En resa runt Sverige...
Klockan var 1030 igår.
Tänk om man skall åka en liten tur på motorcykeln... Vart? Låt magkänslan styra.
Tog motorvägen upp förbi Gävle och några mil innan Söderhamn åt jag lunch på Tönnebro Värdshus, eller rättare sagt blev mer eller mindre rånad. 93:- fär en fläskschnitzel med lite potatis och några salladsblad som låg förskrämda på tallriken och en stor bytta bearneisesås (som jag lämnade). Salt och dyrt. Rån!
Plötsligt ringde det från New York på telefon, märkligt, och ett samtal som handlade om missbruk som nästan lett till döden utspelade sig under 1 timme på en parkeringsplats iklädd svettiga skinnkläder. Kändes absurt att diskutera hur någon försökte ta livet av sig genom alkoholmissbruk och hur någon brydde sig om detta på andra sidan jorden. Kommuniktion är märkligt. Ungefär som bön, fast den räcker över längre avstånd som jag ser det. Kärleken visade sig genom världen i detta märkliga telefonsamtal. Det finns många som bryr sig. Och många medberoende och möjliggörare.
Rak är vägen till Hudiksvall och genom mc´ns radio lyssande jag till Sommar i i P1 och dagens kåsör Dolph Lundgren som talade om sin roll som boxare i en Rocky film, vilken kom att påverka hans framtid. Hans osvenska framtoning gjorde säker någon irriterad. Kanske en självspegling av ens egna val som hindras pga. rädslor. Dolph tog chansen genom målmedvetet arbete och lyckades med det han förutsatte sig.
Effektivare var numera vägen från det glada Hudik till Ljudal, men ack så tråkigare, än förr genom sin nya dragning och vägbreddning.
Så kom regnet under flera timmar och slutade inte förrän jag kom hem. En färd som var underbar över tidernas väg förändrades och jag hade inte möjlighet att se mig om, på sidorna, allt fokus blev framåt, såsom mina år genom studierna på Universitetet. Det runtomkring fick skalas av för att lyckas, men igår genom att se framför mig med en lägre hastighet så att man inte gjorde sig illa. Precis som livet där man ibland måste stanna upp och fokusera för att sedan komma framåt.
Åkte förbi Ockelbokyrka klockan 1730 och precis när jag åker förbi stiger min bekante kollega Sam Douhan, pastorsadjunkt ut från kyrkan och får se mig. Jag misstror slumpen. Visste att jag skulle träffa någon, men han tvivlade nog på min utsaga... Ett fint samtal och han talade om glädjen som nyvigd präst. Härligt att höra. Gjorde en av mina praktiker där, den absoluta bästa, framförallt tack vare Stefan Nilsson, kyrkoherden, som räknas som en av Uppsala Stifts bästa präster och jag vet varför.
Det som skulle vara en härlig färd den sista biten av den 80-mila vägen blev mest en plåga för både rygg och sinne pga. regnet. Vägvalet fick bli att från Sandviken så åkte jag via Gävle sedan E4:an hem. Också som livet, allt blir inte som själv planerar. Och det är ok om man släpper kontrollen.
Låt Din vilja ske, inte min.
Tänk om man skall åka en liten tur på motorcykeln... Vart? Låt magkänslan styra.
Tog motorvägen upp förbi Gävle och några mil innan Söderhamn åt jag lunch på Tönnebro Värdshus, eller rättare sagt blev mer eller mindre rånad. 93:- fär en fläskschnitzel med lite potatis och några salladsblad som låg förskrämda på tallriken och en stor bytta bearneisesås (som jag lämnade). Salt och dyrt. Rån!
Plötsligt ringde det från New York på telefon, märkligt, och ett samtal som handlade om missbruk som nästan lett till döden utspelade sig under 1 timme på en parkeringsplats iklädd svettiga skinnkläder. Kändes absurt att diskutera hur någon försökte ta livet av sig genom alkoholmissbruk och hur någon brydde sig om detta på andra sidan jorden. Kommuniktion är märkligt. Ungefär som bön, fast den räcker över längre avstånd som jag ser det. Kärleken visade sig genom världen i detta märkliga telefonsamtal. Det finns många som bryr sig. Och många medberoende och möjliggörare.
Rak är vägen till Hudiksvall och genom mc´ns radio lyssande jag till Sommar i i P1 och dagens kåsör Dolph Lundgren som talade om sin roll som boxare i en Rocky film, vilken kom att påverka hans framtid. Hans osvenska framtoning gjorde säker någon irriterad. Kanske en självspegling av ens egna val som hindras pga. rädslor. Dolph tog chansen genom målmedvetet arbete och lyckades med det han förutsatte sig.
Effektivare var numera vägen från det glada Hudik till Ljudal, men ack så tråkigare, än förr genom sin nya dragning och vägbreddning. Så kom regnet under flera timmar och slutade inte förrän jag kom hem. En färd som var underbar över tidernas väg förändrades och jag hade inte möjlighet att se mig om, på sidorna, allt fokus blev framåt, såsom mina år genom studierna på Universitetet. Det runtomkring fick skalas av för att lyckas, men igår genom att se framför mig med en lägre hastighet så att man inte gjorde sig illa. Precis som livet där man ibland måste stanna upp och fokusera för att sedan komma framåt.
Åkte förbi Ockelbokyrka klockan 1730 och precis när jag åker förbi stiger min bekante kollega Sam Douhan, pastorsadjunkt ut från kyrkan och får se mig. Jag misstror slumpen. Visste att jag skulle träffa någon, men han tvivlade nog på min utsaga... Ett fint samtal och han talade om glädjen som nyvigd präst. Härligt att höra. Gjorde en av mina praktiker där, den absoluta bästa, framförallt tack vare Stefan Nilsson, kyrkoherden, som räknas som en av Uppsala Stifts bästa präster och jag vet varför.
Det som skulle vara en härlig färd den sista biten av den 80-mila vägen blev mest en plåga för både rygg och sinne pga. regnet. Vägvalet fick bli att från Sandviken så åkte jag via Gävle sedan E4:an hem. Också som livet, allt blir inte som själv planerar. Och det är ok om man släpper kontrollen.
Låt Din vilja ske, inte min.
Kommentarer
Trackback