever fel.

När man ser eller upplever sanningen känner man igen den. Problemet är hur människa tar sig till den.
Antingen går man runt sanningen eller så tar man den till sig.

Sistnämnda är svårt, framförallt i vårt samhälle, där de inte är ok att inte dricka.
Alldeles tydligen.

Är jag rabiat?

Om man tappar kontrollen när man kör sin bil ett par gånger om året så skulle det inte vara ok i allas ögon, men om dricker är det tydligen ok. Fråga frun eller makan eller barnen om de tycker detta tillstånd är ok...

Har du läst tidningarna i helgen? Hur många artiklar handlar om alkohååålet? Räkna på kul så får du se.

Är jag rabiat?.....

Det man inte erkänner, finns inte.

Ärligt talat finns det ingen i kyrkorna som vill eller vågar reagera?...

Nu undrar jag på allvar.

INGEN REAGERAR.

VARFÖR?

Inte en rad från någon kyrklig förträdare intervjuas eller skriver själv om fylleriet under helgen. INGEN!!!



VARFÖR???? JAG BEGRIPER ABSOLUT INGENTING, INGENTING.

Följden av helgens fylleri är att den del hamnar i finkan, en del får svårläkta skador i form av dels fysiska men även dels av psykiska men.

Var förbi en kamrat som jag frågade varför de inte ingrep när en annan kamrat började att dricka alkohol igen, trots att alla var medvetna om att detta inte var bra för denne och allas omgivning, så svarade kamrat 1 att det är väl den som börjat drickas eget ansvar och på så sätt möjliggör omgivningen fortsatt klar överkonsumtion av alkohol för kamrat 2.

Ingen vågar eller vill gripa in. Låt vännen utsätta sig för fara och dennes anhöriga hellre än obehaget att utsätta sig för en diskussion under den planerade midsommarfesten. VAD ÄR DET FÖR KOMPISAR???

För mig en sjuk inställning. Har jag fel???


Så här skrev
DAGEN idag:

"Årets midsommarfirande har medfört misshandel, våldtäkter och rattfylleri. Alla händelser har varit alkoholrelaterade, enligt polisen i Dalarna, där det var mycket stökigt.

- Det är misshandel, ofredande och gamla oförrätter som ska redas ut och i några fall har vi frihetsberövanden. Vi har fyra anhållna runt om i länet, säger Björn Sundin vid Dalapolisen, till Ekot.


Sundin berättar att tre är anhållna för grov misshandel.


- Vi håller på med utredningen. Berusningsgraden gör att det är ganska svårutrett i många fall, säger Björn Sundin.

Flera av de grövsta brotten inträffade på midsommarpopulära Öland, berättar länsvakthavande befäl Alf Jakobsson.

- Tyvärr är det ett antal våldtäktsfall som har inträffat här på Öland bland annat i Köpingsviksområdet norr om Borgholm. Vi har under natten till idag haft hittills fyra våldtäkter, vi har haft fyra grova misshandelsanmälningar som vi utreder."


Allt lugnt?...

Midsommardag och tidningarna säger idag:

Misshandel och fylla på Öland
Skottlossning i Göteborg
Oönskad nakenhet i Gullspång
Två båtolyckor i Blekinge

Aftonbladets löpsedel idag; 8 tips för bakfyllan.

Har själv ett tips på lösning för att inte råka ut ovan och som jag själv använde mig av igår. Tipset stod inte på löpsedlarna märkligt och förvånande nog. Är inte det märkligt att nedan råd inte gavs.

DAGENS FRISKA TIPS borde väl vara: Drick inte alkohol.

Hur svårt kan det vara. Och så säger man att dagens människor är intelligenta.



Har jag fel?


Midsommarafton, glädje och elände...

Förväntningarnas dag och afton.

Sommar, midsommarstång, dans kring denna och roliga lekar, god mat och dryck, skratt och gemenskap.
Å andra sidan är det för en del ensamhet, ångest och utanförskap. Ledsen att behöva påpeka detta en dag som denna, Sveriges indirekta nationaldag.

