Sanningen skall göra oss fria...
Så befriande...
Har fått så många positiva, inte en negativ, reaktioner gällande de artiklar jag varit med i samt från TV reportaget från Rapport i somras där jag belyste de "glömda barnen".
Väldigt ofta i dessa familjer där det finns miss- eller riskbruk finns det osanningar begravda, och som barnen där tvingas bära på och som de "ärver". Därför är det svårt att få veta sanningen i sådana familjer. Om detta har Tommy Hellsten skrivet i sin bok, "Det finns en flodhäst i vardagsrummet". Gå och lyysna till honom i Lötenkyrkan, Uppsala den 21 oktober från kl. 1330.
Jag vill inte "ärva" andras osanningar. Därför har jag gått ut och talat om de glömda barnen. Jag har bara talat om hur jag såg på min uppväxt, inte talat om hur de andra i min uppväxtfamilj uppfattade den tiden, såsom min mamma eller min helsyster Viveca uppfattade det. Vi har olika ögon, sinnen och vi är olika människor och blir bahandlade olika, därför har man i dessa familjer olika intryck och åsikter. Min andra syster, min halvsyster Annika Wilson, växte inte upp med oss, hon hade sina erfarenheter av vår gemensamma pappa. Den enda jag kan tala för är mig själv, vilket jag gör och gjort, men jag lämnar inte ut andra. Utom denna gång då jag berättar om mina bägge systrar, men jag talar inte inte vad de anser.
Allt blir komplicerat pga föräldrars beteenden i en missbruksfamilj. Barn skadas, ibland för livet.
Man bör leva efter Jesus devis: Sanningen skall göra oss fria..
Men devisen, "du skall älska din nästa, som dig själv" är svår i dessa familjer. För många gånger klarar man inte av det dubbelsidiga budskapet, antingen är man andra till lags (medberoende/möjliggörare), eller så tänker man bara på sig själv (egoistisk). Detta gäller både för barnen och för föräldrarna.
I min gemenskap inom 12-stegs rörelsen lever vi efter devisen, tuff kärlek. Där mesar man inte med, utan man försöker leva efter absolut ärlighet, utan baktankar och att man skall älska sin nästa, och även sin fiende. Men detta är inte samma sak som att man gillar det de gör, för det kan man ställa dem till svars för. Och man behöver inte umgås med dem som man inte gillar. Men man skall älska dem.
I Bibeln står det vist i Matteusevangeliet 12:25:
Men han (Jesus - min anmärning) visste vad de tänkte och sade till dem: "Varje rike
som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte
bestå."
Tyvärr är det många gånger så, att det blir sår för hela livet i dessa familjer. Varje medlem måste rannsaka sig sig själv, sina motiv, få speglingar av sina ageranden så att de kan börja tillfriskna. För hela familjerna blir sjuka. Det är faktiskt så att missbruk blir en familjesjukdom.
Man kan bara förändra sig själv och bara ta ansvar för sig själv. På soppmässan i torsdags läste jag den världsvida bönen om detta, som passar för alla individer i missbruksfamiljer.