Magnus Uggla - förhandvisning, Hedemora och Livets ord...
Det svänger.
Igår var jag och min dotter på förhandsvisningen på Cirkus i Stockholm. Ny show, vilse i välfärdshelvetet, en revy med bl.a. Magnus Uggla, Johan Rheborg och Johan Ulvesson. Många kändisar och kul underhållning.
Blev omkörd på vägen dit av den mycket kompetente illussionisten John Houdi. Blev ett långt mobiltelefonsamtal mellan bilarna. Teknikens under. Vi har alltid spännande samtal.
Innan showen försökte vi hitta någonstans att äta och till slut valde vi Hasselbacken. En underbart god middag, miljön är fantastisk. Och priserna är verkligen inte lämpade för en prästkandidat, men det var så länge sedan jag åt riktigt gott och var på restaurang. Och min dotter är värd det.
Det kändes oerhört märkligt att återigen vara i samma lokal som jag var discjockey för en rockklubb som var inhyst där i början av 1980-talet, Slitz. Nu satt jag där 28 år senare. 28 år!!!!!!!!!!!......... med min dotter, och snart skall jag prästvigas. Mycket, mycket märkligt.
Min dotter och jag sade att hon lovade att försöka gå dit om 28 år och minnas vår kväll. Undrar vad hon då sysslar med? För inte tror jag ens i mina vildaste fantasier för 28 år sedan att jag skulle bli präst på gamla dagar. För det var precis det jag erfor igår, att jag levt länge. Men det känns inte så.
Nu duggar inbjudningarna återigen in. Efter att ha pluggat och levt som i vacuum i bokstävernas värld under ett halvt årtionde, verkar allt ha en ketchupeffekt.
Den 1 oktober skall jag tala på Forum för eldsjälar på Fryshuset.
Dessutom skall jag samtala med bl.a Ulf Ekman på Livets Ord den 8:e oktober på kvällen inför publik. Temat är nykterhet. Jag är där i egenskap av privatperson med erfarenhet av alkoholens olika verkningar i familj, indiviid och samhälle. Fick ok av mitt stift att medverka, man skall vara försiktig när man är prästkandidat, än mer när man är präst. Å andra sidan skall man alltid vara medveten om var och hur man agerar. Hoppas att jag får vara verktyg för insikter om friskt leverne.
Samtalskväll "Därför avstår jag från alkohol". Datum: 8 oktober. Tid: 19.00
Medverkande: Pastor Ulf Ekman, Mikael Bedrup (föreläsare, eventproducent, teolog) och Felicia Swaeren (journalist)
Ikväll skall jag föreläsa för Hela Människan i Hedemora. Tufft då jag har sedan igår ryggskott.
19:00 - 21:15 Vara Vettig Vuxen Hur kan du vara ett stöd för barn o ungdomar som far illa? Greger Walve för Hela Människan och Fryshusets projekt; De glömda barnen. Mikael Bedrup: son till den folkkäre sportkommentatorn Bengt, berättar hur det är att växa upp i missbruks-miljö. Sitt eget drickande och vägen tillbaka till ett liv utan droger. Vasakyrkan, Landsgatan i Hedemora Fika till självkostnadspris Arr. Hela Människan & MoRe Consulting
Låg hela dagen igår, så det var inte helt ok att sitta på Cirkus igår, men det var bara att bita ihop. Hade ju lovat min dotter. Idag hade jag lektioner i skolan, dvs, sånglektion, men kom inte upp ur sängen, så nu har jag dagen på mig att pigga på mig. Puh...
På torsdag den 18:e skall jag föreläsa i Eskilstuna för kommunens chefer ocm dysfunktionalitet i familjer och organisationer.
Välkommen till en föreläsning med
Mikael Bedrup - Vikten av att se människan i dysfunktionella familjer
"Utan pekpinnar med både humor och allvar avslöjas det dysfunktionella hos familjer, individer och organisationer" Föreläsningen som sker i samverkan med Hela Människan och NBV, är ett led i arbetet med Eskilstuna kommuns riktlinjer för det drogförebyggande arbetet. Genom att öka kunskapen kring framförallt riskbruk och hur man hanterar de barn som lever i missbruksmiljö har vi tagit ett stort kliv i det drogförebyggande arbetet.
När: Torsdagen den 18 september
Kl: 15.00-17.00 (Fika erbjuds från kl. 14.30)
Plats: Fors församlingshem
Och på måndag den 22:a sep. skall jag tala om: Livet, det inre hålet och resan i Nynäshamn och i deras Missionsförsamling.
Mikael Bedrup berättar om livet. Datum: 2008-09-22. Tid: 19:00 - 21:00
Nynäshamns Missionskyrka ordnar en samtalskväll med Mikael Bedrup. Han kommer att prata om vikten av växande, att våga klivet ut i det okända. Kvällen ingår i samtalsserien Livsberättelser, där Nynäshamns Missionskyrka bjuder in intressanta personer. Mikael Bedrup presenterar sig som bloggare, VD, mc-åkare, beroendepersonlighet, make, far, prästkandidat m.m. Temat för kvällen är "Livet, det inre hålet och resan..." På ett både allvarligt och humoristiskt sätt visas en väg ur det svåra, mot ens drömmars mål. Entré: 75 kr inkl fika. Välkommen. Nynäshamns Missionskyrka ligger på Vikingavägen 12 i Nynäshamn. Kvällen arrangeras tillsammans med Bilda.
Märker att det finns ett ENORMT behov av att tala om det svåra, därav får jag dessa spännande uppdrag. Vi behöver försöka våga vara mer människor, visa upp alla delar. Dels allt det underbara med glädje, men också bör vi själva försöka våga tala om det som är jobbigt, om det som trycker oss, så att det kan befrias när det kommer upp till ytan.