Myndigheterna varnar för att färdas på vägarna denna helg på grund av fyllkörningar (eller folk som kör bakfulla).

Mitt absoluta tips är att ta bilnycklarna från den som druckit för mycket, även om de protesterar.

Bråk pga. fylla kommer att äga rum idag, makar kommer att gräla, barn kommer att må dåligt. Det som skulle bli så fint blev trasigt.

Överdrivet. Nej, tyvärr inte, detta är vanligare än du tror. Jag vet vad jag talar om. Har varit med om ovan sedan barnsben och även som vuxen.

Ikväll och idag får jag vara med i direktsändning. Möjligtvis uppiggad av Coca-Cola, Men jag behöver inte ha ont i huvudet imorgon, behöver inte vakna och försöka komma ihåg vad som sades kvällen innan och behöver inte släta över diskussioner jag glömt numera.

En dag i glädje. Det är det jag ser fram mot idag när vi firar med vännerna som vi är inbjudna till. Vi har planerat lekar och tipspromenad, både för barn och äldre sådana, såna som kallas för vuxna.

Kom ihåg att du inte är ensam, vet jag idag.

Gud är med dig i både med- och motgång och vet hur precis du har det. Även runt midsommarstången, som är utformat som ett kors och som vi naturligt samlas kring en dag som denna, med gemenskap och glädje i fokus.

Skåla i glädje och i gemenskapens tecken.

Denna dag ett liv...

Melkers underbart träffsäkra replik i "Saltkråkan".

En ny dag med nya möjligheter.

Gör Dig inte till ett offer, åtminstone inte mer än 5 minuter per dag. Skriv därfeter ner allt det som är bra i ditt liv på en tacksamhetslista.

Ibland blir den lång, en del gånger mycket kort. Genom detta handhavande av ens inställning lär man sig se positivt.

Ju längre man håller på att skriva och formulera bra tankar så kommer man att märka att bara en ska är viktig, att man lever.

Denna dag ett liv..


Imorgon är midsommar. Ta vara på den. Är du själv, njut i din ensamhet, bli inte ett offer. Är du inte det, njut också. Kom ihåg att du duger som du är, du behöver inte prestera något, varken själv eller i andras sällskap. Bara öppna din inre port för nya signaler.

Kom ihåg att Gud älskar just dig. Det är därför just du finns.

Grattis!

Tack Ingela Agardh!

Vila i Guds hand Ingela Agardh!

Hörde nyss att Ingela har flyttat hem till Gud.


I vintras intervjuades jag och hon från scen samtidigt i Betlehemskyrkan i Stockholm.

Hon var trött och berättade att hon var full med cancer. Jag bad om ett råd om en nära anhörig som inväntade ett besked om cancer. "Be vedebörande ringa mig", sade hon medmänskligt till mig.

Minns att hon drog hela trosbekännelsen när hon fick en fråga om sin tro. Ett svar som inte är så brukligt.

Som resande predikant har hon missionerat de senaste åren och hennes nya bok, Den största nyheten, torgfördes i intervjun i TV ikväll.

Hon har spelat en roll för kristendomen, att som nyfiken journalist med en nyfunnen tro, berätta att tron är central och viktig samt relevant även för dagens människa. I denna nya roll blev hon trovärdig med sitt vittnesbörd.

Hon hade levt klart,sade hon. Hon kunde gå vidare, hon var trygg med sin tro för det.

Många jag känner har gått vidare de senaste åren bl.a; Tommy, Bengan, Dagge, Lasse, Per-Inge, Nalle och nu Ingela.
Alla är personer som gjort ett avtryck i min själ.

Vila i Guds hand och må Ni få all Frid.

Stieg Larsson totalfängslade mig...

Deckare eller fiction tilltalar mig inte.

Trodde jag.
 
"Män som hatar kvinnor" tog mig in i sin handling direkt och släppte inte taget på 1,5 dygn. Nästan 500 sidor med Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander i en skrämmande berättelse som skildrar en dysfunktionell släkt.


