Skammen förlamar och syns ofta inte...

Att duga. Kanske genom att leverera. Men i mörkret styrs man av det dolda.

Tjock, skytig, materiellt överflöd, tyst och krymper sig själv eller kaxig. Många uttryckssätt där skammen kan komma till uttryck.

Efter att ha läst färdigt hela Stieg Larsson serien igår, läste jag idag Karin Alvtegens bok "Skam". Väver samman olika öden där skammen visar sitt ansikte som förlamar människan.


Så här beskrivs den på
www.adlibris.se: "SKAM är en spännande och omskakande berättelse om rädslans makt, sträng religiös uppfostran och förbjuden sexualitet. Och om skammen i att aldrig ha känt sig älskad. Karin Alvtegens fjärde kritikerrosade roman röstades fram till årets bok 2005 av Månadens Boks läsare."

Mycket händer i mitt liv just nu. På insidan. Rikningen? Vet inte? Inte ens målet eller syftet, bara att saker händer. Och det är inte alltid angenämt. Ifrågasättandet är dock en förutsättning för växt. Men det finns ju växtVÄRK. Känner jag.

När man vågar stanna upp det är då allt händer, saker hinner ikapp. Har du bromsat ditt liv?

Utanförskap och en tung dag...

Olika dagar.

De dagar då allt är ok eller riktigt bra är underbara, men för att de skall upplevas krävs det motsatta, dagar som för en själv inte känns bra.


Hörde igår av en känd forskare att känslor är tidsresenärer. Minnen kan blekna, men en tidigare upplevd känsla kan göra sig påmind med samma intensitet många år senare.


Idag är absolut ingen bra dag.

Olika skäl ligger bakom detta och en stark utanförkänsla har gjort sig kraftigt påmind. Numera vet jag att det går över, kan vara kvar i en svår känsla utan att behöva fly, men det gör ändå så fruktansvärt ont. Varje cell signalerar att något är fel, varje tanke och det är i dessa stunder som man bör luta sig tillbaks, vila, inte fly och tänka på dagar som kommer. De som upplevs som bättre.


Sanningen är ju att alla dagar kan innebära möjligheter om man förvaltar dem väl, mötena och sina gåvor och resurser. Men syvende och sist är det känslan som styr oss.

Och vi lever i en tid där olika quick-fix lösningar möjliggör att vi kan köra över dåliga känslor så att vi direkt kan köra över vår olustkänsla, putta ner den längst ner i vår mentala ryggsäck.

Problemet är att om man inte går genom stormen utan hela tiden försöker undvika den så lär man sig ingenting. Allt blir bara omvägar - irrvägar. Men mitt där inne i stormens mittpunkt, stormens öga, är det lugnt.


Det är mot centrum jag strävar, där det finns frid, sinnesro. Inväntar nu en bra känsla.


Idag är det tungt och det gör ont. Men jag vet att det kommer bättre stunder, därför är en dag som denna viktig. Så att jag kan jämföra.


Tunga boys...

Stora boys, feta bilar och mycket cash.

Vad har hänt? Jo, har krängt mig igenom min andra deckare i mitt liv och som många redan läst också, "Snabba cash" av Jens Lapidus. Ok. Men enligt mig inte alls i samma höga division som Stieg Larssons tre böcker. Tuffa grabbar beskrivs. En annan värld.

Har ju jobbat inom krog-Stockholm under många år under 1970-80-talet, men klimatet har hårdnat på alla sätt sedan dess. Träffade många kul människor under den tiden på ställen som Alexandra, Café Opera, Berns, Upstairs, New Generation, Tramps, Börsen, AD, Slitz, Riche och andra kul ställen.

Undrar vad som hände med alla man kände? På den tiden gled man förbi alla köer, kände alla i dörrarna eller hade VIP-kort. Träffade mina kamrater som också var stjärndisckjockeys på den tiden förra sommaren. Kul.

Nu lever man ett annat liv.

Så kan det gå. Hå ja ja...

