Många har reagerat...
Enligt Sveriges Radio har många reagerat på intervjun Rapport gjorde med mig (se föregående blogginlägg av mig nedan), har även själv fått många samtal. Alla var positiva, men förfärade.
De glömda barnen är fler än du anar. I hela Uppsala bor det ca. 180 000 människor, så dubbelt så många samt lite till, så många barn är osedda. Förfärligt många är vi.
Inga reaktioner från kyrkan i pressen som jag sett.
Var på gudstjänst imorse. Där var det två gudstjänstvärdar, en kyrkvaktmästare, en organist samt en präst. I församlingen var det jag och en till. Temat var idag; "Jesus som säger - säger låt barnen komma till mig...", En passande text angående de glömda barnen.
Det var högmässa, således nattvard, här med alkohol i kalken. När så denna del i mässan kom, så gick jag. Som glömt barn vill jag inte längre bli exkluderad. Halva församlingen gick alltså. En var kvar.
Förra söndagen vägrade prästen pga. samvetsbetänkligheter att erbjuda druvjuice, trots att man i den kyrkan erbjud två alternativ, en kalk med vin och en med druvjuice, således fick jag inte ta del av kalken och då heller inte nattvarden då.
Prästen idag följde inte sitt samvete och bröt mot reglerna och erbjöd mig druvjuice, eftersom man i den kyrkan jag var idag enbart erbjuder alkohol i kalken.
Halva församlingen, dvs. den andra som besökte mässan idag, tyckte det var förfärligt att man inte kunde erbjuda druvjuice.
Tror man skall inkludera människorna, såsom Jesus gjorde. Han vände sig till samhällets svaga, även till de som inte räknades som tillräkneliga såsom barnen. Jag som glömt barn fick idag gå ut ur kyrkan och kunde inte få delta i gemenskapen i nattvarden. Idag heller...
"Låt barnen komma till mig", ekade i mitt huvud när jag satt på bänken och tittade på kyrkan efteråt och inväntade att mässan skulle avslutas. Utan mig. Tyvärr. Och det gör ont. Förf'ärligt ont. Aldrig någonstans verkar man vilja se oss. Erkänner man inte att vi glömda barn är ett problem så finns vi inte. Men det gör vi.
Med inre ekande hål genom ett helt liv.
De glömda barnen är fler än du anar. I hela Uppsala bor det ca. 180 000 människor, så dubbelt så många samt lite till, så många barn är osedda. Förfärligt många är vi.
Inga reaktioner från kyrkan i pressen som jag sett.
Var på gudstjänst imorse. Där var det två gudstjänstvärdar, en kyrkvaktmästare, en organist samt en präst. I församlingen var det jag och en till. Temat var idag; "Jesus som säger - säger låt barnen komma till mig...", En passande text angående de glömda barnen.
Det var högmässa, således nattvard, här med alkohol i kalken. När så denna del i mässan kom, så gick jag. Som glömt barn vill jag inte längre bli exkluderad. Halva församlingen gick alltså. En var kvar.
Förra söndagen vägrade prästen pga. samvetsbetänkligheter att erbjuda druvjuice, trots att man i den kyrkan erbjud två alternativ, en kalk med vin och en med druvjuice, således fick jag inte ta del av kalken och då heller inte nattvarden då.
Prästen idag följde inte sitt samvete och bröt mot reglerna och erbjöd mig druvjuice, eftersom man i den kyrkan jag var idag enbart erbjuder alkohol i kalken.
Halva församlingen, dvs. den andra som besökte mässan idag, tyckte det var förfärligt att man inte kunde erbjuda druvjuice.
Tror man skall inkludera människorna, såsom Jesus gjorde. Han vände sig till samhällets svaga, även till de som inte räknades som tillräkneliga såsom barnen. Jag som glömt barn fick idag gå ut ur kyrkan och kunde inte få delta i gemenskapen i nattvarden. Idag heller...
"Låt barnen komma till mig", ekade i mitt huvud när jag satt på bänken och tittade på kyrkan efteråt och inväntade att mässan skulle avslutas. Utan mig. Tyvärr. Och det gör ont. Förf'ärligt ont. Aldrig någonstans verkar man vilja se oss. Erkänner man inte att vi glömda barn är ett problem så finns vi inte. Men det gör vi.
Med inre ekande hål genom ett helt liv.
Kommentarer
Trackback