Livet är ett tillfälligt uppdrag...
Så tillbaks till boken, som jag kommenterar under 40 dagar. Boken heter "Leva med mål och mening" av Rick Warren. Läs även Warrens sida med olika tips gällande denna bok: Purpose driven life
Idag har vi kommit till kap. 6: "Livet är ett tillfälligt uppdrag"!
Om man tar denna rubrik på allvar, så innebär den att man skall ställa sitt liv i relation till detta. Om man jämför hur långt man lever och hur länge man är i evigheten, kan livet kännas futtigt kort.
Finns det en anledning till detta? Är detta liv bara en kort repetion inför nästa stadie?
Om man som många av väst-världens människor försöker göra allt kortsiktigt, för att uppnå största möjliga lycka just för stunden, innebär detta att man då måste tänka egoistiskt. Då glömmer man andra och evigheten.
Beakta att alla din beslut skall och kan påverka 7 generationer framåt, tänkte en del indian stammar.
Tänker själv efter att ha funderat på detta tidigare att detta synsätt har förändrat mig, har framförallt slutat att vara konfliktbenägen, men detta innebär inte att jag liksom Jesus gjorde, inte reagerar på orättvisor, men det är en stor skillnad mot förut för mig. Söker inte skillnader, utan enighet och helhet.
Om detta liv är ett tillfälligt uppdrag, kommer detta innebära att man får ett annat förhållningssätt till alla prövningar. Har Du tänkt på detta och hur kan detta isåfall förändra ditt sätt att leva?
Vad säger då Bibeln om detta?
2 Kor 4:16 - 5:10
"Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.
Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga.
Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.
Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning.
Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.
Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden. Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren vi lever i tro, utan att se.
Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma.
Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var
och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont."
Idag har vi kommit till kap. 6: "Livet är ett tillfälligt uppdrag"!
Om man tar denna rubrik på allvar, så innebär den att man skall ställa sitt liv i relation till detta. Om man jämför hur långt man lever och hur länge man är i evigheten, kan livet kännas futtigt kort.
Finns det en anledning till detta? Är detta liv bara en kort repetion inför nästa stadie?
Om man som många av väst-världens människor försöker göra allt kortsiktigt, för att uppnå största möjliga lycka just för stunden, innebär detta att man då måste tänka egoistiskt. Då glömmer man andra och evigheten.
Beakta att alla din beslut skall och kan påverka 7 generationer framåt, tänkte en del indian stammar.
Tänker själv efter att ha funderat på detta tidigare att detta synsätt har förändrat mig, har framförallt slutat att vara konfliktbenägen, men detta innebär inte att jag liksom Jesus gjorde, inte reagerar på orättvisor, men det är en stor skillnad mot förut för mig. Söker inte skillnader, utan enighet och helhet.
Om detta liv är ett tillfälligt uppdrag, kommer detta innebära att man får ett annat förhållningssätt till alla prövningar. Har Du tänkt på detta och hur kan detta isåfall förändra ditt sätt att leva?
Vad säger då Bibeln om detta?
2 Kor 4:16 - 5:10
Hoppet om en kommande härlighet
"Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.
Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga.
Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.
Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning.
Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.
Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden. Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren vi lever i tro, utan att se.
Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma.
Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var
och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont."
Kommentarer
Trackback