Förändringens bris fläktar i kyrkorna...
Ufärder, förhoppningsvis inte irrfärder.
Har farit omkring i Mälardalsregionen under ett par dagar.
Häromdagen talade jag på begäran för ett pastorats präster inne i Stockholm, då de ville ha mer information om miss- och riskbruk, dessutom hade de läst min uppsats "Borde Svenska Kyrkan erbjuda druvjuice i nattvarden".
Möttes av öppenhet och en spännande diskussion. Allt talar för att de kommer att införa enbart druvjuice i nattvarden i deras kyrkor. "Problemen kring alkohol är alltför stora för att negligera", konstaterade man. Endast några av prästerna var inte positiva, de är rädda för att kyrkan blir för liberal.
Ledaren här sade att allt kring denna fråga är teologi, inte humanism, som jag tolkade det. Tänker på "den barmhärtige samarien", där den judiske prästen gick förbi den som var utslagen.
Att bry sig, kan väl inte innebära att man är liberal, framförallt om man tänker sig hur Jesus situationsanpassade sig i olika situationer.
Igår kväll talade jag om utanförskap, hemlöshet, glömda barn för prästkandidaterna för Stockholms Stift. De bjöd mig på fläskpannkaka. Oj vilket välkomnande. Livet börjar så oskyldigt sade jag, men barn i familjer med problem får "verktyg" som tar dem ner mot livets botten, om än sakta. Till slut kan man hamna där på parkbänken, resan är inte så lång om du nu tror det.
Gick på Medborgarplatsen i förrgår och såg de som satt där kring parkbänkarna. De har varit oskyldiga barn. Många är slitna, på olika sätt på Söder i Stockholm. Mötte några jag kände, (blev förresten inbjuden till kändisfest nu på lördag på Söderhallarna, men jag vill vara hemma med min dotter då) bl.a. någon som flytt genom arbete och som nu återigen var skild, alla kring dennes framågångsrika bekantskapskrets var också skilda.
Jobb kan bli missbruk bort från ens sanna jag också, samt från sin familj. Rädslan för det inre hålet och mötet med sig själv är för läskigt för många. Flykten går vidare tills sammanbrott inträffar för en hel del. Är vi verkligen upplysta, kan man fråga sig?
Såg upp där på min promenad kring min Fars barndoms kvarter, vilka vackra byggnader det finns på Söder.
Tänk här bodde min farmor som barn med sina sju syskon. De fick flytta in i nybyggda stenhus i början 1900-talet, därför att deras kroppar värmde upp de blöta fuktdrypande väggarna, så de blev sjuka och när väggarna blivit torra, fick de flytta ut. Många söp även då, så min farmorsmor skiljde sig från sin man som var kakeldekormålare och alkoholist. Fattig kvinna med sju barn. Det kan inte varit lätt för henne.
Min farmor var inte rik under sitt liv, tvärtom. Även hon gifte sig med en alkoholist, fast hon inte visste det från början. Även hennes barn blev alkoholister, åtminstone hennes söner, min pappa Bengt och hans bror kulturjournalisten och giganten från Expressen Björn Nilsson (Björn Nilsson var en legendarisk teater- och litteraturkritiker på Expressen och under många år en tongivande röst i det offentliga samtalet. 1991 fick han Aftonbladets motsvarande pris för kulturjournalistik, Axel Liffner-stipendiet.". Idag delar Expressen sedan flera år ut Björn Nilsson priset, där ex. Åsa Linderborg och Göran Grieder fått det).
Som glömda barn blev de duktiga, även jag blev alkoholist, om än numera nykter sådan och även jag blev ett duktigt glömt barn.
Så kan det gå, hå ja ja.....
Har farit omkring i Mälardalsregionen under ett par dagar.
Häromdagen talade jag på begäran för ett pastorats präster inne i Stockholm, då de ville ha mer information om miss- och riskbruk, dessutom hade de läst min uppsats "Borde Svenska Kyrkan erbjuda druvjuice i nattvarden".
Möttes av öppenhet och en spännande diskussion. Allt talar för att de kommer att införa enbart druvjuice i nattvarden i deras kyrkor. "Problemen kring alkohol är alltför stora för att negligera", konstaterade man. Endast några av prästerna var inte positiva, de är rädda för att kyrkan blir för liberal.
Ledaren här sade att allt kring denna fråga är teologi, inte humanism, som jag tolkade det. Tänker på "den barmhärtige samarien", där den judiske prästen gick förbi den som var utslagen.
Att bry sig, kan väl inte innebära att man är liberal, framförallt om man tänker sig hur Jesus situationsanpassade sig i olika situationer.
Igår kväll talade jag om utanförskap, hemlöshet, glömda barn för prästkandidaterna för Stockholms Stift. De bjöd mig på fläskpannkaka. Oj vilket välkomnande. Livet börjar så oskyldigt sade jag, men barn i familjer med problem får "verktyg" som tar dem ner mot livets botten, om än sakta. Till slut kan man hamna där på parkbänken, resan är inte så lång om du nu tror det.
Gick på Medborgarplatsen i förrgår och såg de som satt där kring parkbänkarna. De har varit oskyldiga barn. Många är slitna, på olika sätt på Söder i Stockholm. Mötte några jag kände, (blev förresten inbjuden till kändisfest nu på lördag på Söderhallarna, men jag vill vara hemma med min dotter då) bl.a. någon som flytt genom arbete och som nu återigen var skild, alla kring dennes framågångsrika bekantskapskrets var också skilda.
Jobb kan bli missbruk bort från ens sanna jag också, samt från sin familj. Rädslan för det inre hålet och mötet med sig själv är för läskigt för många. Flykten går vidare tills sammanbrott inträffar för en hel del. Är vi verkligen upplysta, kan man fråga sig?
Såg upp där på min promenad kring min Fars barndoms kvarter, vilka vackra byggnader det finns på Söder.
Tänk här bodde min farmor som barn med sina sju syskon. De fick flytta in i nybyggda stenhus i början 1900-talet, därför att deras kroppar värmde upp de blöta fuktdrypande väggarna, så de blev sjuka och när väggarna blivit torra, fick de flytta ut. Många söp även då, så min farmorsmor skiljde sig från sin man som var kakeldekormålare och alkoholist. Fattig kvinna med sju barn. Det kan inte varit lätt för henne.
Min farmor var inte rik under sitt liv, tvärtom. Även hon gifte sig med en alkoholist, fast hon inte visste det från början. Även hennes barn blev alkoholister, åtminstone hennes söner, min pappa Bengt och hans bror kulturjournalisten och giganten från Expressen Björn Nilsson (Björn Nilsson var en legendarisk teater- och litteraturkritiker på Expressen och under många år en tongivande röst i det offentliga samtalet. 1991 fick han Aftonbladets motsvarande pris för kulturjournalistik, Axel Liffner-stipendiet.". Idag delar Expressen sedan flera år ut Björn Nilsson priset, där ex. Åsa Linderborg och Göran Grieder fått det).
Som glömda barn blev de duktiga, även jag blev alkoholist, om än numera nykter sådan och även jag blev ett duktigt glömt barn.
Så kan det gå, hå ja ja.....
Kommentarer
Postat av: Andreas D
Tack för ditt mod och för din ärlighet Mikael!
Postat av: Mikael
Hej Andreas!
Var en förebild för andra, var mänsklig, dvs. visa svagheten, inte styrkan, det är där mötet sker - ansikte mot ansiktem utan försvar.
Din Broder i Kristus.
Mikael.
Postat av: Gun-Britt
Jättefin beskrivning av din bakgrund. Förstår att det funnits problem långt bak i tiden.
Trackback