Jesus frågade så vist, och så direkt på: "Vill du bli frisk?".
Man kan lära sig mycket genom "handboken för livet", Bibeln. Har du läst den på sistone? Vill du bli frisk?
Grattis M idag!!!!
Du fick kämpa vid din födelse och du har kämpat på.
Ibland har skadat dig när du ramlat av hästar, men kvickt som attan är du uppe igen. Till allas förvåning. Och glädje.
Du är enorm, fantastisk och alldeles speciell.
Må Du får en fin dag och må Gud bära dig nära sig i alla dina dagar och skydda dig!!
Har vi lärt oss det centrala egentligen?
Man är nyfiken på hur universum uppstod, därav detta dyra försök.
En del varnar att jorden kan gå under. Andra forskare tror inte det.
Och ändå vill man försöka. Man är verkligen inte rädd om vår skapelse. Man är beredd att pröva, trots att man inte verkar 100% säkra. Så säger man att människan är smart....
Vi krigar, skövlar vår jord, åker i västvärlden för mycket i bilar, släpper ut för mycket avgaser, allt eftersom utvecklingen måste gå framåt säger man, trots dessa bieffekter...
Hela ekonomin bygger på utveckling, att vi alla skall konsumera mera, annars faller västvärldens ekonomi samman.
Man försöker nu skapa små svarta hål...
Är det inte det alltför många människor redan har. Ett inre tomrum. Som man fyller med quick-fix lösningar... Därav behövs utvecklingen materiellt för att lösa dessa inre svarta hål.
Kommer att tänka på Bibelns beskrivning av det som händer i Schweiz idag, nämligen Babels torn.
Människorna försökte bygga ett torn upp till himlen, att bli sina egna gudar, men Gud grep in och åstadkom språkförbistringen.
Och alldeles tydligen talar vi nu för många språk, men när vi enas med våra premisser, utan Gud, kan det bli farligt.
Ber för att vår skapelse inte skall bli skadad idag.
"Förlåt dem, ty de vet icke vad de gör"!
Vad handlar förlåtelse om och kan man förlåta allt?
Om den som vill bli förlåten:
Man kan få intrycket av att om man bara ångrar sig och säger förlåt, så försvinner skulden och skammen. Min egen åsikt om man är skyldig är att det måste börja med att man inser att man verkligen vill bli förlåten, att man inser att man har gjort fel och att man har viljan att nästa gång inte upprepa samma handling, således krävs insikt och ånger.
Men om det bara är ord, utan substans bakom orden, äger orden ingen innebörd, det stannar vid ytan och har ingen bärighet.
Om den som förlåter:
Det är centralt att förlåta, annars blir man bunden vid en osund relation, den fastnar i sin egen mentala "ryggsäck" och i längden hindrar den växande. Vad händer om den man förlåter inte erkännner eller inser sin skuld? Jo, om man ger förlåtelsen så är man sjäv befriad. Men som jag ser det så möjliggör i detta fall inte en vidare relation om den som blir förlåten, inte inser sin skuld, om en sådan föreligger.
Om man förlåter utan att den andre parten inser sitt misstag och inte uppriktigt erkänner och inser sin skuld och man går vidare i relationen, så har man därmed suddat ut sina egna gränser och blir gränslös och därmed tillåter man den andre att sätta sig över en själv, sålunda blir det inte en relation i harmoni och balans. Allt stannar vid yta.
Så här skriver tidningen Må bra om förlåtelse:
"Kan man förlåta utan upprättelse?
- Det är förstås lättare om man får ett erkännande, om den andre ber om ursäkt. Men det går ändå. Man godkänner ju inte det som hänt när man förlåter, utan man gör sig fri från det förgångna.
Kan det vara dåligt att förlåta?
- Ja, om man förlåter i stället för att sätta gränser. Man kan intala sig själv att man förlåter, när det i stället handlar om konflikträdsla eller brist på självrespekt."
Källa: Anna Carsall, Mä Bra. 2007/08
Sanningen skall göra oss fria...
Så befriande...
Har fått så många positiva, inte en negativ, reaktioner gällande de artiklar jag varit med i samt från TV reportaget från Rapport i somras där jag belyste de "glömda barnen".
Väldigt ofta i dessa familjer där det finns miss- eller riskbruk finns det osanningar begravda, och som barnen där tvingas bära på och som de "ärver". Därför är det svårt att få veta sanningen i sådana familjer. Om detta har Tommy Hellsten skrivet i sin bok, "Det finns en flodhäst i vardagsrummet". Gå och lyysna till honom i Lötenkyrkan, Uppsala den 21 oktober från kl. 1330.
Jag vill inte "ärva" andras osanningar. Därför har jag gått ut och talat om de glömda barnen. Jag har bara talat om hur jag såg på min uppväxt, inte talat om hur de andra i min uppväxtfamilj uppfattade den tiden, såsom min mamma eller min helsyster Viveca uppfattade det. Vi har olika ögon, sinnen och vi är olika människor och blir bahandlade olika, därför har man i dessa familjer olika intryck och åsikter. Min andra syster, min halvsyster Annika Wilson, växte inte upp med oss, hon hade sina erfarenheter av vår gemensamma pappa. Den enda jag kan tala för är mig själv, vilket jag gör och gjort, men jag lämnar inte ut andra. Utom denna gång då jag berättar om mina bägge systrar, men jag talar inte inte vad de anser.
Allt blir komplicerat pga föräldrars beteenden i en missbruksfamilj. Barn skadas, ibland för livet.