Del två har jag nu framför mig, skall bara äta en smörgås sedan slukar jag även denna bok. Natten blir lång...

Brukar inte intresserar mig för denna genre, men detta är något utöver det vanliga.

Vill inte tillbaks till vanliga livet som stör mig med dagliga ting. Hur skall det gå?

Är inte sjukskriven längre, men axlen krånglar fortfarande.

Skulle åkt på min vän Tommy Hasselgrens begravning, men av olika skäl kunde jag inte detta tyvärr. Men du är ständigt i mina tankar Kompis.

Tog en tur till Ulva Kvarn på min Harley på kvällskanten och såg många fina gamla bilar. Designen var viktigare förr. Skönhet är viktigt i alla lägen. Vem skapade skönhet från början?

Läste en undersökning idag att homosexualitet är medfött. Som om det är en nyhet.

Skönt att koppla av. Och det gör jag genom att läsa...

Kom ihåg att min läsarkarriär började på allvar med ARN-böckerna, det var många tusen böcker sedan. Synd att jag började att läsa så sent i livet, men hade då nog inte sinnesro.

Tack Gud att du gett 12-stegs rörelsen verktyg för att hjälpa människan att få frid, med sig sig själv och andra.

Förr hade jag kört långt på min hoj ikväll, det behöver jag inte längre. Det kallas för geografisk flyktbenägenhet, som kan innebära ständiga flyttar, resor, besatthet, att träna, jobba etc.

Stieg Larssons hjärta slog ett helt liv. Tack för det. Alla har vi en uppgift.



Minns Esbjörn Svensson...

Känns så onödigt.

Esbjörn Svensson är död. En jazzgigant.
Liksom Jan Johansson förolyckades han också alltför tidigt.

Träffade i all hast honom ett par gånger, dels med hans band E.S.T. samt när han kompade Victoria Tolstoy.
CD-skivorna har snurrat och hans moderna jazzsound har stimulerat mig åtskilliga gånger.

Mina tankar går till de anhöriga idag.



Var på gudstjänst idag i Gamla Uppsala kyrka, en enkel mässa, man delade tankar om dagens bibeltext sittande kring altaret. Temat var "att inte döma." Spännade och framförallt givande att alla blir sedda och får komma till tals, dvs. om de vill.

Så var det nattvard.
Kantorn kom fram till mig strax innan gudstjänsten startade och viskade, eftersom hon kände igen mig, och sade att "du vet väl att det är vin i nattvarden?".

När så alla bjöds in till att dela bägge elementen smög jag mig ut. Ville inte störa, men ville heller inte känna av utanförskapet genom att inte få del av både kalk och bröd.

Orkar inte slåss varje gång, orkar inte känna mig utanför. Nu är det snart dags att andra får delta i kampen för att möjliggöra att vi nyktra alkisar får vara med fullt ut, inte bara med ord. Utan med handling.

Ecce homo - se människan.

Vila, skola, svaghet och möjligheter...

Söndag. Sabbat. Vilodag.

Puh...

Var på 50-års fest i Sundbyskolan i Spånga, Stockholm igår kväll. Tänk platsen spelar mindre roll, med levande ljus kan vilken lokal som helst göras mysig, vet jag sedan ett liv på sunkiga nattklubbar. Ingen vill se dem i dagsljus, jag lovar.

Trevliga samtal fördes om allt mellan himmel och jord. Öppnar man upp kommer så mycket som folk undrar och tänker på, vilket märktes. Från glädje till döden.

Det var någon som inte gillade präster där. Men hur skall du då möta Mikael sade en god vän? Ja, men han är inte som vanliga präster? Man kan undra om vedebörande har träffat alla präster...

Givetvis bär vi alla på bilder och förväntningar, bl.a. om hur präster är. Även jag. Men man måste våga tala om dessa bilder. Läste i dagens UNT att kyrkan skall och måste börja tala om sina
interna problem, vilket är svårt, föredömligt, men vi får inte glömma att vi har Någon, dvs. Jesus, som bär oss genom allt och som vet hur vi har det i alla livets lägen.