Känna inåt, agera sedan utåt, inte tvärtom...

Den inre rösten. Eller Gud. Någon säger att det definieras som ens magkänsla.

Sanningen. Ett svårt ord i vår tid där allt är relativt. Peter LeMarc snuddade i sitt sommarprogram att det är svårt att förhålla sig till det äkta, om ingen visat var gränserna går. Det är inte snällhet om man låter gränserna vara odefinerade.


Lyssnade idag inåt. Var på stan för att låna en bok, men plötsligt började världen att bli suddig. Allt i vidvinkeln började snurra. Som en fylla på något sätt. Och det gick inte över, så jag fortsatte medan alltomkring smalnade av, allt blev avkärmat. Synen även i mitten blev otydlig efter ett par minuter. Tog fram glasögonen, men det hjälpte inte. Suddigt och snurrigt. Satte mig på en stol i en affär. De omkring mig var bortresta så jag ville inte oroa. Inte ringa.

Tänk vad tankarna kan gå fort. Kände ju att jag höll på att svimma. Anledningen? Hade jag druckit för lite, hade jag ätit för lite, stress, för lugnt... Skulle jag tuppa av vore det bäst att meddela de mina var jag var.

Tog mig till McDonalds och fick i mig en bananshake. Långsamt kom allt tillbaks. Lyssnade inåt. Tog mig sakta hemåt. Valmöjligheterna var många denna dag i ensamhet. Se Rospiggarna i Hallstahammar. mc-träff vid Ulva Kvarn, en egen mc-utflykt...

Har valt att inte lära mig matlagning i någon större omfattning så det blev stekt falukorv och pasta. Läste inne vid köksbordet, trots att vädret var ok ute. Valet? Satte mig på terrassen och fortsatte med mitt mitt umgänge med Blomqvist, Lisbeth Salander och de andra. Du vet väl vad jag talar om?

Livet är givet utan garanti. Allt kan tas ifrån en snabbt, vilket dagens incident var ett bevis på. Carpe diem.

I min självvalda ensamhet på balkongen gick tankarna till de mina som var på Skansen och allsången idag. Funderade över varför jag idag valde lugnet istället för folksamling någonstans. Kan det ha att göra med sinnesron. Ett tillstånd som skänker harmoni. Att bara vara. Njuta, utan större inslag av happenings.

Det yttre är inte det centrala. Utan att känna inåt.
"Jag är med dig i alla dagar", rösten inifrån fyller mig med värme. Och lugn.

Melker sade: "Denna dag ett liv".
- Tack!

Utkast: Har umgåtts ...

Har umgåtts med Salander, Mikael Blomqvist, poliser och medarbetarna på Millenium under några dagar. Igen.

Du vet direkt vad det handlar om. Eller inte. Om du inte vet och vill ha mer info. gör som Blomqvist när han vill ha info. av Lisbeth, maila mig, dvs. kommentera nedan så berättar jag mer. Nyfiken, eller...

Träningen går bra, 4 dagar i veckan och i huvudsak på gymmet. Har blivit starkare, märker det. Maten fungerar, trots middagar borta och hemma med gäster. Men.... tog en onödig efterätt igår. Men i huvudsak fungerar det åt rätt håll. Diskussionerna när jag träffat middagsgästerna har bl.a. handlat om hur man mörkar för andra och sig själv när man gör fel. Det som kyrkan benämner synd. Läs
Ulf Ekmans blogg om synd 20080706. Intressant.

FRA-lagen har öppnat mångas ögon, att STOREBROR ser dig. Många blir rädda och upprörda. Är det för att många har fuffens för sig? Ser märkliga hemsidor? Vad tror du? Tänkte på att om folk skulle se Gud på samma sätt som pojkarnas aktiviteter på Radioanstalten på Ekerö?