Man bör leva efter Jesus devis: Sanningen skall göra oss fria..
Men devisen, "du skall älska din nästa, som dig själv" är svår i dessa familjer. För många gånger klarar man inte av det dubbelsidiga budskapet, antingen är man andra till lags (medberoende/möjliggörare), eller så tänker man bara på sig själv (egoistisk). Detta gäller både för barnen och för föräldrarna.
I min gemenskap inom 12-stegs rörelsen lever vi efter devisen, tuff kärlek. Där mesar man inte med, utan man försöker leva efter absolut ärlighet, utan baktankar och att man skall älska sin nästa, och även sin fiende. Men detta är inte samma sak som att man gillar det de gör, för det kan man ställa dem till svars för. Och man behöver inte umgås med dem som man inte gillar. Men man skall älska dem.
I Bibeln står det vist i Matteusevangeliet 12:25:
Men han (Jesus - min anmärning) visste vad de tänkte och sade till dem: "Varje rike
som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte
bestå."
Tyvärr är det många gånger så, att det blir sår för hela livet i dessa familjer. Varje medlem måste rannsaka sig sig själv, sina motiv, få speglingar av sina ageranden så att de kan börja tillfriskna. För hela familjerna blir sjuka. Det är faktiskt så att missbruk blir en familjesjukdom.
Man kan bara förändra sig själv och bara ta ansvar för sig själv. På soppmässan i torsdags läste jag den världsvida bönen om detta, som passar för alla individer i missbruksfamiljer.
Svagheten är som en magnet...
I vår del av världen bejakas det egna egots självförverkligande. Man skall stärka sin identitet med starka varumärken. Köp Rolex, fin bil, märkeskläder etc. Visst, bra produkter kostar, men många gånger kostar de mer i förhållande till kvaliteten och deras marknadsföringsbudgetar är vida större än konkurrenters. Och det är de vi betalar extra för, och för att visa upp att vi är lyckade, att vi har lyckats, att skalet är helt. Inga brister här inte...
En stor del av världen lider brist på vatten och mat. Och i våra shoppingtempel dignar produkterna för att fylla dina och mina omedelbara behov.
Det är inte inne att vara svag. Kan inte just nu påminna mig om någonstans där den uppmaningen bejakas. Kan du?
Är det därför när man inte längre orkar hålla uppe skenet, när man längre inte orkar bli förförd av världens marknadsföring, eftersom den faktiskt strider mot det mänskliga, som man dras till det sanna, det riktigt mänskliga, inte det artificiella.
Man är inte alltid perfekt, varken gällande det inre eller yttre. Och det är ok. Man är ju bara människa. Med fel, brister och svagheter, förgörande styrkor, men också med ett litet guldhjärta, som om det vattnas kan växa.
Vi måste få dela både det svåra och det glädjefyllda. Bägge bitarna bör bejakas.
Är det därför jag fått så många positiva reaktioner när jag delat med mig mina erfarenheter av dessa bägge delar av livet nu under sommaren i Rapport, Upsala Nya tidninge samt nu i en artikel i Uppsala Domkyrkas egna tidning "Livet" (läs den här...).
Har efter detta fått brev, en fantastisk Bibel, mail och ryggdunkningar. Och det när jag berättat om mina tillkortakommanden, mitt lidande, men också om min glädje.
Han vann. Över det onda. Genom att visa upp sin svaghet totalt, sitt enorma lidande. Och ingen förstod att han på det sättet vann över världens sätt och ego, uppvisad för alla, inte i tidningar, utan uppe på en kulle, Golgata, så alla kunde se, uppspikad på ett kors.
Svagheten är som en magnet...
Märkligt, men befriande.
Förändringarnas vind blåser på gården...
...Eller Emmerdale Farm, som den från början hette. Numera heter den bara på engelska, Emmerdale. I Sverige "Hem till gården".
En serie som gått i evigheter känns det som, och som jag faktiskt gillar, kanske pga. att allt är som i vanliga livet. Eller att det inte är så stora förändringar. Så händer det....
Märkte idag att vinjetten är ny. Huh...
Kan inget får vara heligt.... Skämt åsido, allt verkar förändras. Många gånger till det bättre, tack och lov. Men man är ovan i början, vill ha det som det alltid varit. Därför är saker svåra att förändra. Det ligger liksom i människans natur. Rädslan.
Det är därför vi behöver Mod. Och att veta att Någon bär oss. När det blåser...
Ok, det var ingen orkan, kanske bara en bris som svepte fram. En ny vinjett. Ok då. Får vänja mig.
Fakta om "Hem till gården":
Hem till gården (originaltitel: Emmerdale, Emmerdale Farm till 1989) är en brittisk TV-serie som utspelar sig i den fiktiva byn Beckindale i Yorkshire. Byn bytte i mitten av 1990-talet namn till Emmerdale efter en del debatt i dramaserien.
Serien skapades av Kevin Laffan och produceras och visas av ITV. Det första avsnittet sändes i Storbritannien den 16 oktober 1972.
Huvudroller Andrew Burt/Clive Hornby - John Jacob "Jack" Sugden (1972-1976, 1980-2007) Sheila Mercier - Annie Sugden Brearly (1972-1995)
Serien är även populär i Sverige där den visats sedan 1970-talet (ursprungligen på TV2, sedan 1994 på TV4) och i Finland där den för närvarande visas fem dagar i veckan på MTV3.
Källa:
Tips på hemsida om serien.
Goda Nyheter, Gud hör bön...
Foto: Jonas Lindberg
När man utbildas till präst har man sammankomster med andra teologistuderande för sitt stift, stiftsgruppsträffar.
