Jenny, Gud och tystnaden...
Skolan har en pressrelease om programmet.
Det verkar framgå enligt Jenny att det är svårt att gå där om man är bi- eller homosexuell. Hon möttes mest av tystnad.
Jag är beroendepersolighet, nykter alkoholist. Få av eleverna är intresserade av min problematik, så som jag är skapt. Möts mest av tystnad.
Det är nog lättare att undvika dessa frågor, slippa ta ställning om man är heterosexuell och inte beroendepersonlighet, men om man är det, så gäller dessa frågor ens hela liv, att man duger som Gud skapat en. Om man själv inte är något av bägge är det nog lättare att ge råd.
Vad tror du?
Men lärarna har i mitt fall mött mig och de som är skapta som mig, genom att i skolans mässor erbjuda alkoholfritt nattvard, totalt alkoholfri, dvs. druvjuice. Bra och modigt av dem!!!
För mig är Gud kärlek. Jesus möter de utsatta, sådana som mig och Jenny, inte med tystnad. Då Gud (kan inte tala om Gud som man eller kvinna, då Gud är större än vårt genustänkande) talar till oss. I mitt fall att Gud vill att jag skall tala om det befriande budskapet för alla, ett glädjefullt budskap, om att all kärlek är viktigt.
SVT skriver:
"Jenny läser sista terminen för att bli präst. Hon är gift med Linda. Ingen i Jennys klass är för välsignelsen av homosexuella. Några i klassen menar att homosexualitet är en slags defekt från den ursprungliga skapelsen.
Dokumentären Jenny, Gud och tystnaden utspelar sig i en omgivning där det är långt ifrån självklart att bli accepterad för den du är.
Sändningstider: Jenny, Gud och tystnaden
SVT2 Söndag 31 aug 2008 kl 20.00
SVT2 Torsdag 4 sep 2008 kl 16.20
SVT2 Lördag 6 sep 2008 kl 13.45
SVT24 Lördag 6 sep 2008 kl 21.00"
Källa: Se info som ovan är saxat från SVT här...
Chockhöjning av kvinnliga alkoholister på bara några år... Är du egentligen intresserad?
ÄR DU EGENTLIGEN INTRESSERAD AV DIN NÄSTA?
Ser du vad du ser...
Skrämmande. Förstår du? Kan du sätta in dig i lidandet som förekommer hos riskbrukarna och deras omgivning, framförallt hos barnen med en full livsfarlig oberäknelig förälder? Kan du det? Blunda och tänk efter.
Nedan är saxat från DNs debattartikel idag lördag 2008-08-30.
"Ny rapport från Folkhälsoinstitutet:
På fyra år har antalet kvinnliga alkoholister i Sverige ökat med 50 procent från 65 000 till 100 000. Åren 2003-2007 ökade alkoholismen kraftigt i Sverige. Bland kvinnor handlar det om en cirka 50-procentig ökning och bland män om cirka 25 procent. Det visar en omfattande studie från Folkhälsoinstitutet.
Alkoholskadorna fortsätter att öka i Sverige, trots att den totala konsumtionen nu legat still i några år. Ökningar ses av bland annat alkoholförgiftningar, alkoholrelaterat våld och alkoholorsakade trafikolyckor.
Även om många svenskar har dragit ner sin konsumtion de senaste åren så gäller inte detta alla. För personer som redan har en hög alkoholkonsumtion eller som är på väg in i ett alkoholberoende har den ökade tillgängligheten inneburit ökade problem.
Särskilt bland ungdomar förefaller utvecklingen gå mot en polarisering där en majoritet nu dricker mindre, medan en riskutsatt minoritet till följd av ökad tillgänglighet dricker mer, med en ökning av bland annat alkoholförgiftningar bland tonåringar som följd. De förebyggande insatser som genomförts skapar ökad krismedvetenhet bland flertalet. Dock når man inte de sårbara grupper som är särskilt riskutsatta; här tar den ökade tillgängligheten överhanden."
Läs artikeln här i sin helhet...
Hur kan du hjälpa till?
Vad saknar du för stöd för att hjälpa? Är du egentligen intresserad? Vad behövs?
Kommentera gärna.
Skall man våga "lämna ut sig" för att hjälpa andra?
Under ett par timmar idag blev jag utfrågad av Lotta Frithiof på Upsala Nya tidning, UNT.
Anledningen är den skrämmande rapporten om de 400.000 "glömda barnen" i Sverige där en eller bägge föräldern miss- eller riskbrukar alkohol. Till detta kommer alla de som har föräldrar som använder sitt arbete för att inte "våga vara hemma", Många barn växer upp i otrygghet. Många mår dåligt, blir mobbade, mobbare, blir tjocka, skär sig eller blir "duktiga". Mycket syns inte utåt. Förrän det nästan är för sent i många fall.
Är det rätt att visa upp sin svaghet?
Tänkte givetvis mer än en gång innan jag tackade ja. Frågade mina närmast anhöriga och fick till svar enhälligt: "kan det hjälpa någon annan genom att de kan känna igen sig, så kör...".
Som kommande präst har jag fått rådet - personligt men inte privat. Om man menar att man inte skall lämna ut andra, så håller jag med.
