Vad händer med mig när man börjar tro på Gud?
Tänkte därför belysa ett begrepp som kan vara svårförståeligt för den som inte studerat teologi.
Vad innebär begreppet att vara "rättfärdig och rättfärdiggörelse"?
Rättfärdiggörelse innebär att gemenskapen med Gud återställs, då syndafallet (Adam och Eva berättelsen i Gamla testamentet) bröt denna relation mellan människa och Gud. Genom rättfärdiggörelsen kan Gud fullfölja avsikten med oss genom kärleks- och kulturuppdraget, eftersom problemet är moraliskt.
Lösningen heter försoning, så att vi därefter kan ta hand om den här världen, skapelsen.[1] Bibeln pekar på denna upprättelse.[2] Den treenige Guden har möjliggjort rättfärdiggörelsen (i fortsättning kallad RF) genom vår tro på Kristus (som blev sann människa och dog och återuppstod för oss) och som Fadern sänt för att rädda oss syndare.
Vi tillsammans bekänner att det är av nåd allena och genom tron på Kristi frälsningsgärning och inte pga. vår egen förtjänst som den heliga Anden förnyar våra hjärtan och därigenom låter oss utföra goda gärningar. Alla är kallade till frälsningen (som Bibelns budskap vittnar om) och RF genom Kristus och denna RF ges som en gåva, tack vare vår tron, och som vi aldrig någonsin själva kan förtjäna.
Denna lära är i centrum för alla andra trons sanningar och därför skall alla kyrkans läror och praxis peka mot Kristus.
Idag har innebörden av rättfärdiggörelsen lett till en gemensam förståelse mellan den lutherska och romersk-katolska kyrkan (fast katoliker har flera kriterier så förnekar de inte den funktion som RF budskapet innebär).
Paulus[3] förklarar innebörden och menar att en människa utan egna gärningar eller förtjänster av Gud förklaras rättfärdig, tack vare Kristi försoning när hon i tron mottar syndernas förlåtelse för Kristi skull. Detta kallas en "främmande" rättfärdighet (aliena justitia) och är sprunget ur det som Kristus gjort på korset och som tillräknas en människa genom tron (den Augsburgska bekännelsen, artikel IV[4] visar en känd definition). Rättfärdigheten avser människans RF inför Gud,[5] inte en borgerlig eller etisk RF.
RF är förbunden med tron. Hägglund beskriver den kort i tre punkter :[6]
•· inte genom egna krafter - utan för Kristi skull (propter Christum)
•· inte genom egna förtjänster - utan av nåd (gratis)
•· inte genom gärningar - utan genom tron (per fidem)
[1] Upp. 21:1 - 2, 22:2 - 5.
[2] 2 Petr 3:13, Matt 5:5, Matt 19:28, Rom 8:18 - 25.
[3] Författare och evangelist som skriver om rättfärdiggörelsen i Rom. 3 och 4 i Bibeln, NT.
[4] SKB, 58.
[5] Coram Deo.
[6] Hägglund, Bengt, Trons mönster, Församlingsförlaget, 2003.
Vilken syn på synden ligger bakom formeln "simulus et peccator"?
Luther uttryckssätt: "två hela människor i en och samma människa", avser att människan som är omvänd är både rättfärdig och syndare.
Det är en kamp mellan ont och gott, mellan den nya och gamla människan. Man har fått nåden helt och hållet, eftersom nåden kommer och tillräknas från Kristi fullkomliga rättfärdighet, men samtidigt finns synden kvar, men den överskylds av Kristi förtjänst.
Sålunda avser ovan citat det helhetsaspekt på människan, att hon är helt och hållet rättfärdig, tack vare nåden, men ändå syndare, då hon är en köttslig varelse som är präglad av synden och lever kvar i sin gamla människa.
Man kan också säga att tack vare tron börjar man göra det goda med villighet, då sinnet är förändrat. Detta kallas för den nya lydnaden (nova oboedientia) och sker i etapper, ett växande (profectio) bort från synden, således är man syndare fortfarande, men Anden driver fram det goda på vägen mot en fullkomligare skapelse (men vi kan aldrig under livet blir perfekta).
Som Luther skrev som Dag Hammarskjöld möjligtvis kunde instämma i: "inte ett framme utan ett på väg.."