Fick just ett meddelande, som säger bl.a:
"...vi skall börja fira "egen" mässa i stiftsgruppen och tänker följa dina råd om druvjucie istället för vin."
Tror inte på slumpen, som bekant, men märkligt att det kom en ytterligare artikel om mig idag, denna gång i Uppsala Domkyrkoförsamlings egna tidning, Livet. Läs den här...
Det har blivit lite väl mycket uppmärksamhet på mig den senaste tiden. Bra om man uppfattar budskapet om att det fins en väg till helande för många genom Jesus. Men ibland blir jag lite trött på alkoholdiskussionen, det finns ju också många andra frågor jag brinner för, men som det ser ut nu är det viktigt att försöka påverka till det positiva, då kan jag ta uppmärksamheten. Men det är inte jag som är viktig.
Det känns märkligt, eftersom min tillvaro oftast sker i det tysta. Jag sitter oftast hemma ute på landet och läser numera, framförallt Bibeln. Media är en märklig "verklighet".
Jenny, Gud och tystnaden och några kommentarer....
Tycker att det verkade finnas en feghet med tystnaden som fanns när kameran var på... Man borde våga stå för sina åsikter även när kameran rullar, så kändes det inte. Eller...
Intressant att se vad man ansett om programmets budskap, följande har jag hittat på webben enligt nedan (det finns säkert många röster med olika åsikter, men det som verakr dominera, är de åsikter som nedan representerar. Kan detta tyda på att de flesta tycker så här eller att de som är emot homo/eller bisexualitet inte vågar eller vill höras. Alla röster bör höras. Inte tystnaden Mod är viktigt.
Kommentera gärna dessa inlägg. Spännande att höra olika röster, kommentera, tystnad förändringar ingens åsikt åt vardera hållet. När man möts kan man förändras.
Här några röster:
Så här skriver bl.a. Norrbottens-Kuriren...
"...Jenny, Gud och Tystnaden är tre mycket sammanfattande ord. När Jenny sitter i fikarummet med sina klasskamrater och pratar om sin Lina eller nämner något om homovigslar fylls rummet av en krampaktig tystnad. Den plågar Jenny. "Att möta den där tystnaden och den andre personen står där utan att säga något ... Då måste jag be".
Kameran viker inte när det blir jobbigt, bilden fortsätter följa henne i de där pinsamma, åsiktsfulla tystnaderna.
Samtidigt som dokumentären följer Jenny i skolan får vi också se hur hon har det hemma, i det lättsamma och kravlösa förhållandet mellan henne och sambon Lina. Jenny går och tvättar och pratar om bajspåsar till hunden - det tar in vardagshumorn och avdramatiserar effektivt.
Ingela Lekfalks dokumentär visar att det inte är gamla gubbar utan välanpassade, tänkande människor som prompt fortsätter hävda att homosexuella hamnar i helvetet. Det är en lugn dokumentär som uppehåller sig länge i tankelandskap, alltid med Uppsalas två kyrktorn i bakgrunden.
Ett exemplar av dokumentären har på begäran skickats ut till landets samtliga 14 stift. Frågan är om debatten blir av, kanske väljer kyrkan att sätta locket på, som prästeleverna gör i filmen. Det vore väldigt synd."
Så här skriver Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan ex.
"Nu kommenteras dokumentären på johannelund.nu och jag tycker att det är åtminstone en halv pudel man gör. Jenny beröms för sina insatser, men
"Det kan vara viktigt att veta att en del av studenterna och kurskamraterna av olika skäl under inspelningsperioden inte var beredda att ge uttryck för sina ställningstaganden till välsignelseakt för samkönade par, vilket gav Jenny intryck att ensam vara för en sådan."
Självklart kan man inte begära av prästkandidater att vara glasklara i alla frågor. Men jag tycker att det finns skäl för våra biskopar som är ytterst ansvariga för vilka människor som går ut i prästtjänst att fundera över hur de ska tackla kandidater som småleende jämför homosexualitet med pollenallergi.
Frågan om könsneutrala äktenskap och sexuell orientering är måhända inte den svåraste teologiska frågan vi har att jobba med, men det finns goda skäl att ha i minnet vad Svenska kyrkans grundläggande hållning är: år 2005 beslutade kyrkomötet att man tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering pga. sexuell orientering."
Prästen Per, som nyligen gått på Johannelund skrev så här på sin blogg bl.a.
"Den enda person som är "motståndare" och riktigt är Viktor, och han får betraktas som en av de mer ödmjuka studenterna som finns i det lägret på Johannelund.
Jag kommer aldrig glömma när frågan en gång kom upp vid lunchbordet på Johannelund och jag sa att jag med glädje skulle viga homoseuxlla till äktenskap (Jag använde den lite tillspetsade formuleringen). Jag törs lova att aldrig någonsin har jag blivit så hårt påhoppad som då, varesig tidigare eller senare, och aldrig för någon fråga, varsig teologisk, politisk eller annan fråga. Och då var det sannerligen ingen som utryckte att "jag vet inte vem av oss som har rätt" - utan dessa mina medstudenter visste att de hade rätt och jag fel.
Ett annat ögonblick att komma ihåg var när vi hade temadag om homosexuella och inbjudan var dels Jesper Svartvik och dels en norrman som jag glömt namnet på, men han tillhörde i alla fall lägret som menar att utlevd homosexualitet är en svår synd. Dessa båda herrar hade en debatt under förmiddagen som Svartvik vann överlägset. Norrmannen hade ingenting att komma med mer än att Paulus tyckte att homosexualitet var fel. Vi lunchen flockades lärare och elever runt denna norrman, medans de knappt ville hälsa på Jesper Svartvik.
