Mikael Bedrups Goda Tankar!

Har nedan hittat bra förklaringar i boken "Så räddar Gud världen" av Hans Johansson, en kommentar och förklaring om Romarbrevet skrivet av aposteln Paulus i Nya testamentet.

Varför talar Paulus om dopet och vad innebär det?  Rom 6:1-11

Övergången från Adam till Kristus sker genom att man dör och uppstår med Kristus, vilket äger rum i dopet. När Kristus dör i lydnad förlorar olydnadens död sin udd.

      Ingen som dött med Kristus kan vara kvar i synden. Kristna och synden är lika långt ifrån varandra som liv och död. Flytten har ägt rum i dopet in i Kristus Jesus. Genom dopet har de flyttat och är inte längre mantalsskrivna i Adam utan i Kristus. Det är sant om honom är också sant om dem som är i honom. Döpta in i hans död har de förts ut ur slaveriet under syndens välde. Han syftar förmodligen på symboliken med nedsänkning.

      Dopet är ett medel ? genom dopet ? för de troendes död och begravning med Kristus. Dopet gestaltar inte människans egen död och begravning utan hennes förening med Kristus i hans död och begravning. Det som sker i dopet handlar alltså om Jesu död, begravning och uppståndelse.

       Eftersom vi längre inte är i Adam där synden härskar förväntas vi sluta upp med att lyda synden. Uppmaningen du skall inte längre leva som en syndens slav vore meningslös om det inte vore så att du inte längre är syndens slav.

      Paulus säger inte att vi likt Kristus erfar en död, begravning eller uppståndelse utan hävdar att vi dog med Kristus, vv 5, 6, 8, vi begravdes med Kristus, vi skall uppstå med Kristus, v 4.

Synd och död är utbytt mot lydnad och liv.

Det handlar alltså om att leva det liv som blivit möjligt i och med Kristus, hans uppståndelse och Andens gåva. Den andliga kraften i Kristi uppståndelseliv når dem genom Andens gåva och gör ett nytt liv möjligt. Döpt in i Kristus hör man inte längre till dödens värld, och man väntar inte in den kroppsliga uppståndelsen innan man börjar leva i ett nytt liv.

            Kristus har dött en gång för alla och uppväckts. Genom dopet är ni i Kristus, därför har också ni dött en gång för alla och uppväckts. Paulus vet att synden har en stark dragning också på beprövade troende och att döden väntar alla så länge Herrens ankomst dröjer. Som döpta är läsarna förda ut från syndens maktområde in under Kristi herravälde. De döpta lever i Kristus, därför finns ingen anledning att låta synden fortsätta att syra deras liv. Och nu är det deras ansvar att se till att det är så. Synden existerar inte längre som en tvingande makt över dem som är i Kristus, men den är likafullt närvarande i deras tillstånd som möjlighet. Nu efter dopet, regerar nåden och synden är endast en möjlighet.

     Vad som är möjligt är att ställa sina lemmar till syndens förfogande. Lemmar ger uttryck för människan i hennes handlingar. Märk väl att kroppen i sig inte står till syndens förfogande.

Dopet är en invigning till tjänst och kamp. Det gamla livssättets impulser, reaktioner, vanor, beteendemönster hotar och bromsar praktiserandet av det nya livet. Först vid uppståndelsen, då de troendes existens förvandlas i grunden, kapas kontakten med det gamla adamistiska kraftfältet.

Trons lydnad stammar från ett val som engagerar hela personen, inifrån och ut. I dopet överlämnar de sig till Kristus, hans död och uppståndelse och erkänner honom som Herre. I dopet har de förts in i en situation där den uppståndne Herren kan sätta mönstret från sin egen lydnad på deras liv. De får inte bara en uppsättning etiska riktlinjer som de skall försöka efterleva, utan en ny etisk kraft. Herrens lydnad väller fram inifrån genom Andens närvaro, 7:6. Samtidigt har det rättfärdiga livet vissa regler som grundats i den traderande kyrkliga undervisningen, dvs. den lära som ni blivit införda i.

Uppmaningen är att bruka initiativförmågan och energin för ett annat syfte, vilket ordagrant leder ?till helgelse?. Att bli gudsorienterad i det man gör, i kontrast till att vara laglös.

Det nya slaveriet däremot, leder till helighetens frukt, till den kommande tidsålderns liv, det som kallas evigt liv. Synden leder till döden. Skam kommer av att man sett sitt liv som det är i Guds ögon. Det gäller nu att inte låda syndens begär styra den dödliga kroppen. Genom dopet som har hänt har hänt en gång för alla.

    Rättfärdiggörelse är av nåd allena, genom tro allena. Men nåden är transformerande. Gud tar emot oss som vi är, men lämnar oss inte som vi är.

Sann frihet finns i inte i ett slumpmässigt liv utan riktning, utan i ett liv som återspeglar Jesu Kristi lydnad för Faderns vilja.

Om Jesus och hans död och uppståndelse bara är ett fint ideal är vi illa ute. Vem tror sig på allvar kunna leva upp till det idealet i vår egen kraft?

Men om Kristushändelsen integrerats med vårt liv genom dopet ? bönen och tron som hör samman med det, och framförallt genom Andens gåva ? så kan vi göra nådens seger till vår, ställa våra lemmar och hela vårt jag till förfogande för Guds avsikter.