Att Gud ser allt du gör? Skulle det göra skillnad på hur du lever ditt liv? Är det därför många har svårt att tro på Gud? Tänk... om man måste stå till svars för sitt liv? Vad tycker du om ett sådant resonemang, skulle det förändra ditt sätt att leva om du tvingades stå till svars för hur du förvaltar ditt liv, dina timmar, dina relationer? Läs Leif GW Persson blogg om FRA från 20080707.

Det regnar ut, sitter i min fula men enda bekväma stol, som har varit platsen för genomläsning av många teologiska böcker och plats för skrivande av många tentor och uppsatser. Förr behövde man ett rum för ett kontor, numera duger en caféplats, en stol på biblioteket eller var man helst behagar sätta sig med sin bärbara data. Tala om mobilitet.

Har inga direkta planer på aktiviteter kommande vecka, utom måhända ett besök i skärgården. Längtar efter måsskrik, ljudet av kluckande vågor och att sitta och dingla med benen från en brygga. Trodde jag skulle göra det när jag blev äldre från en alldeles speciell brygga på Vätö, men det förhindrades av några som hellre längtade efter ett fett bankkonto. Så kan det gå när Mammon visar sitt fula ansikte, hå ja ja...

Tänker tyvärr då att vi alla kanske skall stå till svars för våra handlingar, även de som skadat en. Härligt att inse att de man skadar i sina relationer och de som skadat en själv kan man göra upp och be om förlåtelse. Vill de inte ta emot, så är det inte längre ens egen ensak, man kan och bör gå vidare. Låt ingen bygga bo i huvudet, de betalar ju ingen hyra för det. Inom judendomen finns det en dag på året som heter Försoningsdagen, en sådan borde införas i vår land och bli en allmän helgdag. Vad tycker du?

Nåden är gränslös. Gud älskar just dig. Oavsett vad du gjort eller vill göra. Om detta handlade dagens Sommar i P1 med prästen Olle Carlsson. Programmet började med bikt om hans egna tillkortakommanden. Tala om allmän bikt med flera miljoner lyssnare. I Bibeln står det - i svagheten finns styrkan. Som nykter alkoholist vet han att vägen till frihet är att försöka vara ärlig - i allt. Inte konstigt att Allhelgonakyrkan är fullsatt sedan 10 år. Nu träder han tillbaks som ledare för denna unika kyrka som Gud valt att växa i antal besökare. Han har haft många motståndare i Svenska Kyrkan berättade han om. För mig märkligt. Å andra sidan beskvis den onda makten i Bibeln bl.a. i form av Anklagaren. Man själv måste se upp när man själv Anklagar någon. Ingen är perfekt, framförallt inte jag.

För mig är Gud kärlek. I dag släpper jag taget och låter Livet styra mig framåt. Ske Din vilja, inte min. Amen.

Idag en färd utan mål...

Bilen färdades på den raka nakna E4:an mot Gävle.

Målet var okänt, även för mig som chaufför, när vi bestämde oss för ett äventyr. Utan mål, men med mening. Diskussionen var det centrala, mötet - ansikte mot ansikte, utan krav. Även målet för det verbala umgänget var öppet. Fanns varken syfte eller mål. Vi lät dagen och livet fylla oss.


Är det inte märkligt att vi människor så sällan släpper taget, att bara vara.

Vi kan läsa böcker om detta eller om att leva "slow". Dock innebär invanda vanor och inre krav för de flesta av oss i varierad mängd att vara nyttiga, även med vår lediga tid. Läsa en för samtiden intressant bok, se en populär film, se EM-fotboll, besöka ett visst utfluýktsmål. Just nu har en hel del valt att bli pilgrimer och färdas mot mål som Santiago de Compostela. Alla sinnen skall fyllas. Eller så går målet mot shoppingtemplet i närheten.


När får man vara människa.

Skita i alla måsten, strunta i vad andra tycker och låta bilen eller stegen ta en mot okänt mål. Möta okända människor på främmande platser. Styr inte diskussionen. Släpp taget - lyssna in - bara är - i nuet - med alla sinnen, men med nollställd hjärna.