Mycken annan undervisning på Johannelund är också svårt hetronormativ. Det kanske jag bloggar om en annan gång.
Fast vi fick öva välsignelse av partnerskap på praxisterminen när vi begärde det. Fast i en specialgrupp, vid ett specialtillfälle."
Så här skrev Prästflickan bl.a.
"...Precis som en av dem säger vet vi ju faktiskt inte vem av oss som har rätt i Guds ögon, men då undrar jag varför fördömandet är den osäkra lösningen man väljer framför accepterandet. Jesus verkade ju själv föredra ett kärleksfullt bemötande framför alternativet, och om Sonen påminner det minsta om föräldern sin, gäller detta även Skaparen. Anden, hon blåser vart hon vill, men behöver öppenhet och kärlek.
Och ändå, Jenny själv är storsint. Hon konstaterar att vi ryms allihop, trots att det sårar henne varje gång hon hör att hon är skadad eller kommer komma till helvetet. Jag är faktiskt inte lika säker. Ja, vi ryms i kyrkan. Som kristna och medlemmar, visst. Men som präster? Vi skulle inte acceptera en präst som skulle vägra viga svarta, eller anse att glasögon är ett tecken på syndafallet. Eller? Var går våra gränser, och hur mycket måste vi vara överens? Därför, bland annat, saknade jag Johannelundlärarnas röster i dokumentären.
I alla fall. Det var en bra dokumentär som skildrade även "motståndare" med en viss ömsinthet. Och det är jag glad över. Ingen vinner på hårda ord. Men ingen vinner heller på tystnad."
Blyger skriver bl.a...
"...Jag är så TRÖTT på fegisarna som inte vågar ta ställning, de som cirkulerar i gränslandet och ser sig som svenskkyrkliga, fast lite bättre och lite mer kristna och frikyrkliga, fast lite bättre, lite mindre rigida och svart-vit-tänkande, som inte tar ställning och står upp för det utan stryker omkring som osäkra, orotade, flackande krumelurer som snabbt kryper in och gömmer sig i sina skal om det börjar hetta.
Jag är så TRÖTT på detta!
Hur i hela Hälsningland kan en ung kvinna i dokumentären om och om (som för att övertyga sig själv? för att legitimera sitt ältande?) sitta och upprepa att "homofrågan" (mitt slarviga uttryck) är en såå svår fråga, att det är den svåraste frågan?!?!?
Den svåraste frågan?!?!
I nationell TV får vi veta att människor som genomgått Johannelunds fem år långa teologiska utbildning ser "homo-frågan" som den svåraste nöten att knäcka!!!
HJÄLP!
Vilka teologiska, etiska, filosofiska, mänskliga frågor har då fått stå tillbaka?
Jag blir rent rädd när jag tänker på detta, att människors genuina, innerliga, kärleksfyllda, livslånga, trofasta och monogama relationer är det som högskolestuderande människor stöter och blöter, sliter och tampas med.
Fegisar!
Ta ställning för tusan!
Nej, ni är inte bättre än "vanliga" svenskkyrkliga. Dessa står upp för sin tolkning av Jesu budskap.
Nej, ni är inte bättre än pingstvännerna. Dessa står också upp för sin tolkning av Jesu budskap.
Att bara glida mellan trösklarna, att inte våga stå upp för sin sak, att inte ta ställning står mig UPP I HALSEN!
SKÄMMES!!!
Jesus var ingen fegis, Jesus gick emot konventionerna och bröt mot regler.
Jesus var ingen ljusskygg gränslandsglidare!
Jesus var ingen fegis."
Jenny, Gud och tystnaden...
Skolan har en pressrelease om programmet.
Det verkar framgå enligt Jenny att det är svårt att gå där om man är bi- eller homosexuell. Hon möttes mest av tystnad.
Jag är beroendepersolighet, nykter alkoholist. Få av eleverna är intresserade av min problematik, så som jag är skapt. Möts mest av tystnad.
Det är nog lättare att undvika dessa frågor, slippa ta ställning om man är heterosexuell och inte beroendepersonlighet, men om man är det, så gäller dessa frågor ens hela liv, att man duger som Gud skapat en. Om man själv inte är något av bägge är det nog lättare att ge råd.
Vad tror du?
Men lärarna har i mitt fall mött mig och de som är skapta som mig, genom att i skolans mässor erbjuda alkoholfritt nattvard, totalt alkoholfri, dvs. druvjuice. Bra och modigt av dem!!!
För mig är Gud kärlek. Jesus möter de utsatta, sådana som mig och Jenny, inte med tystnad. Då Gud (kan inte tala om Gud som man eller kvinna, då Gud är större än vårt genustänkande) talar till oss. I mitt fall att Gud vill att jag skall tala om det befriande budskapet för alla, ett glädjefullt budskap, om att all kärlek är viktigt.
SVT skriver:
"Jenny läser sista terminen för att bli präst. Hon är gift med Linda. Ingen i Jennys klass är för välsignelsen av homosexuella. Några i klassen menar att homosexualitet är en slags defekt från den ursprungliga skapelsen.
Dokumentären Jenny, Gud och tystnaden utspelar sig i en omgivning där det är långt ifrån självklart att bli accepterad för den du är.
Sändningstider: Jenny, Gud och tystnaden
SVT2 Söndag 31 aug 2008 kl 20.00
SVT2 Torsdag 4 sep 2008 kl 16.20
SVT2 Lördag 6 sep 2008 kl 13.45
SVT24 Lördag 6 sep 2008 kl 21.00"
Källa: Se info som ovan är saxat från SVT här...
Skall man våga "lämna ut sig" för att hjälpa andra?