Även om man jobbar inom kyrkan så blir det problem, vi är ju människor med brustenhet och tillkortakommanden, men vi måste våga möta varandras olikheter ansikte mot ansikte. Och det kan vara svårt, men vi måste våga lite på att Någon är med oss.


Ett samtal som jag hamnade i igår handlade om drycksvanor och när jag då talade om Sanningen om mig, vilket inte är särskilt svårt, att jag är nykter beroendepersonlighet eller alkis om du hellre vill kalla mig det, jag har inte svårt för någon av beteckningarna, så öppnar detta alltid upp den Andres svaghet.

Många dricker för mycket, få vågar tala om det, flaskan täpper till det inre hålet kortvarigt. Fint vin är fint att dricka, men det kan bli ett problem om glasen blir för många och för ofta.

Hur klarar du att inte dricka och längtar du inte efter det? Nej. Idag lever jag i direktsändning hela tiden. Behöver inte gömma mina eller fly mina olika känslolägen, dessutom har jag sinnesro. Ett inre lugn, ett meningsfullt liv och jag vet att jag är älskad för den jag ÄR, inte för det jag GÖR.

Många tror de måste producera för att duga, att leverera är ordet för dagen.

Vi har möjligheter, att våga leva fullt ut, men för det måste vi släppa kontrollen totalt.

Glöm Kompis, att tro att du lever med kontroll. Livet är en gåva och kan tas från dig på ett ögonblick. Det gavs också som en gåva, liksom nåden att du är förlåten (tack och lov) om du vänder dig till Jesus och det endast du behöver göra är att tro på honom (och det är ju ingen stor uppoffring, men svårt för många i ett sekulariserat samhälle). Många bär på skam, skuld som begränsar deras relationer och möjligheter, men genom förlåtelsen kan man gå vidare.

Tack Jesus för att du fått mig att växa som människa.

Idag skäms jag inte för vem jag är och för vad jag gjort. Du tror på mig, jag tror på Dig. Jag är älskad för att jag är just jag, med fel, brister, svagheter och ibland förgörande styrkor. Och framför allt har jag har mycket kärlek inom mig, som vill ut. Precis som hos dig.

Kom ihåg, du är verkligen värdefull.


Föreläser om den kristna tron...

Underbart vacker plats...

Svalkans Café vid Ulriksdal, Stockholm är värt ett besök i sommar. Precis vid vattnet, med sagolik utsikt och förföriskt café.

Skall föreläsa där den sista öppetdagen i sommar, den 24:e augusti kl. 1800. Temat är: Borde kristendomen dammas av?
Läs mer här...

Harleyn mullrade genom Uppland...

Dags att kasta upp fötterna på fotpinnarna och lägga in högsta växeln.

Sommaren är här, så jag äntrade min "stålhingst" och svängde in på motorvägen, klonkade upp till det femte steget på växlelådan på Harleyn och färdades mullrandes genom Uppland på sen eftermiddagen.


Cool hoj från Norrtälje i lördags.

Började i solsken som övergick i mörka moln och ett regn som låg oroväckande nära E4:an medan jag färdades mot Gävle. Strax innan målet öppnades sig himlen, men skinnbyxorna släppte inte genom det blöta.

In på Handelskompaniet och köpte ett par nya svart handskar och nya glasögon inför årets hojsäsong. Grenslade hingsten igen och for över Furuvik via Älvkarleby när så himlen öppnade sig på vid gavel och mörkret lade sig som en mörk himmel över tillvaron när jag färdades genom landskapet med regnet piskandes i ansiket.

Livet i dess yttersta spets. Det är så de känns, en obeskrivlig känsla att färdas i över 100 km med vindar, ett typiskt Harleymuller på små vägar mellan ödehus och röda landsortshus på kurviga vägar.