Men hur var det med Jesus? Där på korset lämnade han ut sig till det yttersta för de andra.
När det slog mig, var valet inte svårt.
Nu på tisdag införs intervjun. Får hoppas att man blir någorlunda korrekt citerad, men det är en risk man får ta. Många journalister har svårt när jag börjar tala om Gud. Som om det skulle kunnas undvikas om jag talar om mitt liv. Det är enbart genom Gud jag rör mig och finns till.
Nåden. Allt är av nåd, även mitt liv och mitt tillfrisknande.
Tänker på 2 Kor 5:17. Eller hur?
Ont och gott....
Har inte hunnit blogga varje dag denna vecka pga. introduktionsveckan på Johannelunds teologiska högskola. Detta inför mitt femte året. Är ju färdig med min teol. kand-examen, men man måste också medverka i separata profilkurser som ges där under hela utbildningen. Tiden har rusat fram så här efteråt, men det gjorde det garanterat inte under gångna terminer och under alla timmar med uppsatsskrivande. Puh....
Denna vecka är temat "att predika över Gamla testamentet". Inte helt lätt, men intressant. Idag var det bl.a. en teologieprofessor från Oxford. Men att sitta många timmar på usla stolar i aulan i Lötenkyrkan är åtminstone för mig förödande, där man även skall skriva ut skrivstöd, är direkt dåligt för min kropp. Har ont.
Har nu fått astma medicin med cortison, som jag förmodligen behöver hela livet. Och dyra är de. Puh... Inga inkomster denna termin. Gör i stort sett ingenting sedan länge pga. obefintlig ekonomi.
Har i stort sett bara hemmet och Uppsala under ett halvt decennium. Men i mitt inre har jag rest.
Och det är både billigare och naturvänligare.
Det onda kan ha något gott med sig.
Mitt tal om "borde kristen tro dammas av" på Svalkan...
Underbar miljö ute på Ulriksdal och Café Svalkan, som drivs av Betlehemskyrkan i Stockholm.
Talade ikväll om ovan tema. Publiken var blandad, där fanns ungdomar, men i huvudskak äldre, många med anknytning till ovan kyrka. När man talar bör man har en bra ljudanläggning, så var inte fallet här heller...
Det jag kom fram till, hoppas jag framgick, är att det finns ett behov idag. Många brustna både bland äldre och yngre. Man måste identifiera dessa för att kunna nå dem. Världen behöver och Jesus kallar oss kristna att nå de svaga såsom han gjorde.
Olof Palme invigningstalade 1968 för Kyrkornas världsråds fjärde generalförsamling i Uppsala Domkyrka och sade:
"Om kyrkorna idag får oss att lyssna på ett annat sätt än tidigare, beror det på att de nu delar en upplevelse av nöd och maktlöshet med oss alla. Det finns en värld av nöd utanför våra dörrar. Den kyrka som uppleveler och denna nöd har, genom att avstå från makt, en möjlighet att tala för oss alla".
Frågan så här 40 år senare är om kyrkan i allas ögon här i Sverige delar den maktlösheten och avstår från makten? Vad tycker du? Vad är Din bild?
Vilka kännetecken finns då på en växande församling och som jag inte direkt talade om ikväll, därför att mitt uppdrag och temat var att visa på att den borde dammas av, att det finns ett behov och att kyrkan inte tillräckligt tydligt klarar att nå väldigt många, även om jag inser att det är svårt, men man måste hela tiden ifrågasätta om man verkligen sysslar med det mest adekvata i sin omgivning.
Man bör kontinuerligt göra en:
1) omvärldsanalys,
2) behovsanalys
3) och en målgruppsanalalys, såsom Jesus gjorde och talade om.
Avsikten med min korta föreläsningar var inte att den här gången visa på vad som direkt behövdes, bara att kristen tro behöver damma av sitt budskap, så att den kan nå alla. och framförallt de allra svagaste. Med kyrkan menar jag oss alla som ingår i den, inte bara de anställda.
En växande församling kännetecknas av:
1) Vägskäl - att man måste göra något nytt.
2) Relevant verksamhet - och så att människor utan kristen bakgrund kan känna igen sig.
3) Varm, öppen och välkomnade atmosfär.
4) Vänskap.
5) Varm andlighet
6) Målmedvetenhet och betoning på missionsuppdraget - med en hög teologisk medvetenhet i allt de gör, med hög tilltro till Bibelns osm Guds ord och Jesuscentrering.
7) Betoning på personlig omvändelse.
8) Öppenhet för förändring och nya intryck
9) En dynamisk och rikt utrustad präst - som bygger relationer, bygger team och utrustar människor till tjänst och leder genom förkunnelse och undervisning.
Har du frågor eller funderingar om ovan eller om mitt föredrag, du kanske var där, positivt och negativt, snälla maila gärna kommentarer. Bara på det sättet kan jag och kyrkan förändras, så ditt bidrag är viktigt, även här.
För övrigt - tack alla ni som var där.
Var rädda om Er och Guds Frid till var och en av er.
Chaplin, Fryshuset och glömda barn...
Kom dit, gratis entré och en alldeles underbar miljö.