Under ett par timmar idag blev jag utfrågad av Lotta Frithiof på Upsala Nya tidning, UNT.
Anledningen är den skrämmande rapporten om de 400.000 "glömda barnen" i Sverige där en eller bägge föräldern miss- eller riskbrukar alkohol. Till detta kommer alla de som har föräldrar som använder sitt arbete för att inte "våga vara hemma", Många barn växer upp i otrygghet. Många mår dåligt, blir mobbade, mobbare, blir tjocka, skär sig eller blir "duktiga". Mycket syns inte utåt. Förrän det nästan är för sent i många fall.
Är det rätt att visa upp sin svaghet?
Tänkte givetvis mer än en gång innan jag tackade ja. Frågade mina närmast anhöriga och fick till svar enhälligt: "kan det hjälpa någon annan genom att de kan känna igen sig, så kör...".
Som kommande präst har jag fått rådet - personligt men inte privat. Om man menar att man inte skall lämna ut andra, så håller jag med.
Men hur var det med Jesus? Där på korset lämnade han ut sig till det yttersta för de andra.
När det slog mig, var valet inte svårt.
Nu på tisdag införs intervjun. Får hoppas att man blir någorlunda korrekt citerad, men det är en risk man får ta. Många journalister har svårt när jag börjar tala om Gud. Som om det skulle kunnas undvikas om jag talar om mitt liv. Det är enbart genom Gud jag rör mig och finns till.
Nåden. Allt är av nåd, även mitt liv och mitt tillfrisknande.
Tänker på 2 Kor 5:17. Eller hur?
Ont och gott....
Har inte hunnit blogga varje dag denna vecka pga. introduktionsveckan på Johannelunds teologiska högskola. Detta inför mitt femte året. Är ju färdig med min teol. kand-examen, men man måste också medverka i separata profilkurser som ges där under hela utbildningen. Tiden har rusat fram så här efteråt, men det gjorde det garanterat inte under gångna terminer och under alla timmar med uppsatsskrivande. Puh....
Denna vecka är temat "att predika över Gamla testamentet". Inte helt lätt, men intressant. Idag var det bl.a. en teologieprofessor från Oxford. Men att sitta många timmar på usla stolar i aulan i Lötenkyrkan är åtminstone för mig förödande, där man även skall skriva ut skrivstöd, är direkt dåligt för min kropp. Har ont.
Har nu fått astma medicin med cortison, som jag förmodligen behöver hela livet. Och dyra är de. Puh... Inga inkomster denna termin. Gör i stort sett ingenting sedan länge pga. obefintlig ekonomi.
Har i stort sett bara hemmet och Uppsala under ett halvt decennium. Men i mitt inre har jag rest.
Och det är både billigare och naturvänligare.
Det onda kan ha något gott med sig.
Chaplin, Fryshuset och glömda barn...
Kom dit, gratis entré och en alldeles underbar miljö.
Möte igår med Chaplin, ett nätverk för glömda barn, som vill informera om dessa samt som har som mål att förbättra människors liv från dysfunktionella familjer.
Benny Haag, skådespelare samt Anders Carlberg, Fryshuset är några av alla de som ingår. Sistnämnde anser att alkoholen är det som absolut främst ligger bakom och förstör vårt samhälle och våra medborgare (som Cornelis hade talat om människor i vårt land).
Vi alla får roller som påklistras i vår ungdom. Har du tänkt på det? En del blir ex. rebeller, hjälte, tapetblomma...
Att sedan våga byta ut de roller som vi dels själva tagit på oss, dels som vi blivit påtvingade, ex, om man är uppväxt i en familj som inte fungerar och då man själv tagit avstånd från den eller försökt rädda den, så får man indirekt pga. detta en roll. Hur blir man då sitt "original-jag"? Det måste till nya "bilder", mod och "motmänniskor"? Därför behövs ett nätverk över hela landet.
Hur mår Sverige idag? 14-åringar langar knark, 10% av landets niondeklassare har provat narkotika, 73% av ungdomarna mår dåligt för att gå till skolan, alltfler ungdomar skär sig...
Ovanligt? Sorry kompis. Köp nya glasögon eller besök verkligheten för väldigt många.
Chaplins pappa krökade. Blev komiker.
Bill Clintons pappa krökade, därför skrattade han i direktsändning i TV åt Jeltsin när han var aspackad. Barn till alkisar "täcker upp" när något konstigt händer, såsom Bill gjorde.
Dr. Phils farsa krökade. Han togs sig hjälterollen.
"Allt är normalt".. för hur skall ett barn kunna säga att det är fel i dennes familj om denne inte kan jämföra med en "frisk" familj. Därför behövs ett nätverk, dit barn, vuxna barn kan hämta "bilder" så de kan se att de inte är ensamma.
Man kan inte förändra,det man inte erkänner.
Men Chaplin var ju kul... undrar varför......
Undertecknat
en f.d. clown.
Varför döptes gruppen till Chaplin:
Charlie Chaplin föddes den 16 april 1889 i Walworth, London. Han var barn till en alkoholiserad far som han hade väldigt lite kontakt med då föräldrarna separerade redan 1891. Hans far gick bort då Charlie bara var tolv år.
Hans mor Hannah Chaplin led av sjukdomen schizofreni, och togs in på vårdanstalt där hon levde i många år. Under denna tid flyttade Charlie och hans bror Sydney runt i olika hem, skolor och arbetsplatser som erbjöd husrum. De båda bröderna drogs till London Music Halls där deras föräldrar tidigare arbetat som sångare och de visade sig själva vara talanger redan som barn.
Detta gör honom till en förebild för barn som lever i svåra förhållanden som missbruk, sjukdom eller annan destruktiv miljö.