Lika kul som det är att cruisa på soliga vägar, lika kass kan det vara när det är kallt, mörkt och blött. Likväl längtar man tillbaks till hojen, vägen och mötena på fiken. Doften av bensin, läder och mullret. Livet när det är som bäst.

Tommy; du var med mig i tanken. Hoppas du bevakar mig, Rest in peace.

Ett nytt batteri för alla...

Stendött.


Så kan det gå när man inte laddar sitt batteri.

Harleyn startar inte och ett nytt batteri är dyrt för en studerande.

Trots påfyllning och bra skötsel var dess tid ute. Ungefär som med människans liv till slut.

Man måste vårda sig för att få energi. Har ju varit sjukskriven pga axeloperationen i vår. Har börjat träna, äntligen, och det är underbart. Man får mer energi.


Imorse såg jag att min vän Anders Sjöberg, EFS chef, sagt upp sig. Han vill tydligen få sitt batteri påfyllt med något han brinner för, står det i
Dagen tidningen. Lycka till i framtiden. Må din gnista brinna Anders, inte slockna, utan gå dit där din eld kan börja brinna, vilket är ett bra råd för oss alla.

Så det är dags att hänga upp hängmattan, så man kan ladda sitt eget batteri.

Drar nog där i mig några visdomsord när jag lägger mig i den, av Tomas a Kempis, Om Kristi efterföljelse, som han skrev i slutet av 1300-talet.

Visheten blir aldrig omodern, bara nya forskningsrön. Vad skall vi med all teknik till, när vi glömmer bort att vårda våra egna och andras batteri. Då blir det till  kortslutning.

Fyll på med Guds kraft, den är evig, och det är ju inte fel. Eller hur...

Olika möten idag.

Under ytan i djupet av oss själva...finns sanningen.
Ungerfär så låter Uno Svenningsons låt om jag kommer ihåg rätt.

När man försöker vara fullständigt ärlig, det är då man blir fri. Bördorna upphör och man kan gå rakryggad, med höjd blick och möta sin Nästa ansikte mot ansikte. Så oftantligt enkelt, men så groteskt svårt att våga, märkligt nog.

Har man tappat tilliten, inte upplevt sig vara älskad, är det svårt att lita på andra. För att vara ärlig krävs kärlek. För den som inte fått kärlek kan möjligheten vara att man gör allt för att bli älskad. Det kan t.o.m. gå så långt att man köper att andra behandlar en illa, bara man bli sedd.

Diktaren Bo Setterlind skrev exakt.

"Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren spela
på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta.
Och jag visste: Den fiolen var jag!

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på -
men i hans händer dög jag!

Tack för fina kommentarer...

Har fått en del snälla omdömen gällande mitt tal i helgen på den kristna hojträffen utanför Farsta.
Till Er alla - tack. Orden värmer mitt inre.

Alla behöver vi uppmuntran.

För en hel del år sedan arrangerade jag en konsert åt ett företag där jag engagerat Svante Thuresson. Efter giget kom min klient fram och undrade om hon kunde tacka Svante. Visst, sade jag. När hon så gjort sade Svante, att det är sällan någon säger att han gjort en bra konsert efteråt. Alla tar för givet, verkar det som.


Vi måste alla komma ihåg att ge positiv feed-back till varandra. Och konkreta råd när någon gjort något mindre lyckat.

Se människan, Ecce Homo.

Det är när vi bekräftar varandra, som vi kan känna att vi finns till, att vi är älskade, att vi duger. Även när vi gjort fel och får kritik, för då bryr sig någon om en. Allt för många är osedda idag...

Idag skall jag på två spännande möten, ett svårt. Brustenheten är sprungna ur bägge.

Vädret skall bli mindre bra. Men i mitt hjärta är det sol. Tack vare er....

Gör som Gud, bli människa. Visa upp glädje och sorg. Det finns alltför många vandrande fasader.

Prästvigningsfest och sinnesrogudstjänst idag.

Uppsala Domkyrka.