Lukta, andas in luften in ända ner till magen, se dig om. Möt livet! Var vi hamnade? Var det viktigt att veta. Tror inte det. I alla fall inte för oss.




Ske Din vilja, inte min.

Allt lugnt?...

Midsommardag och tidningarna säger idag:

Misshandel och fylla på Öland
Skottlossning i Göteborg
Oönskad nakenhet i Gullspång
Två båtolyckor i Blekinge

Aftonbladets löpsedel idag; 8 tips för bakfyllan.

Har själv ett tips på lösning för att inte råka ut ovan och som jag själv använde mig av igår. Tipset stod inte på löpsedlarna märkligt och förvånande nog. Är inte det märkligt att nedan råd inte gavs.

DAGENS FRISKA TIPS borde väl vara: Drick inte alkohol.

Hur svårt kan det vara. Och så säger man att dagens människor är intelligenta.



Har jag fel?


Midsommarafton, glädje och elände...

Förväntningarnas dag och afton.

Sommar, midsommarstång, dans kring denna och roliga lekar, god mat och dryck, skratt och gemenskap.
Å andra sidan är det för en del ensamhet, ångest och utanförskap. Ledsen att behöva påpeka detta en dag som denna, Sveriges indirekta nationaldag.

Myndigheterna varnar för att färdas på vägarna denna helg på grund av fyllkörningar (eller folk som kör bakfulla).

Mitt absoluta tips är att ta bilnycklarna från den som druckit för mycket, även om de protesterar.

Bråk pga. fylla kommer att äga rum idag, makar kommer att gräla, barn kommer att må dåligt. Det som skulle bli så fint blev trasigt.

Överdrivet. Nej, tyvärr inte, detta är vanligare än du tror. Jag vet vad jag talar om. Har varit med om ovan sedan barnsben och även som vuxen.

Ikväll och idag får jag vara med i direktsändning. Möjligtvis uppiggad av Coca-Cola, Men jag behöver inte ha ont i huvudet imorgon, behöver inte vakna och försöka komma ihåg vad som sades kvällen innan och behöver inte släta över diskussioner jag glömt numera.

En dag i glädje. Det är det jag ser fram mot idag när vi firar med vännerna som vi är inbjudna till. Vi har planerat lekar och tipspromenad, både för barn och äldre sådana, såna som kallas för vuxna.

Kom ihåg att du inte är ensam, vet jag idag.

Gud är med dig i både med- och motgång och vet hur precis du har det. Även runt midsommarstången, som är utformat som ett kors och som vi naturligt samlas kring en dag som denna, med gemenskap och glädje i fokus.

Skåla i glädje och i gemenskapens tecken.

Denna dag ett liv...

Melkers underbart träffsäkra replik i "Saltkråkan".

En ny dag med nya möjligheter.

Gör Dig inte till ett offer, åtminstone inte mer än 5 minuter per dag. Skriv därfeter ner allt det som är bra i ditt liv på en tacksamhetslista.

Ibland blir den lång, en del gånger mycket kort. Genom detta handhavande av ens inställning lär man sig se positivt.

Ju längre man håller på att skriva och formulera bra tankar så kommer man att märka att bara en ska är viktig, att man lever.

Denna dag ett liv..


Imorgon är midsommar. Ta vara på den. Är du själv, njut i din ensamhet, bli inte ett offer. Är du inte det, njut också. Kom ihåg att du duger som du är, du behöver inte prestera något, varken själv eller i andras sällskap. Bara öppna din inre port för nya signaler.

Kom ihåg att Gud älskar just dig. Det är därför just du finns.

Grattis!

Tack Ingela Agardh!

Vila i Guds hand Ingela Agardh!

Hörde nyss att Ingela har flyttat hem till Gud.


I vintras intervjuades jag och hon från scen samtidigt i Betlehemskyrkan i Stockholm.

Hon var trött och berättade att hon var full med cancer. Jag bad om ett råd om en nära anhörig som inväntade ett besked om cancer. "Be vedebörande ringa mig", sade hon medmänskligt till mig.

