En träffpunkt för stillhet och brustenhet...
En av de mest rofyllda mötesplatserna, och som det känns, en av de mest ärliga, är ovan gudstjänst en gång i månaden. Fick dela om mitt liv och mina tankar där igår kväll. Fantastiska musiker och musik som berör, där toner från vår tid sipprar in i vårt inre och skänker lugn till var och en, och markerar en skillnad mot den vanliga typen av gudstjänster med sin typ av musik.
Igår var temat det 12-steget, att föra budskapet vidare, liksom det kristna budskapet att "gå ut och göra alla till lärjungar och lär dem hålla alla de bud jag gett dem", korsbefruktade varandra i denna mässa igår.
Många kommer från 12-stegs rörelsen, så man är van att tala om sin brustenheten, det svåra och när man träffas delar man också glädje. Det blir många kramar, även mellan dem som inte känner varandra så mycket då det primära är kärleken, då man vet att alla där vet hur det är att ha det svårt i livet.Man börjar med att fika tillsammans dessa kvällar. Det kommer alltid en hel del människor från olika håll, med olika erfarenheter, inte bara från 12-stegs rörelserna. Fler borde upptäcka dessa mässor, då de är ett föredöme för kyrkans verksamhet i framtiden.
Idag äger det rum flera tusen 12-stegs möten i vårt land varje dag. Således finns det många därifrån som borde hitta in även i kyrkorna, dvs. om de känner sig välkomna fullt ut, så att deras gudsbild, "Gud som du själv uppfattar honom", kan få fördjupas i Jesus.
I nattvarden borde det därför för dessa kännas säkert, så man inte tar sig ett återfall eller råkar ut för ett (om det är alkoholfritt - så är det avalkoholiserade vinet inte tillräckligt säkert för en hel del, vilket få känner till), så det borde erbjudas druvjuice i nattvarden, och vilket är möjligt har jag bevisat med min uppsats. Men det finns dessvärre få platser för oss som erbjuder säkra initiativ. Konstigt, tycker i alla fall jag.
Man kanske inte vill ha med oss att göra? Kan det vara så... Hoppas inte det, men man borde väl göra allt för att få oss bereoendepersonligheter att komma in i försoningens gemenskap med Jesus, kan i alla fall jag tycka.
Inte skylla på teologiska spetsfundigheter medan folk faktiskt dör, blir våldtagna och slagna i vårt klart alkoholindränkta samhälle. Kanske har en del svårighet att se denna del av verkligheten som är alltför tydlig för halva svenska folket, då man inte själv befinner sig i sådana sammanhang och kanske säger att alkohol inte är en så svår sak. MEN... slå bara upp en tidning så hittar du dess offer VARJE DAG. Det finns inger försvar för att inte gripa in. I alla fall om betecknar sig som kristen kan man tycka. Eller....
Tänker på berättelsen om "den förlorade sonen"....
Du har så rätt - på samtliga punkter. Jag delar din uppfattning, om både förhållningssättet till alkohol och att det borde var självklart med druvjuice vid nattvarden. Har inte sjäv haft alkoholproblem -har knappt smakat faktiskt- men jag har varit medberoende under en period av mitt liv, så jag känner till mycket om alkoholens förödelse. Synd att du bor och verkar så långt ifrån. Jag skulle så väldigt gärna vilja lyssna på vad du har att säga, men jag önskar dig lycka till både i din prästgärning och i frontlinjen mot alkohol och beroende.
Hej Liselott!
Tack för dina lyckönskningar, de behövs.
Fortsätt även du kampen med att berätta om det svåra med alkohol, du som fd. medberoende. Många är det, alltför få vågar berätta om att de varit eller är det, kanske pga. skammen. Du är viktig! Och Din berättelse.
Allt det bästa.
Mikael