Präst och diakonvigning idag. Min vän David Fredin vigdes, assistent var hans far Staffan, också han präst, liksom hans far.

En ofantligt mäktig gudstjänst, Biskop Ragnar Persenius höll en fin träffande predikan sprungen ur texten om den förlorade sonen, där han lade fram bilder som vi alla kunde känna igen oss i.

Bibelns berättelser är tidslösa.

Efter det följde prästfest i Gottsunda kyrka med många fina tal. Hamnade bredvid en präst som hade brottats med sin kallelse pga sin stamning. Gud använder sig av alla. Vi hade ett härligt samtal om just detta.

Dagen gick och jag ilade därifrån till en tredje kyrka idag till min gemenskap och mina kompisar inom 12-stegs rörelsen som firade sinnesrogudstjänst i Salabackekyrkan, Uppsala.

Härlig delning av hur Gud vände en narkoman och alkoholist för 12 år sedan när han var på sin botten. För människor är mycket omöjligt, men för Gud är allt möjligt har jag märkt.

Är så tacksam för att jag vågade vända mig till Gud för att be om hjälp med min trasighet.

Och han är med mig i varje andetag, och nu är jag medveten om det.

Tack.

Mc dagar och kvällar. Tack för alla underbara möten!!

Igår kväll fick jag förmånen att tala på en kristen hojträff på Ågesta Gård, utanför Farsta.
Arrangör i år var Tyfri MC, och träffen är en årlig gemensam
samling för fem kristna mc-klubbar. Orden flödade och jag hoppas att någon fick med sig något inför framtiden.

Tillägnade kvällen bl.a. till Tommy Hasselgren, Network MC. Han begravs den 17 juni i Örebro. Hans ande var med mig.

Fantastiska människor, med mycket kärlek och det blev åtminstone för mig många meningsfulla möten. Så befriande när folk börjar tala med varandra, om det viktiga, det svåra och även det glädjefulla. Det gäller att man själv vågar öppna upp och att man visar sina egna känslor, då sker möten på djupet som kan förändra och förbättra.

Blev även intervjuad för Frälsningsarméns tidning. En trevlig journalist. Hoppas man skriver något som kan inspirera andra, det är ju det jag lever för. Att göra skillnad. Att påverka, så även andra vågar förbättra sina liv och växa till det de är avsedda för.

Träffade där ett härligt par som körde om mig på motorvägen, och som jag fick en fin hälsning av. Tack. Hör gärna av Er igen, maila mig direkt.

Träffade också några som håller på att starta upp en svensk avdelning av Christian Crusaders. Lycka till, fler nätverk och klubbar samt gemenskaper behövs som sätter Jesus i centrum och även människan.

I svagheten finns styrkan skrev Paulus i ett av sina bibliska brev. Detta tema levar jag efter och talade utifrån igår. Paradoxen är märkvärdigt befriande.

Vi lever i en värld där ytan för många är det viktiga, men bakom denna fasad kan allt krackelera i en svår fas. Livet är bräckligt och så vi människor. Så låt oss se varandra, låt oss bejaka det brustna och självklart även glädjen, vilket känns lätt när vädret är toppen. Fyll på din bägare med kärlek, se efter det goda och fyll på inför vinterns mörker.

Imorse åkte jag till Custom Bike Show i Norrtälje och minglade omkring med många tusen hojåkare. The Poodles lirade i värmen. Puh...

Att förenas i det befriande att åka hoj i Guds sanslöst vackra natur förenade oss alla, även om många har vilt skilda bakgrunder och förutsättningar. Dessa murar är rivna när diskussionerna om hojvägar, lack och mc-märken diskuterades.


Återigen hade Heavens Bikers ett litet tält på området där de delade ut Biker-Biblar. Bra och gott intiativ av Clarence och grabbarna.