I dagsläget ingår ett femtiotal personer i Chaplin, bland andra: Anders Carlberg, vd Fryshuset, Greger Walve, Hela Människan och Anna Carlstedt, IOGT-NTO, journalister (t ex Katerina Janouch och Britta Berggren, författare
(t ex Börge Hellström), präster (t ex Olle Carlsson), läkare (t ex Ingemar Sköld), filmare (t ex Staffan Hildebrand, Stefan Erdman), artister (t ex Micke "Nord" Andersson), skådespelare (t ex Benny Haag och Morgan Alling).
Syftet är att jobba tillsammans med att sätta frågan på den politiska kartan genom att vi, var och en, verkar på våra egna arenor.
Nästa års Eldsjälsmässa kommer att ha Chaplins arbete som genomgripande tema. Vi har uppvaktat folkhälsominister Maria Larsson, skriver debattartiklar, planerar en bok, TV-program på temat osv.
Idag är det 1. 393 395 minuter sedan....
Idag är det...
•· fem och ett halvt år eller
•· 2.007 dagar eller
•· 83.625 timmar eller
•· 1. 393 375 minuter
- sedan jag förhoppningsvis drack alkohol för sista gången.
Under denna tid har jag bl.a...
•· Bott 6 månader i studentrum i Sigtuna
•· Och då studerat Svenska Kyrkans grundkurs på Sigtuna Folkhögskola
•· Jag har under 4 år studerat på Johannelunds teologiska högskola
•· Och under 3 år studerat på Uppsala Universitet
•· Ovan har resulterat i en Degree of Master of Theology (teologie kandidatexamen)
•· För Uppsala Domkyrka gått på en katakumé kurs
•· Gått på en Alpha kurs och sedan varit ledare
•· Sökt, genomgått samt blivit antagen prästkandidat
•· Opererat min axel 2 gånger
•· Förmodligen ätit minst över 6.000 gånger
•· Börjat att föreläsa om bl.a. dysfunktionalitet hos familjer, om glömda barn samt om min life-story
•· Både varit glad, ledsen, uppgiven och förhoppningsfull
•· Litat och litar på att Gud har en plan för mig
Och så har jag givetvis läst enormt många olika sorters böcker...
Kanske har jag blivit lite visare. Och jag inser att jag kan väldigt lite om lite grann. Jag är tacksam för att jag lever och har det bra, även om livet varit svårt tidvis.
Tack alla Ni som hjälpt mig genom dessa år.
Framförallt går mitt hjärtats tack till Christine och Michelle samt alla våra underbara djur.
Svårt att andas och aldrig fucka upp...
Nysvenska.
Språket förändras kontinuerligt. Så har det alltid varit.
Andra deckarförfattaren avverkad i mitt liv, nu den andra boken "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus. Den är direkt, rakt på. Språket gör ett avtryck, förmedlar stämning och visar på att Sverige är kulturellt och socialt uppdelat. Oroande, men är inte förvånande. Det finns olika "världar" i vårt land.
Aldrig kopplat...
Så fort det blivit kallt har jag under flera år hostat. Och när jag varit förkyld, som jag lätt blivit när jag tränat, har jag fått en efterhängsen hosta.
Blev kallad till sjukhuset igår.
Har tydligen bara 70% lugnkapacitet. Således astma.
Inväntar läkarnas dom i slutet av veckan.
Tid, tålamod, tolerans och tacksamhet...
Träffade honom för över fem år sedan. Annorlunda, briljant och skärpt, trots allt.
Jag tror han var en av de skarpare när allt fungerade, men pga för mycket uppdrag (på hög nivå) så fick han ordinationen att äta olika tabletter av företagets läkare. Allt för att producera mer åt makten.
Resultat: pillertrillare.
Detta i kombination med arbetsmissbruk och hög intelligens är ingen bra kombination.
För ett par år sedan ägde han i stort sett bara det han hade på sig. Innan - största huset, flådigaste jobbet och de svåraste uppdragen i landet.
Fallet går snabbt...
Han fick upprättelse av makten innan han dog för några år sedan.
Mig lärde han en hel del, även om han blev förändrad pga. sjukdomen, som han tillfriskande ifrån en hel del.
Han var en snitsare.
Ingen bar upp en elegant kostym som Bengan.
Han slog på sitt knä och sade: "tid, tålamod, tolerans och tacksamhet". Deviser om tillfrisknandet. Ser honom framför mig. Dessa rader är till minne av en kämpe, som spred glädje, men också oro. Man blev berörd i hans närhet.
Har gjort en ny hemsida för mitt företag, en enklare, tänkte därför på Bengan, eftersom det tar tid att fixa och ibland vill man nästan ge upp, men så kom hans ord till mig. Från himlen.
Vem har sagt att man inte finns när man är död...
Se: www.nojeshuset.se
En märklig värld...
Är allt en illussion?
Såg på Kunskapskanalen igår och en fantastisk intervju med Joseph Campbell, ansedd forskare av myter, som bl.a. talade om vikten av myten och hur de kan förstås.
Att tala om det transcedenta, om Gud, faller på sin orimlighet, därav förklarar myterna det bäst. Imponerades av hans kunskap. Funderar på att låna någon av hans böcker.
Här är några (källa: www.adlibris.se )
Hur lever människan egentligen?
Å ena sidan, en värld - en dröm - dvs. OS, man tävlar och det är en världs fest.
Å andra sidan, krig mellan Ryssland och Georgien, man tävlar om makt, detta är inte en fest.
Läste att svenska kisttillverkare är tvungna numera att ha kistor i lager som är stora så det kan ta mot de som vägt 200-300 kg. Folk gömmer sig bakom fett alltmer, alltfler blir feta även fast de vet att detta inte är bra.