Minns att hon drog hela trosbekännelsen när hon fick en fråga om sin tro. Ett svar som inte är så brukligt.

Som resande predikant har hon missionerat de senaste åren och hennes nya bok, Den största nyheten, torgfördes i intervjun i TV ikväll.

Hon har spelat en roll för kristendomen, att som nyfiken journalist med en nyfunnen tro, berätta att tron är central och viktig samt relevant även för dagens människa. I denna nya roll blev hon trovärdig med sitt vittnesbörd.

Hon hade levt klart,sade hon. Hon kunde gå vidare, hon var trygg med sin tro för det.

Många jag känner har gått vidare de senaste åren bl.a; Tommy, Bengan, Dagge, Lasse, Per-Inge, Nalle och nu Ingela.
Alla är personer som gjort ett avtryck i min själ.

Vila i Guds hand och må Ni få all Frid.

Stieg Larsson totalfängslade mig...

Deckare eller fiction tilltalar mig inte.

Trodde jag.
 
"Män som hatar kvinnor" tog mig in i sin handling direkt och släppte inte taget på 1,5 dygn. Nästan 500 sidor med Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander i en skrämmande berättelse som skildrar en dysfunktionell släkt.


Del två har jag nu framför mig, skall bara äta en smörgås sedan slukar jag även denna bok. Natten blir lång...

Brukar inte intresserar mig för denna genre, men detta är något utöver det vanliga.

Vill inte tillbaks till vanliga livet som stör mig med dagliga ting. Hur skall det gå?

Är inte sjukskriven längre, men axlen krånglar fortfarande.

Skulle åkt på min vän Tommy Hasselgrens begravning, men av olika skäl kunde jag inte detta tyvärr. Men du är ständigt i mina tankar Kompis.

Tog en tur till Ulva Kvarn på min Harley på kvällskanten och såg många fina gamla bilar. Designen var viktigare förr. Skönhet är viktigt i alla lägen. Vem skapade skönhet från början?

Läste en undersökning idag att homosexualitet är medfött. Som om det är en nyhet.

Skönt att koppla av. Och det gör jag genom att läsa...

Kom ihåg att min läsarkarriär började på allvar med ARN-böckerna, det var många tusen böcker sedan. Synd att jag började att läsa så sent i livet, men hade då nog inte sinnesro.

Tack Gud att du gett 12-stegs rörelsen verktyg för att hjälpa människan att få frid, med sig sig själv och andra.

Förr hade jag kört långt på min hoj ikväll, det behöver jag inte längre. Det kallas för geografisk flyktbenägenhet, som kan innebära ständiga flyttar, resor, besatthet, att träna, jobba etc.

Stieg Larssons hjärta slog ett helt liv. Tack för det. Alla har vi en uppgift.



Minns Esbjörn Svensson...

Känns så onödigt.

Esbjörn Svensson är död. En jazzgigant.
Liksom Jan Johansson förolyckades han också alltför tidigt.

Träffade i all hast honom ett par gånger, dels med hans band E.S.T. samt när han kompade Victoria Tolstoy.
CD-skivorna har snurrat och hans moderna jazzsound har stimulerat mig åtskilliga gånger.

Mina tankar går till de anhöriga idag.



Var på gudstjänst idag i Gamla Uppsala kyrka, en enkel mässa, man delade tankar om dagens bibeltext sittande kring altaret. Temat var "att inte döma." Spännade och framförallt givande att alla blir sedda och får komma till tals, dvs. om de vill.

Så var det nattvard.
Kantorn kom fram till mig strax innan gudstjänsten startade och viskade, eftersom hon kände igen mig, och sade att "du vet väl att det är vin i nattvarden?".

När så alla bjöds in till att dela bägge elementen smög jag mig ut. Ville inte störa, men ville heller inte känna av utanförskapet genom att inte få del av både kalk och bröd.

