I svagheten finns styrkan...
Huvudsak att allt är fint utåt sett...
Håller på med mitt examensarbete, men är man dyslektiker så är det svårt med språk och stavning. Detta är viktiga ingredienser för en akademisk uppsats, vilket jag kan förstå, men...
Vi lever i ett samhälle där ytan är viktig.
Skönt med den kristna tron som öppnar upp för att vara människa med fel, brister och ibland förgörande styrkor. Och som vägleder mot bättre val, men som ändå godtar oss med fel och brister. Förlåtelsen och insikten att man är älskad gör det möjligt för en att gå vidare utan kappsäck, men detta förutsätter ju att man lättar på sin ryggsäck.
Bikten, antingen via en präst eller en medmänniska (eller motmänniska, dvs. en som inte håller med en, ingen mes således) bör "marknadsföras" bättre. Ingen orkar gå och försöka spela "perfekt".
Gör som Jesus bli människa (även om han var felfri, men han var den enda som var Gud, det slipper du och jag, men när vi försöker bli det, isolerar det oss från andra).
- Idag åt jag en bulle, fast jag inte skulle och hade bestämt mig att inte göra det. Det var dagens bikt från mig.
- Vad är din?