Möte igår med Chaplin, ett nätverk för glömda barn, som vill informera om dessa samt som har som mål att förbättra människors liv från dysfunktionella familjer.
Benny Haag, skådespelare samt Anders Carlberg, Fryshuset är några av alla de som ingår. Sistnämnde anser att alkoholen är det som absolut främst ligger bakom och förstör vårt samhälle och våra medborgare (som Cornelis hade talat om människor i vårt land).
Vi alla får roller som påklistras i vår ungdom. Har du tänkt på det? En del blir ex. rebeller, hjälte, tapetblomma...
Att sedan våga byta ut de roller som vi dels själva tagit på oss, dels som vi blivit påtvingade, ex, om man är uppväxt i en familj som inte fungerar och då man själv tagit avstånd från den eller försökt rädda den, så får man indirekt pga. detta en roll. Hur blir man då sitt "original-jag"? Det måste till nya "bilder", mod och "motmänniskor"? Därför behövs ett nätverk över hela landet.
Hur mår Sverige idag? 14-åringar langar knark, 10% av landets niondeklassare har provat narkotika, 73% av ungdomarna mår dåligt för att gå till skolan, alltfler ungdomar skär sig...
Ovanligt? Sorry kompis. Köp nya glasögon eller besök verkligheten för väldigt många.
Chaplins pappa krökade. Blev komiker.
Bill Clintons pappa krökade, därför skrattade han i direktsändning i TV åt Jeltsin när han var aspackad. Barn till alkisar "täcker upp" när något konstigt händer, såsom Bill gjorde.
Dr. Phils farsa krökade. Han togs sig hjälterollen.
"Allt är normalt".. för hur skall ett barn kunna säga att det är fel i dennes familj om denne inte kan jämföra med en "frisk" familj. Därför behövs ett nätverk, dit barn, vuxna barn kan hämta "bilder" så de kan se att de inte är ensamma.
Man kan inte förändra,det man inte erkänner.
Men Chaplin var ju kul... undrar varför......
Undertecknat
en f.d. clown.
Varför döptes gruppen till Chaplin:
Charlie Chaplin föddes den 16 april 1889 i Walworth, London. Han var barn till en alkoholiserad far som han hade väldigt lite kontakt med då föräldrarna separerade redan 1891. Hans far gick bort då Charlie bara var tolv år.
Hans mor Hannah Chaplin led av sjukdomen schizofreni, och togs in på vårdanstalt där hon levde i många år. Under denna tid flyttade Charlie och hans bror Sydney runt i olika hem, skolor och arbetsplatser som erbjöd husrum. De båda bröderna drogs till London Music Halls där deras föräldrar tidigare arbetat som sångare och de visade sig själva vara talanger redan som barn.
Detta gör honom till en förebild för barn som lever i svåra förhållanden som missbruk, sjukdom eller annan destruktiv miljö.
I dagsläget ingår ett femtiotal personer i Chaplin, bland andra: Anders Carlberg, vd Fryshuset, Greger Walve, Hela Människan och Anna Carlstedt, IOGT-NTO, journalister (t ex Katerina Janouch och Britta Berggren, författare
(t ex Börge Hellström), präster (t ex Olle Carlsson), läkare (t ex Ingemar Sköld), filmare (t ex Staffan Hildebrand, Stefan Erdman), artister (t ex Micke "Nord" Andersson), skådespelare (t ex Benny Haag och Morgan Alling).
Syftet är att jobba tillsammans med att sätta frågan på den politiska kartan genom att vi, var och en, verkar på våra egna arenor.
Nästa års Eldsjälsmässa kommer att ha Chaplins arbete som genomgripande tema. Vi har uppvaktat folkhälsominister Maria Larsson, skriver debattartiklar, planerar en bok, TV-program på temat osv.
Oväntade möten är inte det...
Misstror återigen slumpen...
Blev intervjuvad för en kristen tidning idag, Uppsala Domkyrkas egna gratismagasin - Livet, om min nya väg mot ett inre helande.
Vi talade bl.a. om att Kyrkan inte bara bör "talk the talk" utan även "walk the walk", när det gäller nattvarden.
Man vill gärna visa upp dem som tillfrisknat från risk- eller missbruk, men sedan anser jag, att man självklart också bör bjuda in alla till nattvarden fullt ut, så att man känner sig delaktig genom man får ta del av Jesu "kropp och blod", dvs. till natttvardens bägge element, bröd och kalken. Inte enbart det ena elementet, brödet, om man inte kan eller vill ta del av alkoholhaltigt vin i kalken. Ingen vill visa upp sitt utanförskap för en själv och andra med handen på axeln när det serveras vin till de "friska".
Det räcker inte med ord... Walk the walk...
Vandrar efter intervjun genom en park och möter kyrkans högsta chef. Vi går tillsammans och jag berättar återigen om problemet gällande nattvarden för oss som inte kan dricka alkohol. Många tänker nog inte på hur vi har det, att vi finns, att vi varit glömda barn, det syns ju inte utanpå.
Ber och hoppas att vi skall bli inbjudna. Att man går med oss, inte bara talar till och om oss.
Ett märkligt oväntat möte. Igen.
Gud är bra finurlig har jag börjat inse, när jag väl fattade att det är Gud som ligger bakom dessa för mig oväntade möten. Men jag är ju begränsad.