Orkar inte slåss varje gång, orkar inte känna mig utanför. Nu är det snart dags att andra får delta i kampen för att möjliggöra att vi nyktra alkisar får vara med fullt ut, inte bara med ord. Utan med handling.

Ecce homo - se människan.

Vila, skola, svaghet och möjligheter...

Söndag. Sabbat. Vilodag.

Puh...

Var på 50-års fest i Sundbyskolan i Spånga, Stockholm igår kväll. Tänk platsen spelar mindre roll, med levande ljus kan vilken lokal som helst göras mysig, vet jag sedan ett liv på sunkiga nattklubbar. Ingen vill se dem i dagsljus, jag lovar.

Trevliga samtal fördes om allt mellan himmel och jord. Öppnar man upp kommer så mycket som folk undrar och tänker på, vilket märktes. Från glädje till döden.

Det var någon som inte gillade präster där. Men hur skall du då möta Mikael sade en god vän? Ja, men han är inte som vanliga präster? Man kan undra om vedebörande har träffat alla präster...

Givetvis bär vi alla på bilder och förväntningar, bl.a. om hur präster är. Även jag. Men man måste våga tala om dessa bilder. Läste i dagens UNT att kyrkan skall och måste börja tala om sina
interna problem, vilket är svårt, föredömligt, men vi får inte glömma att vi har Någon, dvs. Jesus, som bär oss genom allt och som vet hur vi har det i alla livets lägen.

Även om man jobbar inom kyrkan så blir det problem, vi är ju människor med brustenhet och tillkortakommanden, men vi måste våga möta varandras olikheter ansikte mot ansikte. Och det kan vara svårt, men vi måste våga lite på att Någon är med oss.


Ett samtal som jag hamnade i igår handlade om drycksvanor och när jag då talade om Sanningen om mig, vilket inte är särskilt svårt, att jag är nykter beroendepersonlighet eller alkis om du hellre vill kalla mig det, jag har inte svårt för någon av beteckningarna, så öppnar detta alltid upp den Andres svaghet.

Många dricker för mycket, få vågar tala om det, flaskan täpper till det inre hålet kortvarigt. Fint vin är fint att dricka, men det kan bli ett problem om glasen blir för många och för ofta.

Hur klarar du att inte dricka och längtar du inte efter det? Nej. Idag lever jag i direktsändning hela tiden. Behöver inte gömma mina eller fly mina olika känslolägen, dessutom har jag sinnesro. Ett inre lugn, ett meningsfullt liv och jag vet att jag är älskad för den jag ÄR, inte för det jag GÖR.

Många tror de måste producera för att duga, att leverera är ordet för dagen.

Vi har möjligheter, att våga leva fullt ut, men för det måste vi släppa kontrollen totalt.

Glöm Kompis, att tro att du lever med kontroll. Livet är en gåva och kan tas från dig på ett ögonblick. Det gavs också som en gåva, liksom nåden att du är förlåten (tack och lov) om du vänder dig till Jesus och det endast du behöver göra är att tro på honom (och det är ju ingen stor uppoffring, men svårt för många i ett sekulariserat samhälle). Många bär på skam, skuld som begränsar deras relationer och möjligheter, men genom förlåtelsen kan man gå vidare.

Tack Jesus för att du fått mig att växa som människa.

Idag skäms jag inte för vem jag är och för vad jag gjort. Du tror på mig, jag tror på Dig. Jag är älskad för att jag är just jag, med fel, brister, svagheter och ibland förgörande styrkor. Och framför allt har jag har mycket kärlek inom mig, som vill ut. Precis som hos dig.

Kom ihåg, du är verkligen värdefull.


Föreläser om den kristna tron...

Underbart vacker plats...

Svalkans Café vid Ulriksdal, Stockholm är värt ett besök i sommar. Precis vid vattnet, med sagolik utsikt och förföriskt café.

Skall föreläsa där den sista öppetdagen i sommar, den 24:e augusti kl. 1800. Temat är: Borde kristendomen dammas av?
Läs mer här...

Ett nytt batteri för alla...

