Ensam är stark.... eller.........
- Symptomet kanske bl.a. var den första Sony Walkman bandspelaren.
- Därefter kom individuell träning.
- Att dansa på discon innebar att man kunde gå upp själv på dansgolvet, minns jag såsom då arbetande dj.
Ekonomin och utsuddningen av den sociala hierarkin hade i Sverige under 1970-talet börjat möjligöra steg 5 i Maslows pyramid: självförverkligande.
Givetvis en befrielse i många avseenden, men det finns alltid två diken.
När det individuella har passerat gränsen från den personliga friheten, till frånvaro av de Andra kommer ensamheten som ett brev på posten.
Andliga frågor är således högt upp på agendan, där det privatreligiösa kryddas med en touch av kickupplevelse när man tar för sig av mixen från det spirituella smörgåsbordet i en allsköns röra och som till slut blir endast en salig massa där inget kan "smakas klart" i den personligt framtagna "högre makt-soppan".Kan detta i sin tur innebära att man efter ett tag åter finner sig ensam, men nu under andliga tecken?
Frågan blir nog vart man nu skall vända sig för att stilla sitt inre hål och sin andliga hunger, eftersom man trots allt kan erfara att det materiella inte är lösningen, inte heller nya vetenskapliga upptäckter, då de fortfarande aldrig kan beröra sin egen själ och ande och som ofta inte är intressanta i frågeställningen.
- Vi nöjer oss inte i längden med att endast vara en målgrupp som är avsedd att konsumera.
Mötesplatser där man kan våga finnas med fel och brister och där man kan spegla sig för att våga växa genom den Andre för att få kraft för vidare Livsfärd mot holistisk mening.
Diktaren skaldade vist: Ingen människa är en ö.
Helle Klein, också prästkandidat tar upp detta tema idag.
Hon skriver bl.a:
I den extrema jag-kulturen finns inte längre något samhälleligt vi. Det som en gång hörde till demokratins storhet var att det privata kunde översättas till offentliga frågor, till samhälleliga angelägenheter till politik helt enkelt.
I dag töms det offentliga rummet alltmer på offentliga frågor. Häri ligger både journalistikens och politikens kris. Individen förblir just bara individ. Det medborgerliga perspektivet finns inte i narcissismens självbespeglande.
Läs hela artikeln här...
Tomas Di Leva sjöng profetiskt:
- Vem skall man lita på?
Det är många idag som nog frågar sig detta.
Jag är vägen, sanningen och livet, sade Jesus.
Tro på det gudomliga, kom ihåg att du är Guds barn.
Läs Bibeln.
Kommentarer
Postat av: sanna
ha en bra dag
Trackback