Och jag är inte Gud. Numera.
Det finns en Plan.
Vågar du inse det?..... Dags att byta till Guds glasögon annars.
Idag är det 1. 393 395 minuter sedan....
Idag är det...
•· fem och ett halvt år eller
•· 2.007 dagar eller
•· 83.625 timmar eller
•· 1. 393 375 minuter
- sedan jag förhoppningsvis drack alkohol för sista gången.
Under denna tid har jag bl.a...
•· Bott 6 månader i studentrum i Sigtuna
•· Och då studerat Svenska Kyrkans grundkurs på Sigtuna Folkhögskola
•· Jag har under 4 år studerat på Johannelunds teologiska högskola
•· Och under 3 år studerat på Uppsala Universitet
•· Ovan har resulterat i en Degree of Master of Theology (teologie kandidatexamen)
•· För Uppsala Domkyrka gått på en katakumé kurs
•· Gått på en Alpha kurs och sedan varit ledare
•· Sökt, genomgått samt blivit antagen prästkandidat
•· Opererat min axel 2 gånger
•· Förmodligen ätit minst över 6.000 gånger
•· Börjat att föreläsa om bl.a. dysfunktionalitet hos familjer, om glömda barn samt om min life-story
•· Både varit glad, ledsen, uppgiven och förhoppningsfull
•· Litat och litar på att Gud har en plan för mig
Och så har jag givetvis läst enormt många olika sorters böcker...
Kanske har jag blivit lite visare. Och jag inser att jag kan väldigt lite om lite grann. Jag är tacksam för att jag lever och har det bra, även om livet varit svårt tidvis.
Tack alla Ni som hjälpt mig genom dessa år.
Framförallt går mitt hjärtats tack till Christine och Michelle samt alla våra underbara djur.
Svårt att andas och aldrig fucka upp...
Nysvenska.
Språket förändras kontinuerligt. Så har det alltid varit.
Andra deckarförfattaren avverkad i mitt liv, nu den andra boken "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus. Den är direkt, rakt på. Språket gör ett avtryck, förmedlar stämning och visar på att Sverige är kulturellt och socialt uppdelat. Oroande, men är inte förvånande. Det finns olika "världar" i vårt land.
Aldrig kopplat...
Så fort det blivit kallt har jag under flera år hostat. Och när jag varit förkyld, som jag lätt blivit när jag tränat, har jag fått en efterhängsen hosta.
Blev kallad till sjukhuset igår.
Har tydligen bara 70% lugnkapacitet. Således astma.
Inväntar läkarnas dom i slutet av veckan.
Träffa mig nu på söndag i Stockholm!!!!
Kl. 1800 på Svalkans Café ute på Ulriksdal skall jag tala.
Kom dit, gratis entré och en alldeles underbar miljö.
Mitt tema är: "Borde den kristna tron dammas av".
Har många delar som bör intressera många, med allt från hur man marknadsför, predikar, hur man som kristen bör föra budskapet vidare, vad som utlovas i Bibeln just för dig etc.
Har avsett att man skall kunna ifrågsätta.
Min tidigare erfarenhet av ett helt liv som eventproducent där man presenterar budskap ligger i botten bakom mina erfarenheter och kunskap.
Hitta dit. Läs mer här....
Övergångssignalen visar vägen mot Jesus och himlen. Sant!!!
Mälaren runt med Bedrup...
Från Run 4 Fun MC, träffade jag Gunilla och Patrik, som hade sin bröllopsdag. Grattis.
Vid Turinge kyrka stoppade många, men det kändes inte välkommet att klättra upp på "berget" till kyrkan, den kändes "långt borta", trots trevliga damer vid dess dörr (innerdörren var stängd).
Varför inte bjuda på en "Biker-Bibel" och kaffe - gör kyrkan tillgänglig när det kommer förbi många tusen potentiella "kunder" till Jesus...
Tuffa hojar som däremot visade upp kreativiet. Ovan visar även att det finns många underbara hojåkare, som har olika bakgrunder och som söker gemenskap, där den erbjuds.
Damerna som stod vid kyrkan anade att det vart mycket bråk vid festen ovan hos Strul MCC på kvällen, men det förekommer nästan aldrig bråk, trots trångt mellan tälten och en hel del pilsner. Detta bekräftar teorin att man måste möta människor, vara där de är, för att få korrekt data, så man slipper felaktiga "bilder" som omöjliggör möten ansikte mot ansikte.
Har däremot aldrig förstått vara "döskallar" och hojåkning hör ihop. Vill man inte leva eller vill man vara farlig när man som ovan, dekorerar sin hoj med dessa döda ansikten. På något sätt vill människan visa att den finns, är den inte älskad, kam man bli fruktad, eller?
Själv åker jag med loggan JESUS DISCIPLE på min väst på dess rygg. Fick följande trevliga mail via min egen hemsida när jag kom hem:
"Hej Mikael! Ville bara passa på och skicka en hälsning till dig. Det var jag och min fru som morsade på dig i Eskilstuna när vi såg ditt ryggmärke med "Jesus". Mycket bra vittnesbörd dessutom! Vi är med i Pingskyrkan i Eskilstuna. Hoppas hela resan gick bra för dig, vi vek av när vi kom till Gröndal vid motorstadion då vi bor i närheten.
