Svar till Jesse om att leva just nu - fullt ut...
JESSES FRÅGA?
"Jag börjar med en fråga behöver vi veta allt, räcker det inte med att leva här och nu. Står det inte att var dag har nog av sina bekymmer. Jag tror på närvaron här och nu en närvaro av Jesus.
Blir inte jakten på svar, pengar, jobb eller hus en flykt från nuet ,ofta saknas en stillhet för eftertanke, reflektion kanske av rädsla för att inte räcka till ... att man ännu inte upptäckt nåden.
Vem stannar i dag och sträcker ut sin hand åt uteliggaren eller parkbänksgänget?
För mig måste svaret bli gör som Jesus visade följ efter och gör lika. Genom att ge kärlek till andra även de vi inte känner följer vi Hans väg.
Matt 6:6"
MIKAELS SVAR!
Som jag ser det så är det allt för många som lever i stunden, vilket är bra om man lever fullt ut, men som Du sedan skriver så tolkar jag detta som att många lever, antingen för att förverkliga materialistiska mål, dvs. i framtiden och då lever man inte här och nu fullt ut, utan väntar på ett sedan och som inte behöver innebära lycka, dvs. att leva fullt ut när man uppnått sina materialistika mål, utan risken finns att det då kan innfinna sig en tomhet. Detta bottnar i som jag ser det att saker inte kan göra en lycklig på lång sikt, då de inte är det viktigaste i livet, även om de kan göra en glad.
Det finns också de som "bara" lever här och nu, dvs. inte har något framtidshopp, utan lever ut allt på en gång, ofta med olika "quick-fix" lösningar, många gånger för att inte våga möta det "inre-hålet", utan man stannar inte upp, utan fyller det med saker som i längden inte är bra för människan (Individ: alkohol, narkotika, spel, relations och arbetsmissbruk bl.a. Mänskligheten: Att man missbrukar skapelsen, se ex. naturförstörelsen bl.a.).
Vi har tappat det långsiktiga tänket, både gällande oss själva och vår skapelse. Det kristna evIghets perspektivet möts vi sällan av, längre.
"Man skall leva så man kan dö": sade Astrid Lindgren klokt.
Tänker på Romarbrevet 8:20; "Allt skapat är lagt under tomhetens välde" och som jag haft förmånen att skriva en c-uppsats om. Slutsatsen där blir att det är Gudsrelationen som är det viktiga och att vi behöver se över så teologin också belyser vårt ansvar att ta hand om skapelsen, då den är ofrivilligt lagd under denna tomhet, vilket inte människan är, pga. arvsynden.
Att söka efter svar, som du skriver, är för mig något annat, tror att det är inbyggt i oss människor och som faktiskt driver oss framåt. Men här kommer tron in, som är ett försanthållande om att det finns någon som bär oss, genom allt, dvs. Jesus.
Ordet måste också bli till en handling hos oss där vi visar tydligt vem vi följer. Men det har inget att göra med vår helgelse, utan vi är rättfärdiga genom tro, som Paulus skriver om i Romarbrevet. Däremot så innebär vår väg med Jesus, mot sanningen och livet att vi "efterliknar" vår Herre och såsom honom ser de svaga och de som har och bär på ett utanförskap. Det är således inte gärningarna som gör oss troende, utan tron.
Det är saligare att ge än att få, står det i den Heliga Skrift, således innebär detta givande att när man hjälper andra också hjälper sig själv, man får en meningsfullhet för sitt liv, vilket du också verka tycka, detta då man använder det som ett verktyg för att förbättra andras liv, och på det sättet kan ens liv göra skillnad både för sig själv och andra. Man blir ett verkningsfullt verktyg. Detta vågar jag påstå ger glädje, sinnesro och meningsfullhet.
Både ja och nej ...jag håller delvis med dig. Det jag menar är att tron (ig relationen)finns först men av den följer gärningar, precis som Jesus visade.
Ordet blev kött i Jesus och därmed har vi en "roll modell" att föja. Genom att läsa Bibeln och i viss mån förstå den också. Som i Apg 8:26-31 där Filippos används av Gud till att ställa frågan förstår du vad du läser och blir sedan en lärare som slutar med ett dop. För mig behöver livet bara en mening G U D det svåra är att lämna över kontrollen till honom, vi eller jag har i alla fall en tendens att inte kunna låta bli att lägga mina fingrar i blöt.
Tranströmer har sagt: "Inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt" när han talade om vårt inre. Just så arbetar Vår Herre.
Det jag försöker förmedla är att vi kan strida till dödagar om tolkningar och meningar men mår vi bättre av att få rätt, är det inte så när vi når viss insikt i livet om oss själva och Gud finnas det nya dörrar som har öppnats. Tron och den inre vissheten går hand i hand med det vi faktiskt också gör. Att vi visar att det vi tror på också håller att leva av (med tanke på en hyfsad "roll modell")
Jag tror vi innerst inne söker en helhet söker förstå världen och få ihop allt. Här håller jag med dig om att drivkraften framåt nog är inbyggd i oss.
Här blir det mer kluvet ....men vi får ta upplysningskrashen en anna gång. Jag lämnar dig med dessa ord...Predikaren 1:14
Frid
Jesse
Hej Min vän Jesse!
Kul med ditt inlägg, förstår nu vad du menar. Håller med dig att man kan tolka "ihjäl" sig och att det är tron som är det väsentliga, men också att släppa kontrollen: "ske din vilja, inte min", vilket är det svåra som människa. Det underbara med tolkningar är ju just att de öppnar upp nya rum och vi är alla olika; med olika erfarenheter, värderingar, kunskaper etc och eftersom tron måste vara personlig, vilket jag uppfattar lätt glöms bort av samfunden i deras "marknadsföring" som grupp.
Allt det bästa Broder ochmå Gud leda oss!