Så säger man att vetenskapen ger människan mer kunskap. Ändå är det uppenbart att människan inte ändå förstår åtminstone inte med hjärtats intelligens. Vetenskapen kan tydligen inte ensamt fylla människans behov.
Myterna behövs. Och alltfler är andligt sökande.
Förstår det.
Märkliga saker, minst sagt...
Den senaste tiden har jag varit med om saker som är minst sagt svårförklarade, även av den mest klentrogne.
När man är med om händelser som inte kan förklaras på ett vettigt sätt är det väldigt svårt att förklara annat än på ett onaturligt sätt då det strider mot vetenskapliga lagar.
Som jag ser det är det Gud som återigen talar till mig och det på ett oerhört konkret sätt. Kan inte berätta hur då det kan skada folk i min närhet, men märkligt var det. Sannerligen! Och allt bottnar i att man inte velat säga hur saker och ting förelåg, troligen pga. just skammen.
Efter mitt vittnesbörd i Rapport har jag fått många positiva reaktioner, men några få var det inte. Självklart kommer dessa röster från de som vill dölja sanningen. Och detta av olika skäl, kanske fräsmt pga. skam. Skam är något som människan har, medan skuld får man av det man gör, således är skammen mycket svår att ta bort då den förmörkar en människas liv, framförallt om det inte finns någon dom eller befriande sanning.
"Man skall säga som det var, för då kommer man ihåg vad man har sagt"; sade en nära anhörig en gång. Sant, men så svårt.
Efesierbrevet 5:11-14:
"Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så - avslöja dem - vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus".
Jesus sade: "Sanningen skall göra oss fria".
Tänk vad vi människor krånglar till livet.
Evigheten och gör du det du är kallad för?....
Han sade bl.a:
- Ibland predikas det så mycket vilka vi är i Kristus att vi glömmer bort vad vi ska göra genom Kristus. Varje dag av våra liv är skriven i Guds bok. Här har vi har en fri vilja, men Gud begär räkenskap för det som har varit. Har vi vandrat efter de dagar som Gud bestämt?
- Du kommer inte att dömas enligt det du gjorde utan snarare enligt det du var kallad att göra
John poängterade hur viktigt det är att ta vara på den kallelse som Gud har gett oss och gav tre nycklar till hur du ska finna din kallelse.
1. Sök Gud på allvar.
Ofta har vi vår egen bild av hur vi ska tjäna Gud. Vi behöver söka Gud med öppet hjärta. Vart av ett av Guds barn som söker honom ivrigt kommer han ge glimtar av deras kallelse.
2. Du måste vara planterad i en lokal församling
När du är planterad i den lokala församlingen kommer du växa i din kallelse.
3. Du får inte vara insnärjd
Många har inte uppfyllt sina kallelser för att de fastnat i olika saker så som fel relationer, i arbete, nöjen och annat.
- Vi behöver varandra för att fullborda Guds verk, för det handlar om att bygga ett och samma hus, avslutade John.
Läs mer av detta som ovan är hämtat från hemsidan från Livets ord...
Det var präster där från alla typer av kyrkor och samfund där, liksom medlemmar från alla typer av kristna kyrkor. Och många. Man är där duktig på logistik, teknik och kommunikation.
Dagens talare pratde om evigheten, något som man nog inte talar allför tydligt om i många kyrkor. Men som kristen är det viktigt hur man lever, för det spelar roll för evigheten av vad du gör av dina nästa 24 timmar.
Följ Guds ord och vilja som du får i Bibeln, så att du lär dig Guds avsikter för just ditt liv. Ta dig tid att lyssna in din kallelse och sedan. Till verket.
Kärlek är inte en passiv handling, tvärtom den kallar till förbättring av vår jord och dina och mina relationer.
Gud är kärlek.
Att göra Guds vilja...
Så målande mitt i prick av hur det är att vara människa. Ibland har man satt upp mål och så missar man dem, gör fel eller annat istället. Så även jag. Ingen av oss är perfekt, man är människa med fel, brister, förgörande styrkor och en hel del positiva gåvor.
Föresatte mig i början av sommaren att börja träna och sluta med onyttig kost och framförallt socker. Inte helt lätt.
Visste du att det är längre avtändning på socker än heroin? Skrämmande. Förstår att marknaden inte vill att det kommer ut, då man dopar de flesta livsmedel och godis med detta. Hjärnan blir beroende, även om många inte förstår så blir de nästan omärkligt förstörda.
Har under 2 månader tränat på gymmet, det har således blivit 24 gånger, gått en del och idag har jag börjat cykla. Har bestämt mig. En ny frisk livsstil. Man skall helga kroppen, säger Bibeln. Och jag med, även om jag misslyckas ibland, Socker suget har nästan försvunnit, men det är svårt och har tagit tid.
Gör man fel kan man börja om imorgon. Nåden är stor och devisen "en dag i taget" gör ens problem hanterbara, bara en dag i taget, såsom jag behandlat min alkoholism. Och det är några dagar sedan jag tog det sista glaset förhoppningsvis. Det är faktiskt även flera år..
Gud vill inte att jag skall vara full, tjock och dum.
Så nu är jag nykter, kämpar med min vikt och böcker läser jag.
Helt ok var Paulo Coehlos "Alkemisten" som jag läste färdigt igår. Har beställt några böcker som jag hoppas kommer imorgon, bl.a en av Desmund Tutu.
En ny dag imorgon, med nya möjligheter. Ber om kraft och insikt att följa Guds vilja med just mitt liv även imorgon.
Glad sommar förresten.