Stendött.


Så kan det gå när man inte laddar sitt batteri.

Harleyn startar inte och ett nytt batteri är dyrt för en studerande.

Trots påfyllning och bra skötsel var dess tid ute. Ungefär som med människans liv till slut.

Man måste vårda sig för att få energi. Har ju varit sjukskriven pga axeloperationen i vår. Har börjat träna, äntligen, och det är underbart. Man får mer energi.


Imorse såg jag att min vän Anders Sjöberg, EFS chef, sagt upp sig. Han vill tydligen få sitt batteri påfyllt med något han brinner för, står det i
Dagen tidningen. Lycka till i framtiden. Må din gnista brinna Anders, inte slockna, utan gå dit där din eld kan börja brinna, vilket är ett bra råd för oss alla.

Så det är dags att hänga upp hängmattan, så man kan ladda sitt eget batteri.

Drar nog där i mig några visdomsord när jag lägger mig i den, av Tomas a Kempis, Om Kristi efterföljelse, som han skrev i slutet av 1300-talet.

Visheten blir aldrig omodern, bara nya forskningsrön. Vad skall vi med all teknik till, när vi glömmer bort att vårda våra egna och andras batteri. Då blir det till  kortslutning.

Fyll på med Guds kraft, den är evig, och det är ju inte fel. Eller hur...

Olika möten idag.

Under ytan i djupet av oss själva...finns sanningen.
Ungerfär så låter Uno Svenningsons låt om jag kommer ihåg rätt.

När man försöker vara fullständigt ärlig, det är då man blir fri. Bördorna upphör och man kan gå rakryggad, med höjd blick och möta sin Nästa ansikte mot ansikte. Så oftantligt enkelt, men så groteskt svårt att våga, märkligt nog.

Har man tappat tilliten, inte upplevt sig vara älskad, är det svårt att lita på andra. För att vara ärlig krävs kärlek. För den som inte fått kärlek kan möjligheten vara att man gör allt för att bli älskad. Det kan t.o.m. gå så långt att man köper att andra behandlar en illa, bara man bli sedd.

Diktaren Bo Setterlind skrev exakt.

"Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren spela
på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta.
Och jag visste: Den fiolen var jag!

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på -
men i hans händer dög jag!

Tack för fina kommentarer...

Har fått en del snälla omdömen gällande mitt tal i helgen på den kristna hojträffen utanför Farsta.
Till Er alla - tack. Orden värmer mitt inre.

Alla behöver vi uppmuntran.

För en hel del år sedan arrangerade jag en konsert åt ett företag där jag engagerat Svante Thuresson. Efter giget kom min klient fram och undrade om hon kunde tacka Svante. Visst, sade jag. När hon så gjort sade Svante, att det är sällan någon säger att han gjort en bra konsert efteråt. Alla tar för givet, verkar det som.


Vi måste alla komma ihåg att ge positiv feed-back till varandra. Och konkreta råd när någon gjort något mindre lyckat.

Se människan, Ecce Homo.

Det är när vi bekräftar varandra, som vi kan känna att vi finns till, att vi är älskade, att vi duger. Även när vi gjort fel och får kritik, för då bryr sig någon om en. Allt för många är osedda idag...

Idag skall jag på två spännande möten, ett svårt. Brustenheten är sprungna ur bägge.

Vädret skall bli mindre bra. Men i mitt hjärta är det sol. Tack vare er....

Gör som Gud, bli människa. Visa upp glädje och sorg. Det finns alltför många vandrande fasader.

Prästvigningsfest och sinnesrogudstjänst idag.

Uppsala Domkyrka.

Präst och diakonvigning idag. Min vän David Fredin vigdes, assistent var hans far Staffan, också han präst, liksom hans far.

En ofantligt mäktig gudstjänst, Biskop Ragnar Persenius höll en fin träffande predikan sprungen ur texten om den förlorade sonen, där han lade fram bilder som vi alla kunde känna igen oss i.