Gud välsigne dig. MVH/ Thomas och Karoline."
Utan dom, ingen skuld och skammen blir både kvar och kan inte tas bort...
Det finns alldeles för många möjliggörare till dumheter!
Vad skall man med det kristna budskapet till om man inte både kommunicerar dom och evangelium. Bägge behövs för att människan skall vika av från en felaktig väg, ett felaktigt beteende, men uppenbart är att vi alla behövs nås av båda elementen. Brukar säga att vi behöver fler "motmänniskor" i våra liv, som vågar säga sanningen till oss och som vi vågar lyssna till.
Både i Kyrkans tidning igår och Dagen idag (se nedan) ryter Ann Heberlein till! Vad tycker du?
"Svenska kyrkan borde framför allt predika Guds Ord. Inte undvika det som är obehagligt, som att alla människor syndar och gör fel ibland.
Det menar Ann Heberlein, teologie doktor i etik, som starkt överväger att lämna Svenska kyrkan.
Kyrkan är diffus, otydlig och ängslig, anser hon.-Svenska kyrkan är alldeles för mån om att stryka samhällets trender medhårs och tar inte sitt uppdrag att vara kristen på tillräckligt stort allvar, säger hon till Dagen.När hon själv besöker gudstjänster, vilket hon gör många gånger, får hon ofta en allmän-etisk betraktelse som går ut på att vi människor ska kramas och vara snälla mot varandra.-Människor som kommer till kyrkan vill ha något att bita i, något att reflektera över, vi vill bli utmanade, säger hon med viss irritation i rösten". Läs mer från Dagen här...)
Tid, tålamod, tolerans och tacksamhet...
Träffade honom för över fem år sedan. Annorlunda, briljant och skärpt, trots allt.
Jag tror han var en av de skarpare när allt fungerade, men pga för mycket uppdrag (på hög nivå) så fick han ordinationen att äta olika tabletter av företagets läkare. Allt för att producera mer åt makten.
Resultat: pillertrillare.
Detta i kombination med arbetsmissbruk och hög intelligens är ingen bra kombination.
För ett par år sedan ägde han i stort sett bara det han hade på sig. Innan - största huset, flådigaste jobbet och de svåraste uppdragen i landet.
Fallet går snabbt...
Han fick upprättelse av makten innan han dog för några år sedan.
Mig lärde han en hel del, även om han blev förändrad pga. sjukdomen, som han tillfriskande ifrån en hel del.
Han var en snitsare.
Ingen bar upp en elegant kostym som Bengan.
Han slog på sitt knä och sade: "tid, tålamod, tolerans och tacksamhet". Deviser om tillfrisknandet. Ser honom framför mig. Dessa rader är till minne av en kämpe, som spred glädje, men också oro. Man blev berörd i hans närhet.
Har gjort en ny hemsida för mitt företag, en enklare, tänkte därför på Bengan, eftersom det tar tid att fixa och ibland vill man nästan ge upp, men så kom hans ord till mig. Från himlen.
Vem har sagt att man inte finns när man är död...
Se: www.nojeshuset.se
En märklig värld...
Är allt en illussion?
Såg på Kunskapskanalen igår och en fantastisk intervju med Joseph Campbell, ansedd forskare av myter, som bl.a. talade om vikten av myten och hur de kan förstås.
Att tala om det transcedenta, om Gud, faller på sin orimlighet, därav förklarar myterna det bäst. Imponerades av hans kunskap. Funderar på att låna någon av hans böcker.
Här är några (källa: www.adlibris.se )
Hur lever människan egentligen?
Å ena sidan, en värld - en dröm - dvs. OS, man tävlar och det är en världs fest.
Å andra sidan, krig mellan Ryssland och Georgien, man tävlar om makt, detta är inte en fest.
Läste att svenska kisttillverkare är tvungna numera att ha kistor i lager som är stora så det kan ta mot de som vägt 200-300 kg. Folk gömmer sig bakom fett alltmer, alltfler blir feta även fast de vet att detta inte är bra.
Så säger man att vetenskapen ger människan mer kunskap. Ändå är det uppenbart att människan inte ändå förstår åtminstone inte med hjärtats intelligens. Vetenskapen kan tydligen inte ensamt fylla människans behov.
Myterna behövs. Och alltfler är andligt sökande.
Förstår det.
Märkliga saker, minst sagt...
Den senaste tiden har jag varit med om saker som är minst sagt svårförklarade, även av den mest klentrogne.
När man är med om händelser som inte kan förklaras på ett vettigt sätt är det väldigt svårt att förklara annat än på ett onaturligt sätt då det strider mot vetenskapliga lagar.
Som jag ser det är det Gud som återigen talar till mig och det på ett oerhört konkret sätt. Kan inte berätta hur då det kan skada folk i min närhet, men märkligt var det. Sannerligen! Och allt bottnar i att man inte velat säga hur saker och ting förelåg, troligen pga. just skammen.