Träffade Micke Boman som är prospects för dem, en god vän från Dalarna som jag alltid blir glad att se. Hans nylle sprider glädje och björnkramarna han delar ut är fyllda med omtänksamhet. Hojen hans hade rasat på vägen ner till Norrtälje. Återigen kan man väl säga: Micke, du förtjänar verkligen en fungerande Harley!!!

Strövade omkring bland bikers i ett somrigt Norrtälje som verkligen har levt upp som sommarstad, till skillnad från när jag var liten och sommarbarn i staden. Alla restauranger var fyllda och servicen på det haket jag och min kompis Benke åt på går nog under benämningen slowmotion.

Intensiva dagar minst sagt och imorgon skall jag till Uppsala Domkyrka för att se prästvigningen av min vän David Fredin och sedan blir det mottagning,

Återigen människor som satt Jesus i centrum i sina liv, men ändå så olika från mina hojåkande vänner. Alla behövs i Guds rike. Men ärligt så känner jag mig nog mest komfortabel i hojåkar kretsar. Born to be wild, är ju bikerlåten framför alla.

Hoppas och ber om en härlig hojåkar sommar.

Take care out there my bikerfriends!

Idag talar jag på en kristen hojträff. Kommer du?

Ikväll talar jag på en härlig träff för hojåkare.  Tänker ta upp min resa, vikten av tron för ett meningsfullt liv och vikten av att dela med sig av tron för att förbättra andra människors liv bl.a.

Vädret är underbart, alla förutsättningar finns för en kanon dag och kväll. Ta hojen eller bilen (om du inte har någon hoj) och kom till Ågesta Gård utanför Stockholm.

Läs mer här... Hoppas vi syns!!

Egen bok, sommarlov, Jesus och firmafest...

Sommaren överraskar.

Plötsligt är allt över en, vackert väder, ledigt och t.o.m. badmöjligheter.

Man borde få gå en kurs och förbereda sig, gå på invänjning. Par brukar bråka på semestern, förmodligen för att de har för stora förväntningar och obearbetade konflikter och åsikter. Som sagt, en kurs borde väl passa i vårt land.

När man gifter sig behöver man inte veta ett dugg, därav många skilsmässor, tror jag. Kyrkan borde ge kurser (vet att det finns, men de är få).

Avslutning för många skolor idag. Även jag skall gå på en, sitta i gröngräset och höra vackra tal och känna förväntningarna hos barnen. Härligt. Somrarna var längre förr. Känns det som.

Var och fikade vid Forsmarks värdshus igår, där var det någon form av firmafest. Kom med min skinnväst med ryggmärke, Jesus disciple. De samlade drack öl, lyssnade på trubadur som spelade 60-tals hits. Tänk förr kunde det varit omvända roller. Bättre att dricka livets vatten från Skaparen, än att dricka det skapta som ger baksmälla.

Märkligt att en biker-bibel kan förvandla. Skall tala om detta på fredag på en kristen bikerträff på Ågesta gård under temat: Vad en biker-bibel och Gud kan göra.
Läs mer här!


På lördag är det hojträff i Norrtälje, som jag givetvis skall besöka. Det brukar bli många tusen hojar på denna underbara träff. Härligt mingel.

Och på söndag är det prästvigning i Uppsala Domkyrka av min vän David Fredin. En skarp bra kille som säkerligen blir en bra präst. Känns ärofyllt att bli inbjuden.

Idag är det många som tar studenten. En härlig tid, livet med många möjligheter ligger framför många ungdomars fötter. En del av dem kommer få svårt att resa sig ikväll och i framtiden. Skål, säger många idag och även i framtiden.

Baksmällan kommer inte gå över för en hel del vet jag. En del börjar sin karriär som alkoholister pga. studentfyllan som startar upp allt. Det finns många möjliggörare till dessa fyllor. Hoppas du inte hjälper till.

Har som avsikt att släppa mitt examensarbete i bokform. Har fått hjälp av A-K, som gjort en enormt fin insats och hjälpt mig med orden. Tack, minst sagt! Hoppas arbetet kommer att stimulera fler till att läsa om det befriande budskapet som hjälper de brustna och utsatta.