Bibelns berättelser är tidslösa.

Efter det följde prästfest i Gottsunda kyrka med många fina tal. Hamnade bredvid en präst som hade brottats med sin kallelse pga sin stamning. Gud använder sig av alla. Vi hade ett härligt samtal om just detta.

Dagen gick och jag ilade därifrån till en tredje kyrka idag till min gemenskap och mina kompisar inom 12-stegs rörelsen som firade sinnesrogudstjänst i Salabackekyrkan, Uppsala.

Härlig delning av hur Gud vände en narkoman och alkoholist för 12 år sedan när han var på sin botten. För människor är mycket omöjligt, men för Gud är allt möjligt har jag märkt.

Är så tacksam för att jag vågade vända mig till Gud för att be om hjälp med min trasighet.

Och han är med mig i varje andetag, och nu är jag medveten om det.

Tack.

Idag talar jag på en kristen hojträff. Kommer du?

Ikväll talar jag på en härlig träff för hojåkare.  Tänker ta upp min resa, vikten av tron för ett meningsfullt liv och vikten av att dela med sig av tron för att förbättra andra människors liv bl.a.

Vädret är underbart, alla förutsättningar finns för en kanon dag och kväll. Ta hojen eller bilen (om du inte har någon hoj) och kom till Ågesta Gård utanför Stockholm.

Läs mer här... Hoppas vi syns!!

Egen bok, sommarlov, Jesus och firmafest...

Sommaren överraskar.

Plötsligt är allt över en, vackert väder, ledigt och t.o.m. badmöjligheter.

Man borde få gå en kurs och förbereda sig, gå på invänjning. Par brukar bråka på semestern, förmodligen för att de har för stora förväntningar och obearbetade konflikter och åsikter. Som sagt, en kurs borde väl passa i vårt land.

När man gifter sig behöver man inte veta ett dugg, därav många skilsmässor, tror jag. Kyrkan borde ge kurser (vet att det finns, men de är få).

Avslutning för många skolor idag. Även jag skall gå på en, sitta i gröngräset och höra vackra tal och känna förväntningarna hos barnen. Härligt. Somrarna var längre förr. Känns det som.

Var och fikade vid Forsmarks värdshus igår, där var det någon form av firmafest. Kom med min skinnväst med ryggmärke, Jesus disciple. De samlade drack öl, lyssnade på trubadur som spelade 60-tals hits. Tänk förr kunde det varit omvända roller. Bättre att dricka livets vatten från Skaparen, än att dricka det skapta som ger baksmälla.

Märkligt att en biker-bibel kan förvandla. Skall tala om detta på fredag på en kristen bikerträff på Ågesta gård under temat: Vad en biker-bibel och Gud kan göra.
Läs mer här!


På lördag är det hojträff i Norrtälje, som jag givetvis skall besöka. Det brukar bli många tusen hojar på denna underbara träff. Härligt mingel.

Och på söndag är det prästvigning i Uppsala Domkyrka av min vän David Fredin. En skarp bra kille som säkerligen blir en bra präst. Känns ärofyllt att bli inbjuden.

Idag är det många som tar studenten. En härlig tid, livet med många möjligheter ligger framför många ungdomars fötter. En del av dem kommer få svårt att resa sig ikväll och i framtiden. Skål, säger många idag och även i framtiden.

Baksmällan kommer inte gå över för en hel del vet jag. En del börjar sin karriär som alkoholister pga. studentfyllan som startar upp allt. Det finns många möjliggörare till dessa fyllor. Hoppas du inte hjälper till.

Har som avsikt att släppa mitt examensarbete i bokform. Har fått hjälp av A-K, som gjort en enormt fin insats och hjälpt mig med orden. Tack, minst sagt! Hoppas arbetet kommer att stimulera fler till att läsa om det befriande budskapet som hjälper de brustna och utsatta.

Nu är det dags att gå ut och in i sommaren.

Leve livet, leve sommaren, leve Jesus.

Tidigare inlägg Nyare inlägg