Efter mitt vittnesbörd i Rapport har jag fått många positiva reaktioner, men några få var det inte. Självklart kommer dessa röster från de som vill dölja sanningen. Och detta av olika skäl, kanske fräsmt pga. skam. Skam är något som människan har, medan skuld får man av det man gör, således är skammen mycket svår att ta bort då den förmörkar en människas liv, framförallt om det inte finns någon dom eller befriande sanning.
"Man skall säga som det var, för då kommer man ihåg vad man har sagt"; sade en nära anhörig en gång. Sant, men så svårt.
Efesierbrevet 5:11-14:
"Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så - avslöja dem - vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus".
Jesus sade: "Sanningen skall göra oss fria".
Tänk vad vi människor krånglar till livet.
MC-träffen med mitt vittnesbörd bl.a...
I tidningen "Stridsropet", Frälsningsarméns nyhetsorgan, är det också (se föregående blogg om min kristna resa) en artikel om mitt vitttnesbörd samt om den fina kristna mc-träffen som i år ordnades av TYFRI MC i Stockholm.Läs mer här...
För Dig som är nyfiken på de föredrag jag håller, besök gärna min egen hemsida, för mer info och ev. bokningar/förfrågningar. Surfa in på den här...
Det började med en biker-Bibel på MC-mässan...
Om min kristna resa skrivs det i nya numret av "Stridsropet", Frälsningsarméns tidning.
Läs mer här...
Varannan svensk är drabbad...
Tänk efter att 50% av dem du möter har ett helvete. Hälften av alla.
Läs hela artikelserien här...
Vad kan och tänker du göra? Egentligen.
Förmodligen ingenting.
Borde kristendomen dammas av...
Varför temat?
Många församlingar tappar medlemmar och få tillväxer. Har därför funderat en del kring detta. Är det fel på kristendomen, formen eller innehållet? Finns det ett sökande efter mål och mening i livet och efter ett andligt behov som bör tillfredställas och som många församlingar inte förmår att intressera sin omgivning med sin verksamhet och budskap. Har en hel del tankar om detta efter att ha arbetat som proffs på event och möten sedan 1976.
Redan för 4 år sedan höll jag ett föredrag för Domkyrkoförsamlingen i Uppsala om detta. Möttes av en hel del kristiska röster, en del upprörda åsikter, men en MYCKET spännande diskussion där man började ifrågasätta vad och hur man bedrev sin verksamhet. Efteråt kom en dam fram till mig och sade; "normalt brukar vi inte ifrågsätta i kyrkan, utan vi brukar framföra våra åsikter efter vi lämnat kyrkan, många gånger som skvaller, så detta var en uppbygglig kväll för oss alla, tack!".
Man kan inte förändra eller förbättra det man inte erkänner, som bekant.
Kommentera gärna detta inlägg om Du har några idéer för framtidens kyrka och om hur kristendommen borde dammas av?
Tidningen Dagen skriver idag om vad det är som kännetecknar en växande församling i form av nio punkter, se nedan valda delar från den (eller läs hela artikeln här..)
Fakta: Nio kännetecken på en växande församling
1 Vägskälet
Nästan alla församlingarna hade stått vid ett vägskäl de senaste 20 åren. Pastorerna berättar om hur församlingen gått igenom en eller flera kriser som lett fram till beslut om omstart och omfokusering av dess liv och verksamhet. Besluten handlar om att medvetet fokusera på missionsuppdraget och att nå nya människor.
2 Relevant verksamhet
Tre gemensamma nämnare finns bland verksamheterna i de 15 församlingarna: Välutvecklat gudstjänstliv, tydlig betoning på smågrupper och någon form av diakonalt/socialt arbete. 73 procent av dem som svarat på enkäten anger att de regelbundet finns med i någon form av smågrupp. Därutöver har församlingarna ett brett utbud i sin verksamhet som är designad så att människor utan kristen bakgrund kan komma och känna sig hemma.
3 Varm, öppen och välkomnande atmosfär
En klar majoritet av enkätpersonerna väljer att beskriva känslor som har med välkomnande, accepterande, öppenhet, värme och gemenskap, som svar på vad de upplevde som attraherande när de först kom med i församlingen. 88 procent svarar, utifrån tio givna alternativ, att det viktigaste i församlingen är att bli accepterad precis sådan som man är.
4 Vänskap
Undersökningen visar att personliga relationer, vänskap och omsorg är helt avgörande för om en människa ska komma till församlingen, ta till sig en personlig tro och sedan bli kvar i församlingen. Här spelar smågrupperna en viktig roll.Upp emot 80 procent av de svarande anger att de fått sin första information av kyrkan genom en personlig kontakt med någon. Hälften fick sin första kontakt genom att de blev medbjuden av någon.
5 Varm andlighet
Församlingarna "sänder" sitt budskap på en våglängd som många människor upplever som berörande, befriande och glädjerikt. Genomgående hos enkätpersonerna är att de uppger att de blivit berörda av Gud genom till exempel lovsång, bön, nattvard och förkunnelse i församlingen. Flera har också upplevt "tilltal" att söka upp församlingen.