Nu är det dags att gå ut och in i sommaren.

Leve livet, leve sommaren, leve Jesus.

Sommar och underbara fik i ett fint Uppsala...

Ledigt.

Ett overkligt ord för mig. Har ju studerat sedan år 2004 och hela tiden har jag läst en stor mängd böcker, oftast med stor behållning, men många gånger under stress, varit tvingad att se det primära.

Idag skall jag åka in till min sjukgymnast Anita angående min axel. Hon är hård. Och det är som det skall vara. Båda vill vi ju att jag skall bli frisk.

Ledigheten tvingar mig att kunna välja själv vad jag skall göra. Det är nästan så man blivit institutionaliserad genom studiernas diciplin, så när valfrihetens portar öppnar upp så är man som en kalv som skall ut på sommarbete. Blicken höjs och man frågar sig vart skall jag gå?

Vägen, sanningen och livet ligger som en rak autobahn framför en. Min Fru skall på ärende inne i Uppsala, så när det somriga Uppsala ligger framför mina öppna fötter skall jag slå mig ner på ett fik, och fortsätta läsa i böckernas bok, Bibeln.

Har som avsikt att läsa den från pärm till pärm i sommar.



Befinner mig i Första Mosebok än så länge. Läste igår en del för min dotter och hon förundrades över berättelserna. Tänk så många som inte inser de ofantligt rika materialet som finns att tillgå för de flesta människor i vårt land och som finns i de flestas bokhyllor. En bok, bestånde av 66 böcker, alla gäller ditt och mitt liv.

Skall också besöka en självhjälpsgrupp, där svagheten alltid ger styrka. En paradox som gett mig möjligheten att tillfriskna från min alkoholism. Och bakom allt ligger Gud, och bl.a. en biker-bibel och min Fru som skickade mig till en Alpha kurs som introducerade kristendomen.

Nu har jag en teol. kand, är nykter sedan över 5 år, prästkandidat och en tro som burit genom allt.
Och så är folk rädda för Bibeln och Jesus... Man kan undra hur många som är kritiska till kristendomen tänker och framförallt kan man undra om de gör det.

Gud har hjälpt mig sedan jag kom till tro. Tack.

Teol.kand.

4 års universitets studier är klara. Puh...

Fick nu skriftligt godkänt av min handledare gällande examensarbetet. Inväntar nu sammanräkningen och diplomen (är både på svenska och engelska) så att allt är 100% klart gällande min teol.kand.

Mitt sommarlov har börjat, jag har börjat träna och går hos sjukgymnasten för att bli bättre i min axel. Kommer nu också att finläsa, dvs. läsa om det som intresserar mig gällande olika spektra inom teologin.

Var idag på gudstjänst i Tensta kyrka här utanför Uppsala. I huvudsak var det jag och en del äldre damer.



Det kan nog vara bra att försöka sig på att göra sig synlig i bygden så några fler droppar in, men det är svårt och inte ett helt enkelt uppdrag, framförallt dagar som denna med fin sol och härlig temperattur.

Å andra sidan år det svalt där. Se, ett bra argument. Och inga gräsklippare som väsnas. Bara lugn och ro och eftertanke. Dessutom kryddat med fin musik. Ett litet himmelrike, kort sagt.


Vad innebär då denna beteckning som jag erövrat?

Teologie kandidat, teol.kand., TK, benämns den grundläggande examen som i Sverige avläggs vid teologisk fakultet.

Teologie kandidatexamen infördes 1903 istället för den äldre teoretisk teologisk examen (eller dimissionsexamen, införd 1831), och som jämte praktisk teologiska prov erfordrades för prästexamen. Teologie kandidatexamen fanns dock sedan tidigare som lägsta lärdomsgrad vid de teologiska fakulteterna. I samband med högskolereformen 1977 avskaffades teologie kandidatexamen och ersattes med högskoleexamen på religionsvetenskapliga linjen, men återinfördes 1986.

(Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Teologie_kandidat)