Tito, Trissvinnaren - egentligen några rader om Sanningen, skammen och förlåtelse...
Titorättegången - att det skall ta så många år innan man vågar anmäla.
Många medberoende som inte vågat ta bladet från munnen.
Är man inte medveten om den allmänna anmälningsplikten?
Eller vågar man inte och vad är man isåfall rädd för?
Att använda sin tid på något som inte berör en själv, att riskera sin karriär eller är man inte intresserad av andra helt enkelt. Är det därför det varit så tyst?......
Trissvinnaren - han som var hemlös berättade imorse i Nyhetsmorgon lördag TV4 att vändningen kom i hans missbruk på ett behandlingshem efter en månad.
Efter vinsten dök syskon upp och om det tyckte han: De har haft 40 år på sig och nu hör de av sig. Önskar dem lycka till i deras liv, så fortsätter jag mitt, sade han nog vist.
Det är inte första gången pengar lockar.
Vinster och arv gör att människor visar sina ansikten och avsikter. Tydligen.
Trist. Men där man har sitt hjärta har man nog sina handlingar.
Relationer däremot är ovärderliga, men inte för alla, åtminstone inte på kort sikt.
Vad hjälper det att vinna hela världen om man mister sig själv, står det i Bibeln. Vist.
Såg filmen av After Shave/ Galenskaparna igår - Den enskilde medborgaren. Handlar bl.a. om Skandiadirektörernas snikenhet gällande pengar.
En kommentar i den: Hallå, det är 2000-talet, det är ingen som skäms längre. Det är omodernt.
Är det detta som gör att man inte ursäktar sig för misshandlar, våldtäkter, snikenhet etc.
Det verkar inte finnas någon skam att tala om, om man inte blir avslöjad.
Vet att den dock finns kvar. På insidan. Den tar sig uttryck. I allt från överkonsumtion i mat, alkohol, våld, ljug etc. Allt för att hålla sanningen borta...
Sanningen skall göra oss fria, säger Jesus.
Förstår att han är farlig, även idag, och inte bara för 2000-år sedan.
Då kände man sig tvungen att döda honom. Även idag försöker man döda sanningen.
Han dog för dig och mig, så vi kan gå vidare, bli förlåtna när vi gjort fel.
Vem skall förlåta dem som inte har någon tro??
VEM?
Det går att läsa din replik kring trissvinnaren på flera sätt. För visst är det väl tragiskt att den nyblivne miljonären inte vill veta av sina syskon. Att han går från ett missbruk till ett annat. För vem ska han vända sig till när pengarna är slut?
Jesus sa väl "sälj allt du äger" och "förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit..." Jag har kommit att inse att det är jävligt jobbigt att låtsas vara den förlorade sonens bror. Att ödsla energi på att känna sig arg, oälskad och att ta på offerkoftan.
En nykter knarkare har vunnit miljoner - härligt! Nu har han alltså tid, pengar och drogfrihet; vilket guldläge att förlåta andra. Vilken frihet att satsa på gamla slitna relationer.
Som medberoende får man lära sig att INTE ta bort fördelarna med drogfrihet och nackdelarna med missbruk. Frågan är alltså var den nyblivne miljonären har sitt hjärta. Så vad om pengarna lockade fram syskonen - huvudsaken är väl att de hör av sig. Att de vågar ta kontakt.
Han säger själv (VK.se - 28/12-07)
"Missbrukare är intelligenta människor, de har strategier för allt, och självömkar sig. Man måste ställa bestämda krav, från första början. Jag vet precis, för jag har ljugit och gjort allt det där i 35 år."
Visst har han haft det svårt. I vilket fall är hans relationer hans ensak. Även om han blivit en av våra intressantare miljonärer.
Hej O!
Gällande ditt inlägg så tolkade jag det som att miljonären tyckte att de av olika orsaker inte velat haft att göra med honom tidigare, så varför hör de av sig nu.
Å andra sidan är det ju känt att missbrukare förstör relationer, men om de inte hade en relation innan han började missbruka och om de nu hör av sig pga. pengarna, så kan man känna en misstänksamhet.
I Bibeln står det i Matt 12:25 - ?Varje rike
som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå".
Ibland försöker man hålla ihop familjer till nästan vilket pris som helst. Det har inget med förlåtelse att göra.
Man kan förlåta och sedan gå sin egen väg, så att hjärtat inte blir belastat med negativitet.
Man behöver inte hålla ihop om det inte fungerar.
Risken är att man håller ihop och att någon då mår dåligt, eftersom någon då tvingas bli offer, inte
vara den de är fullt ut, att man måste anpassa sig till den sjuke så att man själv inte mår bra.
Bara för att man är född i samma familj behöver man inte hålla ihop. Jesus gjorde inte heller det.
Mark 3:31-35 -Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ?Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.?
Jesus svarade dem: ?Vem är min mor och mina bröder?? Han såg på dem som satt runt omkring honom och
sade: ?Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.?
Det unika i kristendomen är att vi alla är Guds barn och i den kristna gemenskapen bör det finnas gemenskap, såsom i en familj, även om det finns svårigheter också här.
Därav är det viktigt att denna gemenskap kännetecknas av att man kan visa sin svaghet, vilket det inte alltid görs.
Prästen som herde bör visa sin svaghet som ett föredöme. Alla har vi fel, brister, svagheter och ibland förgörande styrkor, men tillsammans kan vi hjälpa varandra att leva ett bra liv.
Om vi alla bär våra kors, och eftersom vi är förlåtna av Gud, och om vi kommer med ett uppriktigt hjärta och tillber honom i ande och sanning, som det står bör vi kristna bli en sann familj, inte en sjuk.
Vi alla är värda det.
Tack för ett utförligt och intressant svar.