6 Målmedvetenhet och betoning på missionsuppdraget
Församlingarna har en hög teologisk medvetenhet i allt de gör. Det finns en stark betoning på missionsuppdraget som handlar om att nå nya människor och frigöra dem till tjänst för Gud i sina vardagsliv och i församlingen. De flesta församlingarna definierar sig själva som evangelikala eller karismatiska. Det finns en hög tilltro till Bibeln som Guds ord och en Jesuscentrering.
7 Betoning på omvändelse
Alla församlingarna betonar personlig omvändelse och man har lyckats skapa en kultur där man kombinerar människors långsamma process att komma till tro med tydliga tillfällen för avgörelse.
8 Öppenhet för förändring och nya intryck
Församlingarna hämtar gärna inspiration från olika sammanhang i och utanför Sverige, till exempel: Willow Creek och Naturlig församlingsutveckling (fler än hälften), Vineyard/New Wine, Saddleback/Församling med mål och mening, Taizé, Iona, Bjärka Säby/Peter Halldorf. Någon församling angav också Brommadialogen och tolvstegsrörelsen. 75 procent av församlingarna kör Alphakurser.
9 En dynamisk och rikt utrustad pastor
Pastorerna utövar sitt ledarskap huvudsakligen genom att vara herdar och genom att bygga relationer. De är tydligt inriktade på att bygga team och utrusta och frigöra människor till tjänst, och leder även genom förkunnelse och undervisning. Deras fokus ligger på missionsuppdraget, nya människors väg till tro, lärjungaskap, och att utveckla nytt snarare än att förvalta. Medelåldern för de intervjuade pastorerna är 50,5 år och bara två är under 40 år. De är alla erfarna församlingspastorer. Undersökningen har gjorts av Cahtrine Nygren och Thomas Arvidsson på Naturlig församlingsutveckling Sverige och kan läsas i rapporten "Växande församlingar i Sverige".
Källa: Ulrika Lokrantz, Reporter, Redaktionen - Dagen
Berörd...
Efter en vecka och kvällsmöten på Europakonferensen som ägt rum på Livets Ord, där jag lyssnade på predikanter från hela världen och olika samfund, såsom från bl.a. Svenska Kyrkan, med en gudtjänstfirande församling som sällan var under 4 000 personer varje kväll, så firade jag och min äkta hälft söndagens gudstjänst i Lötenkyrkan i Uppsala.
Hade jag missat tiden?
Det vara bara vi och två kyrkvärdar 0945. Skulle gudstjänsten börja klockan 11? I vanliga fall och alla gånger jag besökt kyrkan så var det fullt, och kyrkan är stor... Vad hade hänt?
Sommar. Många är studenter i denna församling och alla de som bor i närheten brukar åka hem eller på semester på sommaren, därför är det inte så många under dessa varma månader, sades det till mig. Men strax innan allt startade var vi nog ca 40 personer. Ändå många fler än i de kyrkorna som är närmast där jag bor.
När man minst förväntar sig något, framförallt efter en vecka med duktiga predikanter från hela världen, bryter Gud genom mina sinnen in i hjärtat.
Prästen Ed Thomas predikade rakt in i mitt hjärta, som en boxboll fick jag en smäll, så mina tårar började rinna ner för mina kinder. Mycket talade till mig om mina brister och om hur jag bör gå vidare som kristen.En predikan som kom ur hans hjärta, ur sina erfarenheter, personlig och privat - tack och lov, då han också vågade visa upp sina brister för oss alla, sina svagheter, för att på detta sätt visa och gå före att vi alla behöver varandra, att vi behöver be för varandra, att vi bör försöka våga släppa in de som inte är som alla andra, de som inte andra vill eller vågar se.
Han hämtade inspiration från boken som jag citerade igår, märkligt, men jag misstror slumpen som skrivet tidigare. Han menade att man som kristen också bör lyssna in sin kallelse, som sedan faktiskt innebär ett aktivt handlande genom att man vill följa Jesus Kristus, alltså inte en gärningarnas teologi, utan att man med sina handlingar visar sin tro, vilket Bibeln också säger.
Många går inte vidare i sin kristna kallelse och prästerna går i många avseende inte längre än att förkunna att man är av nåden frälst och räddade. Punkt. Men det är inte punkt där, det står inte så i Bibeln, utan att man skall gå vidare, att kärleksfullt aktivt handla sedan. Ex. det är saligare att ge än att få.
Lötenförsamlingen har haft problem i våras med jobbiga ungdomar, så man har låst kyrkdörrarna pga. våld och förstörelse. Därför är det viktigt att vi alla korrigerar våra hjärtan, sade Ed, så att vi ber och vågar släppa in dem och så att man inte ser dem som enbart jobbiga, utan att det finns en anledning bakom varför de blivit utagerande (läs tidigare blogginlägg om de glömda barnen) och därför behöver bli sedda och bli nådda av budskapet om Jesus.
Fantastiska samtal efteråt och predikan som i många delar kom fritt från Eds hjärta berörde. Kändes annorlunda för att komma från en präst inom Svenska Kyrkan, men jag tror att frimodigheten är på gång, att Gud vill saker i vår tid.
Gud är kärlek. Kärlek behövs, sålunda behövs Gud. Och Gud grep tag i mig igår. Igen.
Finns evigheten för dig och mig utforskar jag...
