Vad handlar förlåtelse om och kan man förlåta allt?

Lätt att tala om, svårare i verkligheten, förlåtelsen.



Om den som vill bli förlåten:

Man kan få intrycket av att om man bara ångrar sig och säger förlåt, så försvinner skulden och skammen. Min egen åsikt om man är skyldig är att det måste börja med att man inser att man verkligen vill bli förlåten, att man inser att man har gjort fel och att man har viljan att nästa gång inte upprepa samma handling, således krävs insikt och ånger.

Men om det bara är ord, utan substans bakom orden, äger orden ingen innebörd, det stannar vid ytan och har ingen bärighet.


Om den som förlåter:

Det är centralt att förlåta, annars blir man bunden vid en osund relation, den fastnar i sin egen mentala "ryggsäck" och i längden hindrar den växande. Vad händer om den man förlåter inte erkännner eller inser sin skuld? Jo, om man ger förlåtelsen så är man sjäv befriad. Men som jag ser det så möjliggör i detta fall inte en vidare relation om den som blir förlåten, inte inser sin skuld, om en sådan föreligger.

Om man förlåter utan att den andre parten inser sitt misstag och inte uppriktigt erkänner och inser sin skuld och man går vidare i relationen, så har man därmed suddat ut sina egna gränser och blir gränslös och därmed tillåter man den andre att sätta sig över en själv, sålunda blir det inte en relation i harmoni och balans. Allt stannar vid yta.


Så här skriver tidningen Må bra om förlåtelse:

"Kan man förlåta utan upprättelse?


- Det är förstås lättare om man får ett erkännande, om den andre ber om ursäkt. Men det går ändå. Man godkänner ju inte det som hänt när man förlåter, utan man gör sig fri från det förgångna.


Kan det vara dåligt att förlåta?


- Ja, om man förlåter i stället för att sätta gränser. Man kan intala sig själv att man förlåter, när det i stället handlar om konflikträdsla eller brist på självrespekt."


Källa: Anna Carsall, Mä Bra. 2007/08


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback