På minuten... en svensk tradition.
Vi öppnar om två minuter...
"Är detta inte typiskt svenskt?".
"Jo, men alla måste vara på plats!"
"Kan ni inte släppa in ändå?"
"Nej!"
Vi alla stod bakom ett rep och väntade de 120 sekunder innan klockan slog PRICK 0900.
Nu kan Sverige öppna sina punktliga bibliotek. På exakt utsatt tid.
Undrar vad hela personalen skulle göra i 120 sekunder om de släppt in oss två minuter tidigare imorse på Uppsala Stadsbibliotek?
Vad förväntade de sig? Att man likt en Christer Garpenborg sprintar till en hylla, rycker ut en bok, som man självklart vet var den står, kastar sig sedan framåt mot utlåningsdisken, där man för övrigt expedierar sig själv genom sträckkoder. Detta på två minuter...
Frågan infinner sig då vad skulle man med personalen till? Skulle de iakta?
Var det så att de hade haft ett morgonmöte och samlat på sig all information om alla böcker som finns där, för att sedan gå ut och svara på de frågor som man förväntade sig. Och detta skulle äga rum omedelbart vid öppningen?
Hade man inte tänkt på att klienterna (vad kallas vi låntagare för numera?) kollar i databurkarna vad de vill ha?
Förstår ingenting. Punklighet, framför mänsklighet. Eller...
Kanske var jag omtöcknad av sprutan jag fick i arla morgonstund i axeln mot smärta på sjukhuset.
Kanske var jag bedövad och inte förstod att man har fel utomlands där man är intresserade av sina kunder, före sina regler och verksamheter.
Ibland är det bra snurrigt, tycker åtminstone jag.
"Är detta inte typiskt svenskt?".
"Jo, men alla måste vara på plats!"
"Kan ni inte släppa in ändå?"
"Nej!"
Vi alla stod bakom ett rep och väntade de 120 sekunder innan klockan slog PRICK 0900.
Nu kan Sverige öppna sina punktliga bibliotek. På exakt utsatt tid.
Undrar vad hela personalen skulle göra i 120 sekunder om de släppt in oss två minuter tidigare imorse på Uppsala Stadsbibliotek?
Vad förväntade de sig? Att man likt en Christer Garpenborg sprintar till en hylla, rycker ut en bok, som man självklart vet var den står, kastar sig sedan framåt mot utlåningsdisken, där man för övrigt expedierar sig själv genom sträckkoder. Detta på två minuter...
Frågan infinner sig då vad skulle man med personalen till? Skulle de iakta?
Var det så att de hade haft ett morgonmöte och samlat på sig all information om alla böcker som finns där, för att sedan gå ut och svara på de frågor som man förväntade sig. Och detta skulle äga rum omedelbart vid öppningen?
Hade man inte tänkt på att klienterna (vad kallas vi låntagare för numera?) kollar i databurkarna vad de vill ha?
Förstår ingenting. Punklighet, framför mänsklighet. Eller...
Kanske var jag omtöcknad av sprutan jag fick i arla morgonstund i axeln mot smärta på sjukhuset.
Kanske var jag bedövad och inte förstod att man har fel utomlands där man är intresserade av sina kunder, före sina regler och verksamheter.
Ibland är det bra snurrigt, tycker åtminstone jag.
Kommentarer
Trackback