Utanför glasverandan strilar regnet befriande, medan jag har läst bl.a. min nya Bibel, Stora Studiebibeln (Bibel 2000) som har rikligt med fotnötter och förklaringar, och regnet ger näring åt gräset liksom Bibeln verkligen ger näring åt mig och mitt inre. Den är behövande för förståelsen av de 66 olika bibelböckerna och fotnötterna ger mer kunskap. Den kostade en hel del, men är givetvis värd varenda krona. För ytterligare kommentarer bör en god teolog även gå till andra och mer djuplodande Bibelkommentarer. Fick rådet att börja samla på mig ett bibliotek när jag började mina studier, vilket jag gjort. En enorm tillgång för förståelsen, men denna Bibel är bra då man direkt får ett hum vad som kan menas.
Veckan har varit berikande. Har varit många kvällar på Europakonferensen med predikanter från olika samfund från hela världen, vilka har gett mig olika insikter och det känns som min inre eld brinner än tydligare för Gud och Jesus.
I Sverige har vi så svårt att tala rakt och klart om Jesus. I ex. USA avslutar presidenten sina tv-sända tal med, "God bless America". Tänk om vår statsminister avslutade sina tal med dessa ord (givetvis om Sverige)? Avkristningen har gått så långt i vårt land att många knappt inte vågar tala om de grundnormer och värderingar samt den kristna tron som byggt vårt samhälle.
Många behöver mening. Gud ger Dig det genom sin kärlek.
Det finns idag alltför många quick-fix lösningar som stillar människans inre hål, dock kortsiktigt. Mat, socker, porr och våldstv bl.a.
Hörde iförrgår John Bevere tala om evigheten (se här vad han talade om...), att det spelar roll för hur vi lever våra liv idag, för vårt evighetsperspektiv, något som man inom kristendomen inte talar alltför tydligt om anser jag.
Blev därför nyfiken på hans bok, "Evigheten.nu" och har nu läst halva boken. Mycket intressant och har fått åtminstone mig att tänka på hur jag lever här idag på ett annat sätt. Bibeln talar klart om evigheten, att den finns och att det även finns en dom, något som man nog inte talar om för att det kan upplevas obehagligt och då inte drar till sig en publik i vår "snällhetskultur" (möjliggörarkultur).
Men om man tänker efter. Bibeln utlovar evigheten till den som tror på Jesus, så visst är det fantastiska nyheter, men det finns också en dom där, som många springer förbi. Därför vill jag ta reda på vad Bibeln säger om detta, därav denna bok.
Så här skrivs det om boken och predikanten och författaren på Adlibris hemsida.
"Vad är det med ordet "evigheten" som fångar vår uppmärksamhet? Hur kan det komma sig att detta ord har en sådan potential och dragningskraft? Bibeln säger att vi som människor är skapade med evigheten i våra hjärtan, och alla människor känner på något sätt att vår existens här på jorden sträcker sig bortom det här livet, ut i det okända. I den här boken skriver John Bevere om att leva sitt liv med ett hopp och en tillförsikt som bär ända in i evigheten.
De flesta människor skulle bli helt utblottade om de planerade sin framtid på jorden lika vårdslöst som de har förberett sig för evigheten. Till och med troende nonchalerar ofta denna livsviktiga aspekt av livet och ägnar inte en tanke åt vad som ska ske när de en dag lämnar denna jorden.
Utifrån principerna i Andra Korintierbrevet 5:9-11 påminner John Bevere om att alla troende kommer att stå inför Kristus och få det de har förtjänat i livet. Många kommer att bli chockade när de inser att de ägnade merparten av sin tid åt sådant som inte ger någon lön för evigheten.
När vi bygger våra liv för att vara redo för domens dag, och har evigheten som referensram, utvecklar vi också ett liv som har betydelse och mening. Om vi lär oss att ständigt ha målet i sikte, kan vi också börja arbeta för en lön som består - för evigheten.
Författarpresentation: John Bevere brinner för att se människor utveckla en nära, intim relation med Gud och börja leva med ett evighetsperspektiv. John har skrivit många storsäljande böcker och har fått utmärkelser för sina undervisningsmaterial, och han är en uppskattad talare vid konferenser och i lokala församlingar.
Han är också värd för tv-programmet The Messenger, som sänds i 216 länder. John har en doktorstitel som förkunnare. Han och hans fru Lisa, som också hon har skrivit böcker som sålts i stora upplagor, grundade år 1990 Messenger International. Organisationen har kontor i Colorado, Australien och Storbritannien. De bor i Colorado Springs med sina fyra söner."
Skrämmande. Pensionärerna alltmer på fyllan...
"Alkoholkonsumtionen ökar bland äldre människor. Personer över 65 år, som har ett riskbeteende när det gäller alkohol, har ökat med 50 procent i Stockholm de senaste åren.
- Var fjärde pensionär i Stockholm dricker riskabelt mycket, alltså minst tre flaskor vin i veckan för män eller två flaskor för kvinnor, säger Kerstin Damström Thakker, enhetschef på Alkohol- och drogprevention på landstinget i Stockholm, till Sveriges Radios Ekoredaktion.
Det är en ökning med drygt 50 procent från 1998 till 2006."
Läs mer här från Dagen...
Borde vi inte reagera....