Snabb anpassning...
Telefonsvarare.
Nyss, känns det som, så investerade jag i en sådan, sedan blev det en som man kunde ringa och lyssna av från annan ort och telefon. Det var stort då på 1970-talets början.
Långa diskussioner hade jag med ett otal kända artister på den tiden, i mitten av 1970-talet, av vikten att de skulle investera i sådana så man kunde få snabbare beslut när de var lediga och bokningsbara. Många fnyste...
Idag finns knappt sådan kvar i några hem, nu ersatta av var mans telefon i fickan, dvs. mobiltelefoner. Alltid nåbara, till ett högt pris för de som inte kan stänga av, kanske pga att alltid vilja vara i händelsernas centrum (ledsen kompis, det kommer en tid då du är utanför tiden).
T.o.m. Carola är just nu på väg ut från centrum. Kan bero på dålig låt, för lite ödmjukhet eller kanske den vanliga jante- och jäntelagen. Ingen är oersättlig, men alla är värdefulla i Guds ögon.
Hon ger gratiskonserter i både kyrka och i anknytning till festivalens fester. Kan detta tyda på ett behov av att bli bekräftad, accepterad av andra artister, ett desperat behov av att hänga sig kvar i rampljuset, då det är ett bevis på att man finns och duger, eftersom pressen skriver detta. Syns jag, finns jag, eller...
Risken är att när man försöker vinna hela världen, så kan man tappa bort sig själv, så vist som Bibeln säger.
Suzzie Tapper försökte jag hausa när jag drev en massa discon över hela landet under början av 1980-talet, nu för en kort tid tillbaks i rampljuset, och bärandes på den förfärliga Parkinson sjukdomen, som jag sett på nära håll. Kul att hennes fina, men nu djupare röst fick uppskattning, men som dock inte räckte ända fram igår dagens Schlagertävling.
Nordman, en gång svårt ute pga. alkohol och droger, håller låg profil när han inte är på scen. Tycks gå hem i stugorna.
Har börjat närma mig slutet på mitt gigantiska arbete gällande äktenskapsbryterskans budskap i Joh 7:53-8:11. Puh... Har tillbringat hela helgen i ett bibliotek. Lugnt och skönt, ensam märkligt nog.
Orkar dagens teologisstuderande inte hålla tempo? Har dem det för bekvämt, har jag ofta undrat, detta då de flesta numera tar studieuppehåll?
Å andra sidan kommer många nyss nästan direkt från skolan, så verkligehten utanför lärandets måste nog mötas inför framtiden. Risken är annars att man blir såsom en politikers, fjärmad från mångas dagliga verkligheter. Å andra sidan har jag dessvärre träffat på en del från kyrkan som t.o.m. erkänner att de inte umgås utanför sina kristna kretsar, detta kan vara tryggt, men vart tog missionsbefallningen vägen för dessa, kan man undra.
Helgens ståpäls stod Sofia Källgren och Herr Swahn för i Så skall det låta.
En sång rakt upp och ner, utan krusiduller. Hon har guld i strupen. Är dessutom trevlig att träffa, har kört henne till Arlanda efter ett gig där jag engagerade henne då jag hyrde Berwaldhallen för en kunds räkning och producerade ett event för 700 personer.
Så har jag gjort i flera årtionden och gör faktiskt fortfarande. Men de teologiska studierna har tagit både tid och kraft de senaste åren och många vet nog inte vad jag pysslat med inom kyrkans väggar.
Så kan det vara.
Men ibland har jag varit trendledande. Som att vara först med telefonsvararmaskin.
Nu stänger jag av min mobiltelefon för dagen. Dess svarare tar hand om meddelandena. Jag tar då hand om mig.
Gör som Jesus, går till en ödeplats för att be.
Nyss, känns det som, så investerade jag i en sådan, sedan blev det en som man kunde ringa och lyssna av från annan ort och telefon. Det var stort då på 1970-talets början.
Långa diskussioner hade jag med ett otal kända artister på den tiden, i mitten av 1970-talet, av vikten att de skulle investera i sådana så man kunde få snabbare beslut när de var lediga och bokningsbara. Många fnyste...
Idag finns knappt sådan kvar i några hem, nu ersatta av var mans telefon i fickan, dvs. mobiltelefoner. Alltid nåbara, till ett högt pris för de som inte kan stänga av, kanske pga att alltid vilja vara i händelsernas centrum (ledsen kompis, det kommer en tid då du är utanför tiden).
T.o.m. Carola är just nu på väg ut från centrum. Kan bero på dålig låt, för lite ödmjukhet eller kanske den vanliga jante- och jäntelagen. Ingen är oersättlig, men alla är värdefulla i Guds ögon.
Hon ger gratiskonserter i både kyrka och i anknytning till festivalens fester. Kan detta tyda på ett behov av att bli bekräftad, accepterad av andra artister, ett desperat behov av att hänga sig kvar i rampljuset, då det är ett bevis på att man finns och duger, eftersom pressen skriver detta. Syns jag, finns jag, eller...
Risken är att när man försöker vinna hela världen, så kan man tappa bort sig själv, så vist som Bibeln säger.
Suzzie Tapper försökte jag hausa när jag drev en massa discon över hela landet under början av 1980-talet, nu för en kort tid tillbaks i rampljuset, och bärandes på den förfärliga Parkinson sjukdomen, som jag sett på nära håll. Kul att hennes fina, men nu djupare röst fick uppskattning, men som dock inte räckte ända fram igår dagens Schlagertävling.
Nordman, en gång svårt ute pga. alkohol och droger, håller låg profil när han inte är på scen. Tycks gå hem i stugorna.
Har börjat närma mig slutet på mitt gigantiska arbete gällande äktenskapsbryterskans budskap i Joh 7:53-8:11. Puh... Har tillbringat hela helgen i ett bibliotek. Lugnt och skönt, ensam märkligt nog.
Orkar dagens teologisstuderande inte hålla tempo? Har dem det för bekvämt, har jag ofta undrat, detta då de flesta numera tar studieuppehåll?
Å andra sidan kommer många nyss nästan direkt från skolan, så verkligehten utanför lärandets måste nog mötas inför framtiden. Risken är annars att man blir såsom en politikers, fjärmad från mångas dagliga verkligheter. Å andra sidan har jag dessvärre träffat på en del från kyrkan som t.o.m. erkänner att de inte umgås utanför sina kristna kretsar, detta kan vara tryggt, men vart tog missionsbefallningen vägen för dessa, kan man undra.
Helgens ståpäls stod Sofia Källgren och Herr Swahn för i Så skall det låta.
En sång rakt upp och ner, utan krusiduller. Hon har guld i strupen. Är dessutom trevlig att träffa, har kört henne till Arlanda efter ett gig där jag engagerade henne då jag hyrde Berwaldhallen för en kunds räkning och producerade ett event för 700 personer.
Så har jag gjort i flera årtionden och gör faktiskt fortfarande. Men de teologiska studierna har tagit både tid och kraft de senaste åren och många vet nog inte vad jag pysslat med inom kyrkans väggar.
Så kan det vara.
Men ibland har jag varit trendledande. Som att vara först med telefonsvararmaskin.
Nu stänger jag av min mobiltelefon för dagen. Dess svarare tar hand om meddelandena. Jag tar då hand om mig.
Gör som Jesus, går till en ödeplats för att be.
Kommentarer
Trackback